Se, jag står för dörren och klappar på. Om någon hör min röst och öppnar dörren, skall jag gå in till honom och hålla måltid med honom och han med mig. Den som segrar skall få sitta med mig på min tron, liksom jag själv har segrat och sitter med min Fader på hans tron.

Det finns en stängd dörr, bakom vilken Jesus står och klappar på. Den dörren finns beskriven strax före de lästa textorden. Jesus talar där till Laodicea kristna församlings föreståndare: "Du säger: 'Jag är rik, jag har vunnit rikedom och behöver ingenting, men du vet inte, att just du är eländig, beklagansvärd, fattig, blind och naken." Denne församlingsföreståndare har börjat tycka, att han inte är så stor syndare att han behöver benådas. Han är blind för sitt verkliga tillstånd. Därför känner han inget behov att söka syndaförlåtelse. Hans dörr är stängd för evangeliet.

Men det är inte bara Laodiceas föreståndare som har sin dörr stängd. Vi är alla av naturen blinda för vårt verkliga tillstånd. Vi ser inte att vi saknar den rättfärdighet som krävs inför Gud. Eftersom vi är andligen blinda, vet vi inte heller hur vårt hjärtas dörr ska öppnas. Vi behöver hjälp utifrån, och den kommer genom Jesu ord - genom den stängdahjärtedörren. Hans ord har makt att tränga in i vårt medvetande. och när det av Guds nåd händer, då far vårt hjärtas dörr upp på vid gavel. Vi har nämligen inte kraft att stå emot den gudomliga sanningen. Att uppfatta innehållet i Jesu budskap är detsamma som att han kommer in till oss. Han finns nämligen i sitt Ord. Han är Ordet från Gud.

Vilket är då det Ordet, som är ett med Jesus själv? Det framgår ju av hela bibeln, men vi kan läsa t ex i Jesaja i 53, där Jesus själv säger via profeten: 'Jag blev genomborrad för dina överträdelsers skull, jag blev slagen för dina missgärningars skull. Straffet blev lagt på mig, för att du skuille få frid. Ni gick alla vilse, var och en gick sin egen väg, men all er skuld lade Gud på mig.' De orden innebär, att det var så illa med oss, att han måste t o m dö för oss, för att kunna gottgöra våra synder och missgärningar. Det är nämligen fråga om vad Gud i sin helighet kräver av oss, för att han ska kunna godkänna oss och vara oss nådig - inte vad vi i vår blindhet tycker eller känner. Gud krävde vår död, och Herren Jesus tog på sig att lida den i vårt ställe.

Vår synd är så svår, att det inte går att gottgöra den i efterhand genom egna försök till fromhet och gudsfruktan. Därmed faller alla våra egna bättringförsök under domen. Vi är utanför sanningen, om vi som syndare försöker förtjäna Guds nåd och ynnest. Men det finns en bättring som duger inför Gud, nämligen den som han själv åstadkommer i oss genom sitt mäktiga ord, nämligen att höra Jesu röst, att tro hans evangelium, att acceptera att han dog för oss syndare, att tro att jag personligen genom hans död är benådad och rättfärdiggjord.

Att höra Herrens röst betyder andligt liv. Han kallar oss genom profeten och säger: 'Hör - så får er själ leva!' Bara lyssna stilla till vad en annan har gjort för dig till din frälsning och salighet. Din frälsning är beredd och färdig och redan given åt dig. Ditt fängelses dörr är redan öppnad och syndens bojor är sönderslitna genom Jesu ställföreträdande lidande och död. Lyssna till det budskapet. Det betyder evigt liv och salighet.

Och när detta händer för någon, säger Jesus, då 'skall jag gå in till honom och hålla måltid med honom och han med mig.' Det behövs inga förberedelser för den måltiden från vår sida. Och vi skulle inte heller hinna förbereda oss, eftersom måltiden börjar redan i och med att vi hör Jesu röst. Hans ord är nämligen detsamma som hela det dukade bordet med himmelska rätter. Han har allt med sig som behövs för den måltiden. Vi har ingenting i vårt fattiga hjärtehus, men han har allt. Han bjuder på sig själv, sin kropp, som han har utgett till pina och död för oss, och hans blod, som har utgjutits till betalning för vår synd.

