Alla frälsta
Ef. 3:4-8.
4. När ni läser detta, kan ni förstå vilken insikt jag har i Kristi hemlighet.
5. I tidigare släktled har den inte avslöjats för människor så som den nu genom Anden har uppenbarats för hans heliga apostlar och profeter.
6. Den innebär att hedningarna i Kristus Jesus och genom hans evangelium är våra medarvingar och tillhör samma kropp som vi och har del i samma löfte. 7. Och detta evangelium har jag blivit satt till att tjäna i kraft av den gåva och nåd som Gud har gett mig genom sin mäktiga kraft.
8. Jag, den ringaste av alla heliga, har fått denna nåd att bland hedningarna predika evangeliet om Kristi outgrundliga rikedom
Kärnan i denna text utgörs av vers 6: (Kristi hemlighet) innebär att hedningarna i Kristus Jesus och genom hans evangelium är våra medarvingar och tillhör samma kropp som vi och har del i samma löfte.
När vi sentida människor läser Paulus' ord om denna uppenbarade hemlighet, kan det hända att vi lyfter på ögonbrynen och undrar hur det har kunnat vara en hemlighet, att också hedningarna är delaktiga i Kristi frälsning. Det förefaller som något självklart för oss, att alla människor omfattas av Kristi verk. Det framgår överallt i evangelierna och i apostlarnas brev. Kristus kom ju för att frälsa världen från dess synd, d.v.s. alla människor.
Men det underliga är att innebörden av denna Kristi hemlighet ännu alltjämt är fördold för de flesta och även för oss själva, nämligen för vårt eget tröga hjärta. Vi kan säga med vår mun, att Kristi verk gäller alla människor, oss själva inräknade, men vid närmare begrundande av vad det innebär, har vi svårt att tro det.
Att förstå Paulus i
detta stycke mot hans bakgrund är ganska lätt. Han hade
ju tidigare liksom andra judar trott, att Israel var det enda och
sanna gudsfolket. Israel var ju Guds särskilda utvalda
egendomsfolk bland alla andra. Det folket skulle få hysa
Guds Son, och genom det folket skulle Gud uppenbara sin
frälsning.
Men efter att Paulus hade mött Jesus på
Damaskusvägen blev det uppenbarat för honom, att Israel
som Guds egendomsfolk var bara en bild av det stora Kristi
gudsfolk, evangeliets Israel, som är hela världens alla
människor. 'Se Guds Lamm, som borttager världens synd',
alla människors synd.
Det är alltså ingen skillnad på judar och
hedningar ifråga om Kristi frälsning.
Men låt oss se närmare
på vers sex! ..hedningarna..i Kristus..tillhör samma
kropp som vi.
- Menar Paulus både troende och oomvända
Gudsförnekare? Har Gud förenat också de uppenbara
världsmänniskorna med oss i sin Son? Är också
de i Kristus? Är det ingen skillnad på världens
barn och Guds barn? Inte är väl alla människor i
Kristus? Paulus säger ju själv i 2 Kor. 5:17: Om
någon är i Kristus, så är han en ny
skapelse. Vad menar Paulus nu med att 'hedningarna..i
Kristus..tillhör samma kropp som vi?'
Samma sak finns nämnd
på många ställen i Pauli brev, t ex Kol. 1:20
Det behagade Gud att genom honom försona allt d v s alla
människor med sig. Ef. 1:10 Guds plan..att i Kristus
sammanfatta allt i himmelen och på jorden d v s alla
människor.
Det är fråga om det som skedde när Jesus
'utgavs för våra synders skull och uppväcktes
för vår rättfärdighets skull. Rom 4:25. -
uppväcktes för att vi, alla människor, var gjorda
rättfärdiga genom hans blod eller - hela världen
var frälst ifrån dess synder.
Ja, det här har vi hört många gånger. Men
har det blivit klart för oss hur fullkomligt och färdigt
detta verk för oss i Kristus är - utan vår
medverkan?
