Predikan i Dagsmark 28 sept 2014

Guds älskade

 

Nåd och frid ifrån Gud, vår Fader och Herren Jesus Kristus!
Jag har funderat på hur man som predikant borde tilltala sina åhörare. Det ligger nämligen en hel predikan i hälsningen. Jag säger gärna ”Vänner i Kristus”, och det uttrycket ger ju stoff till en lång utläggning. Men i dag tänkte jag tilltala er med samma ord som aposteln Paulus använder i sitt brev till romarna:

Ni Guds älskade, hans kallade och heliga! Rom 1:7.

Det låter högtravande. Ingalunda var romarna i sig själva varken älskvärda eller heliga. De var till sin natur som alla andra människor: innerst i hjärtat förgiftade av själviskhet och all slags onda böjelser. Men det hindrar inte att de var älskade av Gud. Paulus säger ju inte att de var värda att bli älskade. Men de var inräknade i Jesu ord: 'Så älskade Gud världen, att han utgav sin ende Son för den.' Joh. 3:16. Sen var romarna också kallade av Gud, nämligen till att leva i tro på Kristi nåd. De hade fått kallelsen genom evangeliet, som hade predikats för dem. Vidare var de också heliga, inte i sig själv, men genom Kristi död för världen och genom dopet till Kristus och syndernas förlåtelse. Pauli hälsning är alltså inte en beskrivning av vad romarna var i sig själva, utan av vad de var genom Jesu gärning. Detta är ju evangelium redan i brevets början.

Men Pauli romarbrev gäller inte bara romarna, utan alla människor, eftersom brevet ingår bland bibelns böcker. Hans hälsning och brevets innehåll gäller oss personligen: Ni Guds älskade, hans kallade och heliga!
Och det är just vad vi är. Hurudana vi är i oss själva gäller inte inför Gud som sanning. Sen Jesus borttog vår synd, ser Gud den inte. Synden finns inte längre till. Det har skett, det som Johannes Döparen sade om Jesus,
”Se Guds Lamm, som tar bort världens synd”, Joh. 1:29. Vi är rentvagna genom Jesu blod. Och därmed är vi också heliga. Det är också den enda helighet, som Gud räknar med.

Och detta gäller för evigt. När konungen Kristus dömer dem som står på hans vänstra, på de icke godkändas sida, då nämner han inte med ett enda ord allt ont som dessa under sitt liv hade åstadkommit. Eftersom Jesus med sitt blod har betalt hela världens synd, då kan han inte ta fram den igen och peka på den.

Nej, domen över dem, som står på Konungens vänstra sida, faller av en helt annan orsak. Jesus säger: Den som inte tror, han är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds enfödde Sons namn, Joh. 3:18, vilket betyder: den som inte tro på den nåden, som Guds Sons namn står för, han är redan under domen.
Hurdana vi än är i oss själva, står det fast, att vi är älskade av Gud och kallade och heliga. Och det innebär oändligt mycket.

Låt oss betänka vem han är som älskar oss. Han är inte som en människa, som älskar si eller så mycket, utan han älskar av hela sitt hjärta, ja ända till döds, när det krävs. Och hans kärlek har inte har förändrats sen han led för oss intill döden på korset.

En sådan kärlek är också verksam. Den vakar dygnet runt över sitt föremål, så att inget ont händer det. När han ser att vi är på fel väg, lockar han och kallar på oss på alla upptänkliga sätt, än med behagliga gåvor och än genom lidande, för att vi äntligen, för vårt eget bästa, skulle lyssna på honom.

Det säger sig självt, att man inte ostraffat kan förkasta en kärlek, som är redo att gå i döden för oss och kan frälsa oss från allt ont och ge oss lycka och salighet.

Guds kärlek betyder allt för oss och är mer värd än livet. Om han inte älskade oss, då skulle vi ha varken mat eller kläder eller något annat nödvändigt. Vi skulle inte ens finnas på denna jord, utan på den plats, där man avtjänar sina synders straff i evighet.

Visserligen är det så, att vi inte kan fatta eller förstå Guds kärlek. Men vi får erfara den. När Guds Ande övertygar oss om hurdana vi egentligen innerst inne är och hur illa vi handlar i tankar, ord och gärningar mot vår himmelske Fader och när vi inser vårt behov av att göra upp med honom och be om hans förlåtelse, då får vi erfara hans kärlek i det, att han förlåter oss.

Det är också på det sättet som vi lär känna honom alltmer, nämligen genom att kontinuerligt ta emot hans förlåtelse. Om vi inte lär känna honom så, då kommer han som Konungen att säga till oss: Gå bort ifrån mig, ni förbannade, jag har aldrig känt er. D v s Ni erkände aldrig er synd och därför tog ni heller aldrig emot min förlåtelse.

Det är bara som syndare som vi kan se en skymt av Guds kärleks storhet, först när vi börjar ana, att vi inte är värda att bli älskade av honom. Och då börjar vi förstå det som aposteln Paulus skriver i Rom. 5:8: Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog i vårt ställe medan vi ännu var syndare. Han dog inte för fromma och gudaktiga utan för syndare.

