Jesu himmelrike
på jorden 2
Upp
21:9-27
9. En av de sju
änglarna med de sju skålarna, som var fyllda med de sju
sista plågorna, kom och talade till mig och sade: "Kom, jag
skall visa dig bruden, Lammets hustru."
10. Och han förde mig i anden upp på ett stort och
högt berg och visade mig den heliga staden Jerusalem, som kom
ner från himlen, från Gud,
11. och som ägde Guds härlighet. Dess strålglans
var som den dyrbaraste ädelsten, som en kristallklar
jaspis.
12. Staden hade en stor och hög mur med tolv portar och
över portarna tolv änglar och namn inskrivna: namnen
på Israels barns tolv stammar.
13. I öster fanns tre portar, i norr tre portar, i söder
tre portar och i väster tre portar.
14. Stadsmuren hade tolv grundstenar, och på dem stod tolv
namn, namnen på Lammets tolv apostlar.
15. Och han som talade till mig hade en mätstång av
guld för att mäta staden och dess portar och dess
mur.
16. Staden bildade en fyrkant och var lika lång som den var
bred. Och han mätte upp den med mätstången till
tolv tusen stadier. Dess längd, bredd och höjd var
lika.
17. Staden bildade en fyrkant och var lika lång som den var
bred. Och han mätte upp den med mätstången till
tolv tusen stadier. Dess längd, bredd och höjd var
lika.
18. Muren var byggd av jaspis, och staden bestod av rent guld som
liknade rent glas.
19. Grundstenarna till stadsmuren var prydda med alla slags
ädelstenar. Den första var en jaspis, den andra en
safir, den tredje en kalcedon, den fjärde en smaragd,
20. den femte en sardonyx, den sjätte en karneol, den sjunde
en krysolit, den åttonde en beryll, den nionde en topas, den
tionde en krysopras, den elfte en hyacint och den tolfte en
ametist.
21. De tolv portarna bestod av tolv pärlor, och varje
särskild port var en enda pärla. Och stadens gata var av
rent guld som genomskinligt glas.
22. Något tempel såg jag inte i staden, ty Herren Gud,
den Allsmäktige, och Lammet är dess tempel.
23. Staden behöver inte ljus från sol eller måne,
ty Guds härlighet lyser upp den, och dess ljus är
Lammet.
24. Och folken skall vandra i dess ljus, och jordens kungar skall
föra in sin härlighet i den.
25. Stadens portar skall aldrig stängas om dagen -- natt
skall inte finnas där 26. - och folkens härlighet och
ära skall föras in i staden.
27. Aldrig någonsin skall något orent komma in i den,
och inte heller någon som handlar skändligt och
lögnaktigt, utan endast de som är skrivna i livets bok
som tillhör Lammet.
_____________________________
9. En av de sju änglarna
med de sju skålarna, som var fyllda med de sju sista
plågorna, kom och talade till mig och sade: "Kom, jag skall
visa dig bruden, Lammets hustru."
De sju skålarna med Guds vrede syftar på
något som beskrevs i ett föregående kapitel. Det
gällde då Jesus, som drack Guds vredes vin under
syndens dom. I föreliggande textvers nämns
änglarna, skålarna och plågorna bara för att
uttrycka vem som talar med Johannes, nämligen Guds helige
Ande.
Här har vi nämligen ett par i uppenbarelseboken vanliga
tal, talen tre och sju, som inte betyder det som vi menar att de
betyder. Talet tre är inte bara lika med tre stycken utan
betyder i första hand gudomlig. Tretalet finns här dolt
i de tre uttrycken änglar, skålar och plågor, och
denna trefald anger att dessa ting har gudomligt ursprung. Det
viktiga är alltså inte 'änglar, skålar och
plågor', utan det tretal som de tillsammans utgör.
Talet sju betyder inte nödvändigtvis sju stycken, utan
betyder andlig, och här betyder det alltså Guds Ande,
eftersom här finns både gudomens tretal och
andlighetens sjutal.