Att som dödsdömd syndare se Herren Jesus dö i vårt ställe är detsamm som att njuta Guds himmelska festmåltid. Något större och underbarare finns inte. Det betyder allt väsentligt och betydelsefullt både detta jordeliv och för evigheten. Det innebär frihet från syndastraff och Gud Faders goda välbehag, en salig trygghet under hans allsmäktiga vård - och i hans trognas gemenskap.

Allt detta kommer sig av att höra Jesu röst d v s hans evangelium om nåd och förlåtelse. Men det sanna hörandet är en Guds gåva. Ingen har den förmågan av sig själv. Och ingen kan ta den åt sig själv. Den ges oss genom evangeliet, när och var Gud i sin barmhärtighet vill ge oss den.

Efter denna mening om hörandet och den himmelska måltiden med Jesus kommer en mening, som vid första anblicken verkar att tala om något annat:

Den som segrar skall få sitta med mig på min tron,

Vilken seger talar han om, och vem är det som segrar? Vi människor är ju födda som förlorare, andligen döda genom arvsynden. Vi har ingen förmåga att strida och segra. Men Herren Jesus har segrat för oss, som vår ställföreträdare. I hans seger har också vi segrat - över all vår synd och över död och grav.

När vi då genom vår stängda dörr hör honom tala om den segern, så att vi uppfattar att hans seger har kommit oss personligen till del - då sätter han oss med sig på sin segertron, då ger han oss del i sin domsrätt, som innebär att vi får döma oss själva och alla människor fria från all syndaskuld på grund av hans seger. Att få utdöma en sådan dom är en ren och stor glädje. Och samtidigt fär vi också döma all egenrättfärdighet till förbannelse och därmed ge Gud all ära för vår frälsning. Också det är en stor glädje.

Denna Jesus tron med domsrätt är grundad på ett ännu högre domslut, nämligen Faderns. Det säger Jesus i de följande orden 'liksom jag själv har segrat och sitter med min Fader på hans tron'. Jesus vill därmed säga, att han inte själv har tagit domsrätten åt sig, utan Fadern har gett honom den. Det var nämligen Fadern som dömde Sonen rättfärdig efter dennes död. Jesus hade då till fullo med sitt blod betalt världens synd, som var lagd på honom. På uppståndelsens morgon var han inte längre belastad av den skulden utan hade genom sin död gottgjort allt. Fadern bekräftade då sitt domslut med att uppväcka honom från de döda. Eftersom Jesus hade betalt hela världens syndaskuld, gav Fadern honom domsmakt över den.

Och Jesus dömer världen via evangeliet om sitt frälsningsverk. Den som tror evangeliets sanning om fullständig förlåtelse i hans blod är därmed fridömd, men den som inte tror det drar över sig Jesu vrede.

Så är alltså vår frälsning grundad på både Faderns och Sonens gudomliga domslut. Vi är för det första tillsammans med Herren Jesus frikända och godkända av Fadern. Och sen är det hans vilja, att vi ska använda oss av den domsrätt som vi har fått med Jesus genom hans försoningsverk, så att vi dömer oss själva och alla människor rättfärdiga och fria från synd. Och det är så som vi segrar över lagens, djävulens och vårt eget kötts anklagelser om synd. Vår tro ska alltså vara grundad - inte på egna funderingar och tyckanden - utan på den gudomliga domsrätten genom Jesu utgjutna blod. Vi har inte bara rätt utan också skyldighet att använda den domsrätten.

Må vi därför höja våra huvuden och säga till och själva och hela världen: Jag är frälst och salig genom min Herre Jesus Kristus och kommer aldrig under någon fällande dom, eftersom Guds frikännande dom är giltig i evighet! Och hur ljuvligt är det inte att få säga detsamma åt alla som vi möter på jordevandringen: Du är frikänd och benådad i Kristus sådan du är och står. Håll till godo och prisa honom för det! Då ska han komma in också till dig med sin himmelska måltid, och du får åtnjuta saligheten med honom och alla hans trogna både här i tiden och i all evighet. Amen.