Håll er vakna
och be, så att ni inte kommer i frestelse.
Matt.
26:41
Vad menar Jesus? Kan man undvika att komma i frestelse? Frestelser till synd finns ju ständigt både omkring oss och inom oss, Enligt Luthers katekes syndar vi dagligen på många sätt d v s vi faller för frestelser. Hur kan Jesus mena, att vi inte skulle kunna undvika frestelserna om vi är vakna och ber, när vi t o m mitt under bönen frestas att tänka sådant som inte är rätt och gott?
I förklaringen till liknelsen om sådden får vi en ledtråd. Jesus talar där om människor som tar emot Ordet, men kommer på fall i frestelsens stund.Luk. 8:13. De avfaller från tron på Ordet! Textorden gäller alltså frestelse till att avfalla från förtröstan på ordet om en nådig och barmhärtig Gud, som inte gör några misstag.
Jesus såg på förhand, vad som skulle hända med lärjungarna vid hans död. När de ser honom dö och bli begraven, blir det svårt för dem at hålla fast vid tron på allt som han har talat till dem om sitt kommande rikes härlighet. Vad kan det bli av ett rike, om dess ledare och upprätthållare dör och blir begraven? I den stunden skulle det gälla för lärjungarna att inte misströsta, utan hålla i minnet vad Jesus hade sagt om han han skulle uppstå igen ifrån de döda. De skulle inte låta sig förledas av sitt förnuft till att tro att allt är slut, när Jesus är död, utan de skulle hämta styrka genom den kontakt med Gud som de har genom bönen.
Jesus talade alltså om frestelse till att avfalla från tron på honom själv och hans ord. Det är något helt annat än det som man brukar mena, när man talar om att bli frestad. Då tänker man på frestelse till att bryta mot Guds lag. Men det har vi ingen möjlighet att undvika, eftersom vi bär med oss vår syndiga natur ända till graven. Också om vi gör vårt allra bästa, är vi lika fullt samma syndare i själ och hjärta - och ännu värre, när vi inbillar oss att ha en egen förmåga till att stå emot synden. Men synder mot lagen är oss förlåtna i Kristus. Han har en gång för alla tvått oss rena med sitt blod. Därmed har han också tagit udden av alla sådana frestelser. På grund av hans försoningsverk är det inte längre till döds för oss, att vi faller i synd mot lagen.
Men ett slags fall är till döds, nämligen att falla från tron på nåden i Kristus. Detta kallas också synd mot Guds Ande. Guds Ande undervisar oss nämligen om vad Kristus har gjort för oss. Han erbjuder oss all hans förtjänst som ren gåva: syndernas förlåtelse, rättfärdighet, helighet, evigt liv och evig salighet. De kristna i Galatien hade avfallit från denna tro och bedrövat Guds Ande genom att kräva omskärelse som förutsättning för nåden, fastän Guds nåd är något helt oförtjänt och erbjuds utan förbehåll i Kristus.
Alla människor vill av naturen sätta upp villkor och hinder för nåden både för sig själv och för andra. Man gör det av den anledningen att man själv vill ha ett finger med ifråga om frälsningen, både sin egen och andras frälsning. Man vill inte att evangeliet ska få vara fritt. Det är vårt fallna kött som har sådana tankar. Och köttet föll redan i skapelsens morgon och har aldrig rest sig från sitt fall i otron.
Men nu talar Jesus i textorden inte till vårt kött utan till sina lärjungar, till sådana som genom hans förkunnelse har fått en ny vilja och håg till att tro på Guds rena barmhärtighet i Kristus. Och nu ville Jesus i den svåra situation, som lärjungarna befann sig i, när han själv skulle bli korsfäst och dödad, att de skulle vaka i den tro och förtröstan på Gud, som han hade undervisat dem om.
Rent fysiskt kunde lärjungarna inte hålla sig vakna efter en hel natt av vakande. Det var heller ingen katastrof, men det skulle ha gått evigt illa för dem, om de skulle ha somnat in i andlig död och förtvivlan, så att de hade gett upp tron helt när Jesus dog. Visserligen greps de av sorg och rådvillhet, men inte ens Petrus gav upp tron helt, trots att han hade fallit i en svår synd mot Jesus själv. Jesus bad för honom, att hans tro inte skulle gå om intet. Luk. 22:32.
Visst vore det nyttigt och bra, om vi kunde vara vakna ifråga om vad lagen kräver av oss: att älska Gud över allting och vår nästa som oss själva. Men det gör oss modfällda och beklämda, eftersom vi aldrig förmår vara sådana som lagen kräver. men då kommer också djävulen och otron åt att fresta oss till avfall från tron: 'Du som är så eländig, kan ju inte ha rätt att tro Guds nåd så utan vidare'.