Ängeln som kom och talade med Johannes var alltså Guds Ande, som kom med ett budskap från Gud. Bara genom Guds Ande kan man se och uppfatta vad som är himmelskt och av Gud, och här är blir det fråga om Kristi brud, Kristi sanna församling, som Anden vill visa åt Johannes.
10. Och han förde mig i
anden upp på ett stort och högt berg och visade mig den
heliga staden Jerusalem, som kom ner från himlen, från
Gud,
11. och som ägde Guds härlighet.
Det stora och höga berget är inte vilket berg som
helst utan berget Golgata, där Jesus led döden för
världens synder. De rättfärdigas skara eller den
heliga staden Jerusalem blir synlig endast i ljuset av Jesu
syndaborttagande lidande. Alla människor tillhör den
skaran, som blev ren i hans blod. Någon annan
möjlighet, att se denna heliga stad, än från den
allmänna rättfärdiggörelsens synvinkel finns
inte. Detta om den allmänna rättfärdiggörelsen
genom Jesu död återkommer gång på
gång i uppenbarelseboken. Gud är den som handlar
ifråga om vår frälsning och salighet. Vi
lägger ingenting till det.
Dess (den heliga stadens)
strålglans var som den dyrbaraste ädelsten, som en
kristallklar jaspis.
Den heliga gemenskapen har Guds rättfärdighets renhet,
nämligen den av Sonen vunna rättfärdighetens
renhet. Denna rättfärdighet är fullständig,
så att den omfattar hela människan på allt
sätt. Den återlösta skaran är i Guds
ögon en mycket dyrbar ädelsten. Den har nämligen
Jesu blods värde. Vi är lika värdefulla för
Gud som hans egen Son - inte i oss själva, för att vi
är unika personligheter - utan för Guds egen obegripliga
kärleks skull.
12. Staden hade en stor och
hög mur med tolv portar och över portarna tolv
änglar och namn inskrivna: namnen på Israels barns tolv
stammar.
13. öster fanns tre portar, i norr tre portar, i söder
tre portar och i väster tre portar.
Muren kring Kristi församling är det nytestamentliga
förbundet, som Gud slöt med världen i Kristi blod.
Luk. 22:20. Tolvtalet är Guds folks tal, sammansatt av
världens tal (fyrtalet) och Guds tal (tretalet). Tolv ska
alltså inte läsas som tolv utan som Guds folk. De som
går in genom förbundets portar, är alltså
Guds folk, här kallat Israels barns tolv stammar. Men tolv
portar betyder alltså inte heller tolv utan
'nådesförbundets port, nämligen Jesus, den enda
port som leger till Guds rike. De tolv änglarna betyder
på samma sätt det förbundets ena och enda
ängel, nämligen, Jesus, genom vilken vi kommer in i Guds
gemenskap. Mal. 3:1. Hebr. 9:15.
Fyrtalet i stadens fyra sidor betyder hela världen, alla
människor. Tretalet har vi redan nämnt som uttryck
för det som har gudomligt ursprung. Här säger det
att det är fråga om Guds portar, hans gåva i
Kristus. Guds gåva är alltså given åt hela
världen.
Nådesförbundets mur omkring oss är omöjlig
att rasera eller gringgå, eftersom Kristi blod redan har
flutit och bekräftat förbundet.
Nådesförbundet står fast i evighet.
14. Stadsmuren hade tolv
grundstenar, och på dem stod tolv namn, namnen på
Lammets tolv apostlar.
Här har vi talet tolv igen, som betyder förbundet i
Kristus. Tolv grundstenar ska läsas 'förbundets grund'.
Tolv apostlar är 'förbundets apostlar'. Nu råkar
de faktiskt också vara tolv till antalet. Jesu tolv apostlar
är förbundets predikanter. Men här är det nu
fråga om deras gemensamma förkunnelse som grundstenar i
Jesu lära. Den lära som de förkunnar, nämligen
evangeliet om syndernas förlåtelse i Jesu blod, är
hela stadens grund.
15. Och han som talade till mig
hade en mätstång av guld för att mäta staden
och dess portar och dess mur.
