Lilla trosläran:

4. Herrens bön

  • Bönen är hjärtats samtal med Gud, där vi tackar honom för hans välgärningar och ber honom om allt gott för kropp och själ. Rom. 8:15; l Tess. 5:17-28.
  • Först och främst för att Gud befallt oss till det, lika väl som han bjudit oss att älska honom över allt annat och att inte dräpa, stjäla o s v. För det andra att han lovat att höra oss. Luk 11:9-10. 18:1.
  • Gud uppmanar oss att anropa honom om hjälp i all nöd. Han vill inte lämna oss ensamma med våra bekymmer, utan har lovat sin nåd och hjälp till den som ber honom om den. Men vi skall inte be till Gud endast i nöd och svårig heter, utan låta hela vår tid vara ett liv i bön, så att vi alltid låter Gud veta våra önskningar och behov, under tacksägelse. Ps. 50:15; Fil. 4:6; EL 6:18.
  • Gud har lovat höra sina barns böner, och vi gör honom till en lögnare om vi tvivlar på bönhörelse. Men Gud ger oss inte alltid det som vi ber honom om, eftersom han vet bättre än vi vad vi behöver. Därför skall vi be i J esu namn. Matt. 18:19; Joh. 14:13; Jak. 4:2-3.
  • Det är att inte lita till sin egen fromhet och duglighet som grund för sin bön, utan att komma till Gud som hans barn för Jesu skull. Dan. 9:18