Guds kärleks storhet kommer till synes just i det, att han älskar det som inte är värt att älska. Han älskar oss bara för sin egen gudomliga kärleks skull. Han säger det t ex genom profeten Jesaja: Du har vållat mig arbete genom dina synder och möda med dina missgärningar, men jag utstryker dina överträdelser för min egen skull, och dina synder kommer jag inte mer ihåg. Jes. 43:24-25. För sin egen oförklarliga kärleks skull. Och detsamma säger han genom Jeremia: Med evig kärlek har jag älskat dig, och därför låter jag min nåd förbli över dig. Jer. 31:3. Inte för någon annan orsaks skull, inte på grund av våra böner eller något annat från vår sida.

Det där har på sistone varit mig till stor hjälp. Han är barmhärtig mot mig och bönhör mig – inte på grund av min bön, utan på grund av sin nåd och godhet genom Jesus Kristus. När jag vid tanken på någon svårighet har tvingats konstatera, att min tro har varit helt obefintlig, så har jag ändå fått se, att han har hjälpt. Han har gjort det för sin egen barmhärtighets skull, utan att ta hänsyn till min otro.

Faderns kärlek är verksam för oss hela tiden, inte bara i Sonens offerdöd. Så länge du orkar ta ett andetag och så länge du kan tänka en klar tanke, så är det Fadern som åstadkommer det. När du lägger dig till vila och kan sova under natten och när du vaknar till en ny dag, så är det Fadern, som i sin kärlek och omsorg ger dig det.

Och hans omsorg om oss är inte mindre, när han ger oss sådant, som vi inte tycker om. Han är en vis Fader och vet, att vi för vårt onda kötts skull behöver agas och tillrättavisas. Han säger genom hebréerbrevets författare: Den Herren älskar, den tuktar han, och han agar var son, som han har kär. Det är till er fostran som ni får utstå lidande. Gud handlar med er som med söner. För stunden tycks ingen tuktan vara till glädje utan till sorg, men för dem som fostrats genom tuktan ger den längre fram frid och rättfärdighet som frukt. Hebr. 12:6-7,11.

Det är alltså Guds vilja, att vi var dag och stund och i alla situationer räknar med hans kärlek genom Sonen Jesus Kristus. Så gör aposteln Paulus, när han skriver: Jag är viss om, att varken död eller liv, varken änglar eller furstar, varken något som nu är eller som skall komma, varken makter, höjd eller djup eller något annat skapat skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre. Rom. 8:38-39.

Vi får alltså ta till oss apostelns hälsning ”Ni Guds älskade”. Men hälsningen fortsätter med ”kallade och heliga”. Vi är kallade av Gud genom hans ord, som vi har hört och läst. Han har kallat oss till sitt himmelska gästabud, till att få leva tillsammans med honom och de heliga i evig salighet.

Men det är ju så, att vi som köttsliga och av naturen andligen döda varelser inte kan efterkomma hans kallelse. Därför har han själv redan tagit oss in i sitt rike genom det heliga dopet i hans namn. Genom dopet har han renat och helgat oss, så att vi nu är dugliga att vistas i hans himmel, ja, än mer: Han har i dopet genom sin Ande fött oss till ett nytt och andligt liv, till sina egna barn, till Jesu bröder och systrar.

Det är med dopet på samma sätt som med Guds kärlek: Vi förstår det inte, men tror vi det, så får vi erfara vilken stor nåd och trygghet det ligger i att vara döpt i Treenige Guds namn. Därmed har vi ju blivit delaktiga av Kristus och hans rättfärdighet, som betyder ständig syndaförlåtelse. När vår synd plågar vårt samvete, får vi minnas, att vi genom dopet är alla stunder delaktiga av Kristi rättfärdighet.

När Jesus döptes av Johannes, då döptes Jesus till ett med oss och blev därmed delaktig av vår synd. När vi döps, blir vi ett med honom och blir delaktiga av hans rättfärdighet.

När Jesus döptes var det en så viktig händelse att hela den treeniga gudomen var engagerad. Också vid vårt dop är hela gudomen, Fadern, Sonen och Anden närvarande.

Och det som Gud gör är bestående. Det kan inte ändras eller göras om intet. Är vi döpta till delaktighet av Kristi rättfärdighet, så är vi rättfärdiga för evigt, likasom han är evigt rättfärdig. Om vi ändå går förlorade, så beror det enbart på att vi inte tror på Guds gåva.

Vår bestående rättfärdighet i Kristus är den sanning som vi var dag ska utgå ifrån och räkna med. Livet är helt annorlunda att leva under vissheten, att Gud är oss nådig och hör oss för Kristi skull – oberoende av vår sinnesstämning eller andra jordiska omständigheter. Vi får tänka på samma sätt och ha samma tillit till vår himmelske Far, som Maria hade. När hon fick veta, att bröllopsvinet började ta slut, sade hon helt enkelt till Jesus: ”De har inget vin!” Sen var det upp till honom att göra det som han såg vara bäst. Och han gav dem vin.

Här ska jag sluta med ett par verser från Paulus brev till församlingen i Filippi: Gläd er alltid i Herren! Gör er inga bekymmer för något, utan låt Gud i allt få veta era önskningar genom åkallan och bön med tacksägelse! Då skall Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara era hjärtan och era tankar i Kristus Jesus.

Gode Fader i himmelen, du har ställt allt väl för oss genom Jesus Kristus. Du har gett oss rättfärdighet genom hans offerdöd. Och du har genom dopet upphöjt oss till dina söner och döttrar tillsammans med honom.
Vi människor inser inte hur oändligt stor din gåva är till oss. Men vi får tro ditt ord. Och vi ber dig, att du genom din Ande skulle lära oss att ständigt räkna med din nåd och kärlek. Amen.