Guds Andes mätstång är Guds lag. Att den
är av guld betyder att den är evigt gällande och
bestående. Inte ens så mycket som en prick av lagen
förgås eller lämnas förbisedd. För att
något ska få komma inför Guds ansikte och
bestå inför honom, måste det hålla
måttet enligt Guds lag. Den som talade med Johannes och hade
denna mätstång i sin hand för att med den
mäta staden och dess portar och dess mur, var alltså
Guds helige Ande. I denna uppmätning är det fråga
om att se efter huruvida vi verkligen är
rättfärdiga i Kristus, huruvida Jesus själv som
porten till himmelriket har gjort vad som behövdes för
att Gud skulle vara nöjd samt huruvida muren,
nådesförbundet är rätt grundat i enlighet med
Guds lag.
16. Staden bildade en fyrkant
och var lika lång som den var bred.
Fyrkanten med dess fyra sidor är, på samma
sätt som portarnas fyrtal, ett uttryck för hela
världen, alla människor. Världen är inte till
någon del olika, utan lika lång som bred, alla
människor ryms in där.
Och han mätte upp den med
mätstången till tolv tusen stadier. Dess längd,
bredd och höjd var lika.
Med tolvtalet, som är Guds folks tal, sägs här,
att världen är genom och i Kristus bliven Guds folk. Att
folket helt och hållet är Guds understryks dessutom med
tusentalet. Tusentalet består av tiotalet,
fullständighetens tal, multiplicerat med sig själv tre
gånger, d v s med Guds tretal. Också denhär
versen uttrycker den allmänna
rättfärdiggörelsen, som innebär att hela
världen är rättfärdiggjord i Kristi
död.
17. Han mätte också
upp dess mur till etthundrafyrtiofyra alnar efter människors
mått, som också är änglars.
Tidigare blev sagt, att fridsförbundet i Kristi blod
är stadens mur och skydd. Att muren mäter
etthundrafyrtiofyra måttenheter d v s tolv gånger
tolv, innebär, att hela förbundsfolket ryms
innanför förbundet mur; men å andra sidan inga
andra heller.
18. Muren var byggd av jaspis,
och staden bestod av rent guld som liknade rent glas.
I Upp. 4:3 sägs att han (Gud) som satt på tronen
var till utseendet såsom jaspis och karneol. Enligt 21:11
var hela stadens strålglans som den dyrbaraste
ädelsten, som en kristallklar jaspis. Guds härlighet
strålar således både från honom själv
och från hans nådesförbund i Kristus samt
från förbundets folk. Guldet är en symbol för
det luttrade och evigt bestående. Glas var dyrbart på
biblisk tid. Såsom rent glas inte är grumlat av smuts,
så är den heliga staden helt fri från synd. Den
rättfärdighet, som människosläktet har
ävt efter medlaren Jesus, blev luttrad i hans död och
inför Guds domstol.
19. Grundstenarna till
stadsmuren var prydda med alla slags ädelstenar. Den
första var en jaspis, den andra en safir, den tredje en
kalcedon, den fjärde en smaragd,
20. den femte en sardonyx, den sjätte en karneol, den sjunde
en krysolit, den åttonde en beryll, den nionde en topas, den
tionde en krysopras, den elfte en hyacint och den tolfte en
ametist.
Stenarna i stadsmuren är symboliska för Guds ord i
det nya förbundets text, och varje sådant ord är
en dyrbar ädelsten. Var och en har sin färg och
skönhet. De griper in i varandra och bildar den fasta murens
helhet.
21. De tolv portarna bestod av tolv pärlor, och varje särskild port var en enda pärla.
Talet tolv betyder Guds folk, förbundsfolket. Tolv portar är inte heller tolv stycken, utan en och densamma port, varigenom Guds folk går in, nämligen Jesus Kristus. Han är porten och dörren till Guds rike. Han är också en enda pärla. Det innebär, att hans budskap är odelbart. Man kan inte ta delvis hans budskap och delvis något annat. Här har vi alltså ett uttryck för evangeliets odelbarhet och fullkomlighet.
Och stadens gata var av rent
guld som genomskinligt glas.
