Det bibelordet har jag hört nämnas i många predikningar, men inte kunnat ta det till mig, eftersom det strax dyker upp följdfrågor: Vem är då i Kristus? Hurdan ska jag vara, för att kunna räkna mig bland dem? Hur blir jag sådan?

Nu vet jag, att det inte ligger i min egen makt att bli varken det ena eller det andra. Jag är alltsedan jag kom till världen en självisk och gudsfrånvänd syndare utan håg eller vilja till det goda. Men jag vet också, att Gud är barmhärtig mot de förlorade och tar dem in i sitt rike på sitt initiativ. Jag får bara läsa och tro vad han har gjort för mig och för alla människor i Jesus Kristus. Och genom tron har jag del i Guds verk för och med mig.

Gud förenade oss med sin Son redan när han lät Johannes döpa honom till ett med oss människor. När Jesus då blev ett med oss, blev ju också vi ett med honom, representerade i honom. Det betyder, att när Jesus dog med våra synder i sin kropp, då dog också vi i honom, eftersom vi var ett med honom. När Gud sedan på påskdagens morgon förklarade honom rättfärdig genom att uppväcka honom från de döda, då gällde den rättfärdigförklaringen också oss, eftersom vi alltjämt var ett med honom.

Sedan dess har Jesus aldrig avsagt sig gemenskapen med oss. Därför är vi med hela världen alltjämt rättfärdiga med honom. Gud ser oss sådana. Han har själv dömt oss rättfärdiga. Det kan inte ändras, eftersom Jesus bar allas alla synder och borttog dem för alltid, alla synder som vi har begått och begår och kommer att falla i.

Alltså är vi alla alltsedan Jesu dop i Jordanfloden 'i Kristus' och är enligt Guds egen juridik rättfärdiga i honom och med honom. Detta är den grundläggande sanningen om att vara i Kristus.

Sedan har Kristus själv förordnat, att denna rättfärdighet, som vi har i honom genom hans verk, ska bekräftas för oss var och en enskilt i vårt dop. Där förenar Gud oss med sin Son en andra gång. Vid Jordan förenades Jesus med oss till vår syndfullhet, men i vårt dop förenas vi med honom till hans rättfärdighet.

Aposteln Paulus skriver angående vårt dop: "Alla ni,som har blivit döpta till Kristus har blivit iklädda Kristus." Gal. 3:27. Likaså "Alla som har blivit döpta till Kristus Jesus, har blivit döpta till hans död." Dvs i och med Jesu död blivit fria från synden.

Efter att Gud har gjort allt detta med oss, lämnar han oss inte åt oss själva, utan för oss in i detta genom sin Andes undervisning. När undervisningen kommer oss till del, så att vi har fått grepp om vad Gud har gjort för oss i Kristus och att vi är rättfärdiggjorda i honom, då har också det omvända skett: Kristus har kommit in i oss och bor i oss med sitt ord. Först då kan vi åtnjuta det goda som inrymms i uttrycket att vara i Kristus, och det kan sammanfattas i orden syndernas förlåtelse och frid med Gud och evig salighet.

I Rom 13:14 förmanar oss aposteln att i vår tur ikläda oss Kristus på ett yttre sätt genom att leva värdigt. Men därvidlag måste vi för vårt kötts skull konstatera, att vi inte förmår leva så gudligt i denna världen som vi borde. Vi faller ständigt. Och vårt kött och djävulen och världen anfäktar därför oss för våra dagliga synder. Därför bör vi ständigt påminna oss om att Gud har förenat oss med Kristus i hans rättfärdighet, och den sanningen är bestående. Att på det sättet tillägna sig nådens evangelium kan också kallas att ikläda sig Kristus, nämligen i den rättfärdighet och syndaförlåtelse som vi har i honom.

Jag får alltså säga till mig själv och till er alla: Gud har själv förenat oss med Kristus i hans rättfärdighet. Vi får frimodigt kalla varandra vänner 'i Kristus'. Om det skulle vara så, att våra vänner ännu inte har förstått vad det innebär, så må det bli till undervisning. Det är fråga om själva evangeliet, som vi får tro och vara saliga i.