Nej, vaksamhet ifråga om lagen hjälper oss inte ifrån frestelse. Det gör däremot vaksamhet ifråga om evangeliet, att ha trons ögon öppna för att nåden i Kristus gäller för oss i alla lägen och i alla tider. Det ger oss en trygghet, som tar bort frestelsen till avfall från tron. Det är just det som Jesus menar: Var vakna ifråga om Guds nåd och barmhärtighet!
Det hette att vi skulle både vaka och be. Vakenheten och bönen går inte att skilja åt. Den som är vaken i evangeliet, så att han ser Jesu verk för sina ögon, kan inte annat än vara bedjande i samma anda. Den som erfar Jesu nåd som nåd, kan inte annat än tacka och lova Gud i sitt hjärta. Det är den sortens bön det är fråga om här, den lovprisning och förundran, som aposteln Paulus uttrycker med orden 'O, vilket djup av rikedom och vishet och kunskap hos Gud! Hur outgrundliga är inte hans domar och outrannsakliga hans vägar. Rom. 11.33. Gud dömer sin oskyldige Son till döden och frikänner de dödsdömda. Att på detta sätt i bön och tillbedjan påminna sig om Guds kärlek genom Jesus Kristus håller frestelsen till avfall från tron på avstånd. Den som ser Jesu kärlek kan inte lämna honom.
Men denna sorts vaksamhet och bön kan vi inte själv åstadkomma. För lärjungarnas del kom den sig av Jesu undervisning. Den sanna bönen och vaksamheten i evangeliet är ett resultat av evangeliet självt, när man hör det. Det skulle finnas mycket att säga om detta trons seende, vakande och bedjande i kraft av evangeliet, men jag ska bara nämna vad som sägs i sändebrevet till Sardes församlings ängel i Uppenbarelsebokens tredje kapitel som en illustration till vad den sanna vakenheten innebär. Herrens budskap till Sardes församlingsföreståndare lyder: Jag känner dina gärningar. Du har namnet om dig att du lever, men du är död. Vakna upp och håll dig vaken och stärk det som är kvar och som var nära att dö. Ty jag har inte funnit att dina gärningar är fullkomliga inför min Gud.
Denne församlingsföreståndare förlitade sig på sina egna gärningar, kanhända ifråga om sin plikttrohet i tjänsten eller sin fromhet eller något annat eget. Utgående från sin falska syn på sig själv tyckte han, att han var andligen vaken och levde i tron. Men han var inte vaken - i synnerhet ifråga om evangeliet. Medicinen som Herren Jesus gav åt honom lydde: Kom ihåg vad du har tagit emot och hört, och håll fast vid det och omvänd dig. Han hade en gång tagit emot något som var mer värt än hans egna gärningar, nämligen evangeliet om nåden i Kristus. Även lagens ord hade han först tagit emot så mycket, att han hade förstått att godkänna nåden som nåd. Hans räddning stod nu i att gå tillbaka till det som han redan hade fått och hålla fast vid det. Därigenom skulle han bli omvänd från sin villoväg. Och det var hög tid för honom att vända om, eftersom minnet av sanningen hade varit nära att bli helt förträngt av hans köttsliga egenrättfärdighet. Vakna upp och håll dig vaken och stärk det som är kvar och som var nära att dö! Om han inte höll sig vaken i vissheten om - dels sin egen eländighet och dels om Kristi nåd, så skulle han bli helt fångad av djävulens lögner och sitt eget kötts högmod och sedan till sist - alltför sent och med förskräckelse möta Herren och hans sanning. Om du inte håller dig vaken skall jag komma som en tjuv, och du skall inte veta vilken stund jag kommer över dig. Upp. 3:2,3.
Den som är fysiskt vaken kan ju se det myckna sköna som Gud har berett åt oss här på jorden. På motsvarande sätt kan den som är andligen vaken se, hur oändligt stor Guds kärlek i Kristus är emot oss syndare. I evangeliets ljus kan vi se hur Kristi verk har gjort oss till heliga, himmelska varelser - trots att vi av naturen alltjämt är eländiga syndare. Därför uppmanar Herren oss genom profeten Jesaja: Vakna upp och kläd dig i din högtidsskrud, du dotter Sion! Jes. 52:1. Du Guds folk, som är friköpt av Kristus med hans blod från dina synder, vakna upp och se vilka sköna kläder du har fått, nämligen Kristi rena rättfärdighet. Vi är redan klädda i den högtidsdräkten, men vi behöver klä också vårt samvete och våra tankar i den. Vi behöver betrakta den givna rättfärdighetsskruden med andligen öppna ögon, så att vi ser vad vi har blivit genom Jesus. Vi har blivit heliga himlamedborgare och den Allsmäktiges husfolk.
Låt oss alltså efterkomma Jesu uppmaning att vaka i sanningen om Guds barmhärtighet, så att vi inte slumrar in i otro eller lagträldom, utan att vi alltid ser Guds nåd som ren nåd och gåva i Kristus - mitt under vår egen andliga bristfullhet. Gud hjälpe oss därtill. Amen.