Stadens gata är vägen till nådens tron, till
syndernas förlåtelse. Det rena guldet syftar på
det eviga evangeliet. Upp. 14:6. Himmel och jord ska
förgås, men mina ord ska aldrig
förgås, säger Jesus enligt Mark. 13:31.
Den gatan och vägen är en helig och ren väg likt
glasets genomskinlighet. Den är beredd av Jesus, och den
är Jesus själv.
22. Något tempel
såg jag inte i staden, ty Herren Gud, den Allsmäktige,
och Lammet är dess tempel.
Jesus talade om sig själv som ett tempel. Joh. 2:21.
Ni som har blivit döpta till Kristus, har iklätt
er Kristus. Gal. 3:27. I Gud är det som vi
lever, rör oss och är till. Apg. 17:23. Gud ska
inte tillbes på någon särskild plats, utan
i Ande och sanning, säger Jesus. Joh. 4:21 f.
Vi som är så fästa vid tinnar och torn i denna
världen, har skäl att tänka på detta. Gud
är inte beroende av den yttre kyrkliga institutionen. De
yttre formerna är en del av denna världen och
växlar med den. Lammet är det sanna templet, i vilket vi
tillbe Gud och har vår glädje.
23. Staden behöver inte
ljus från sol eller måne, ty Guds härlighet lyser
upp den, och dess ljus är Lammet.
Lammet är i evangeliet om syndernas förlåtelse
det andliga livets sanna sol och dag. Inget världsligt ljus
kan fungera som det ljuset. Inga mänskliga tankar eller
filosofier kan ha något sant att säga om vad som
rör sig i himmelriket. Det är bara Jesus och hans verk
som är himmelrikets ljus.
24. Och folken skall vandra i
dess ljus, och jordens kungar skall föra in sin
härlighet i den.
Evangeliet upplyser oss om den fullbordade frälsningen i
Kristus. I det ljuset får vi vandra. Jordens egentliga
kungar är inte de världsliga herrarna utan Guds folk, de
saktmodiga. Dessa regerar världen genom evangeliet. De har
all sin härlighet i evangeliet om Kristi
nåd.
25. Stadens portar skall aldrig stängas om dagen -- natt skall inte finnas där Vi minns kanske bibelordet 'Detta är den dag som Herren har gjort' och flera liknande. Dagen betyder budskapet om Guds nåd i Kristus. Evangeliet är alltid ett nådens ljus. Närhelst och varhelst det ljuder är det fritt fram för vem som helst att tillräkna sig nåden.
26. - och folkens
härlighet och ära skall föras in i staden.
Detta betyder, att den som blir delaktig av evangeliets
innehåll, tillskriver sin frälsning och
rättfärdighet allena åt Kristus och behåller
ingen ära för sig själv. Min härlighet och
ära är Kristi nåd och kärlek, det faktum att
han har gett sitt liv för mig.
27. Aldrig någonsin skall
något orent komma in i den,
Så total är betydelsen av Jesus Golgataverk
för vår frälsning, att ingen människa som
räknar med någon egen förtjänst ifråga
om frälsningen kan komma in i de heligas gemenskap. Vår
tro, vår avgörelse, vår syndaånger,
vår andlighet eller fromhet, allt sådant är
ovidkommande och får inte ens nämnas, när det
gäller att komma in i de heligas och Guds gemenskap. Där
gäller enbart Jesu blod, och det har redan flutit.
och inte heller någon som
handlar skändligt och lögnaktigt, får komma in i
Guds stad
Det är skändligt och lögnaktigt att inte ge Gud
den ära som är enbart hans.
utan endast de som är
skrivna i livets bok som tillhör Lammet.
Bara de som från begynnelsen är skrivna i Lammets
bok kan komma in i Guds rike. Av det föregående
framgår det något om vilka de är. Det är
nämligen de som räknar enbart med Lammets
förtjänst för sin salighet. Och däri ligger
vår visshet om vår egen salighet. Det är Guds
vilja att vi räknar enbart med Jesu förtjänst och
så vinner våra själar. Ty Guds
nådesförbund i Kristus står fast i evighet.
Amen.
Led mig i din sanning och lär mig, ty du är min frälsnings Gud. Psalt. 25:5.