Gud, den allsmäktige handlade
helt självständigt - långt innan vi fanns till med
vår tro eller otro. Han frälste oss alltså
då, oss alla, från alla våra synder genom sin
Son. Och det brukar vi säga med munnen. Men låt oss
också betänka, att till våra synder hör
också vår otro, vår avsaknad av
syndaånger, vår världstillvändhet och
vår gudsfrånvändhet, hela det syndens och
djävulens fängelse, som utgörs av vårt onda
köttsliga sinne.
Ja, just sådana vi är, som hedningar, som helt
fördärvade genom syndafallet, är vi alla
frälsta genom det som Gud gjorde genom sin Son. Kanhända
syns det inte på oss, varken utifrån eller
inifrån, men det syns i evangeliet och det finns i himmelen,
i Gud Faders hjärta, i hans inställning mot oss för
Jesu skull.
Och detta Guds verk, som är själva hemligheten, är det enda viktiga beträffande oss och vår eviga salighet. Ändå anser många människor inte detta Guds verk vara värt ens en tanke. En del avvisar budskapet som nonsens och går miste om allt vad det innebär. Och andra menar att verket inte är färdigt förrän vi lägger till något av egen tro, egen omvändelse eller avgörelse eller åtminstone en viljeyttring. De förbiser, att det var som syndare, eller enligt textens ord, som hedningar vi blev frälsta i och genom Kristus. Det var som oandliga, oomvända, andligen döda som vi blev frälsta - inte som troende. Gud bevisade sin kärlek till oss däri att Kristus dog för oss medan vi ännu voro syndare. Rom. 5:8.
För att vi ska
förstå något av hur färdig vår
frälsning är - utom allt vårt görande och
låtande, måste vi börja från början,
ja egentligen i evigheten före all tid. Allt var färdigt
redan då - nämligen i Guds tanke och medvetande. Men
det skulle uppenbaras eller ske i tiden. Och det första
offentliga uppenbarandet av denna Guds hemlighet skedde vid floden
Jordan.
När Jesus blev döpt av Johannes, då döpte
Jesus sig till bärare av alla människors alla synder -
för både judar och hedningar. Han blev vigd till
ställföreträdare för oss alla - till att i
egenskap av oss alla, var och en, förena sig med den
rättfärdige Fadern i himmelen. I sitt dop förenade
han sig med oss - där vi befann oss långt skilda
från Fadern i himmelen.
Och där vid Jesu dop skedde något märkligt:
På liknande sätt som de människor Johannes
döpte blev döpta till syndernas förlåtelse i
kraft av löftet om Guds Lamm, så blev nu också
Jesus döpt till syndernas förlåtelse i kraft av
sitt eget kommande lidande och sin död. Vilka synders
förlåtelse döptes han då till? Jesus hade ju
själv ingen synd. Jo, han blev döpt till våra
synders förlåtelse, dem som han åtog sig att
bära. Han bekände våra synder som sina och fick
dem där förlåtna i kraft av sitt eget kommande
verk.
Alltså blev Jesus genom denna dopakt offentligen vigd till vår ställföreträdare. Och samma ställföreträdarskap för världen var också ämnet i den juridiska akt som försiggick på förklaringsberget. Tre av Jesu lärjungar fick där bevittna hur Gud Fader genom en röst - på samma sätt som vid dopet - erkände Jesus som sin Son, som han hade lovat sända till Frälsare åt oss. Denna akt försiggick då i närvaro av både lagens och profeternas representanter.
Som sådan
ställföreträdare eller representant för oss
alla skulle Jesus sedan gå till Fadern i himmelen, så
att vi alla genom hans person skulle komma i förening med
Fadern igen efter vårt syndafall. Men vad möttes han av
då, när han som syndabärare närmade sig
Fadern? Var det stora famnen? - Nej, han möttes av den helige
Faderns ljungande vrede. Han blev pinad och slagen till döds.
Men i hans pina och död var vi med, du och jag. Han var ju
ett med oss som vår ställföreträdare.
Och efter tre dagar hände det märkliga: Vi syndare steg
upp ur graven, upp ur döden, men inte längre som
syndare, utan befriade från alla synder, från otro och
all andlig brist. Vi steg genom vår
ställföreträdare upp till rättfärdighet,
liv och förening med Gud och med varandra. Vi var inte
längre förtappade, förlorade och vilsegångna.
Nej, vi var frälsta och återfunna genom Jesus, i hans
person. Detta profeterade redan Hosea: 'Herren Gud skall om
två dagar åter göra oss helbrägda, ja,
på tredje dagen skall han låta oss stå upp,
så att vi få leva med honom.' Hos. 6:2.
Det var alltså inte bara
Jesus själv som steg upp ur sin grav. Eftersom han
alltjämt var vår representant, var det vi syndare som i
honom, i hans person steg upp till ett evigt liv i Gud. 'Saliga
och heliga är den som har del i den första
uppståndelsen', läser vi i Upp. 20:6. Jesus var
'förstlingen av de avsomnade.' Hans uppståndelse
var den första uppståndelsen, och vi har del i den,
eftersom han var vår ställföreträdare.
Så är det nu Guds vilja, att vi ska hålla
före, att vi har livet i hans Son, att vi har uppstått
ur döden och att vi lever i och genom honom. Detta är
den stora hemligheten, som Paulus vill förkunna, att vi alla,
som alltjämt i oss själva är andligen döda i
synder och överträdelser, ändå är i
Kristus uppståndna till evigt liv.
Hur är det nu då? Jesus har farit upp till himmelen. Betyder också det någonting? Ja, det betyder, att såvitt Jesus inte har avsagt sig ställföreträdarskapet, är han också där i himmelen vår ställföreträdare. I hans person är också vi hemkomna till fadershuset och befinner oss på Faderns högra sida, på den godkända sidan, godkända av honom som hans egna älskade heliga, andliga och himmelska barn, Jesu bröder och systrar.
- Men, säger du, är vi inte ännu här på jorden? - Javisst är vi på jorden, men ifråga om frälsningen har det ingen betydelse, nämligen inför Gud. Det som gäller inför Gud är bara vad vi är i vår ställföreträdare Jesus. Här nere är vi alla vanliga syndare, men i Jesus är vi rättfärdiga och är redan intagna i den himmelska världen, den rättfärdiga och heliga tillvaron.
Det är så Gud Fader räknar, han 'som i Kristus försonade världen med sig själv; han tillräknar icke människorna deras synder.' 2 Kor. 5:19. Gud ser oss inte sådana vi är här på jorden, utan han ser oss i sin Son - sådana som han är: heliga, rena, uppståndna och andligen levande, eftersom Jesus ännu alltjämt är vår ställföreträdare. Och så som Gud ser på oss, så bör också vi se oss, när det gäller vår frälsning och vår eviga salighet.
Detta är hemligheten och den stora skatt som vi har i himmelen. Hur det sedan lyckas för oss här på jorden i våra försök att leva anständigt som barn till allsmäktig Gud, det berör inte vår himmelska skatt. Den är väl förvarad hos Gud i himmelen. Det är så som vi sjunger i en sång. 'Vår rättfärdighet däruppe sitter..' Ja, t o m så att vi - i Kristus - sitter där i gemenskap med vår himmelske fader.
Så är då
innehållet i apostelns hemlighet den, att vi alla,
både judar och hedningar, som döda i
överträdelser och synder ändå är
förenade i rättfärdighet och helighet i Gud i
Jesus, vår ställföreträdare. Detta har skett
för länge sen - långt innan vi fanns till. Och
detta förkunnas nu för oss genom evangeliet och
överlåtes åt oss personligen i vårt dop.
Den som tror detta är salig, men den som inte tror det eller
som räknar med något sitt eget går evigt
förlorad för allt vad Gud har gjort för oss genom
sin Son. Må Gud för sin barmhärtighets skull
förklara evangeliets hemlighet för oss så, att vi
ser och förstår, hur fullständig och färdig
vår frälsning är i Jesus Kristus. Amen.