Förebilden Josef
Hela gamla testamentet är som en enda profetia om Jesus, Guds Son. Där finns direkta och detaljerade profetior om honom, om hur han ska komma i världen och hur han ska lida och dö för världens synder. Han beskrivs under flera olika namn: Messias, Människosonen, Herrens lidande tjänare, Israel, David m fl. Där finns också hela berättelser, som på sitt sätt också är profetior om Jesus, genom att berättelsens huvudperson är en förebild till Jesus, t ex prästen Melkisedek, Josef, Mose och Josua. Vi ska stanna en stund inför gestalten Josef som en förebild och profetia om Jesus.
Israel älskade Josef mer än alla sina andra söner eftersom han hade fött honom på sin ålderdom, och han lät göra en hellång livklädnad åt honom. När hans bröder såg att deras far älskade honom mer än alla hans bröder, hatade de honom och kunde inte tala vänligt med honom. 1 Mos. 37:3,4.
Än värre blev det, när Josef intet ont anande berättade om drömmar som han hade drömt, där han hade sett hur han själv skulle komma att härska över sina bröder. När så Josef en gång, på faderns uppdrag, gick ut till sina fårvaktande bröder för att se hur det stod till med dem, då grep de honom och sålde honom för 20 siklar silver till några förbifarande främlingar. Han kom så till Egypten, och blev ganska snart satt i fängelse där. Men han blev befriad, och inte bara befriad utan också upphöjd till konung faraos närmaste tjänsteman. I den ställningen kom han att bli till räddning för hela Egyptens befolkning och många andra människor undan svältdöden under en tid av missväxt.
När Jesus på sin himmelske Faders uppdrag kom till jorden, blev också han illa bemött. Det heter, att "han kom till de sina, men de tog inte emot honom". De borde ha känt igen honom som den Gudason och Messias, som alla profeterna hade siat om. Han gjorde just de Messiastecken och under, som enligt profetian skulle vara Messias' kännetecken. Men folket ville inte tro på honom. I likhet med människorna på Josefs tid tillät de honom inte att vara något förmer än de själva. De förkvävde sanningen genom sitt högmod och sin avund.
Även Jesus blev såld, nämligen av förrädaren Judas, för 30 silverpenningar. Han blev fängslad, förnedrad och pinad, ja ända till döds. Men efter att ha utstått allt det, blev han upphöjd och satt till Herre över inte bara Egyptens folk utan över alla människor. Och han fick makt, inte bara under konung Farao, utan han fick all makt i himmelen och på jorden. Och så blev han oss till frälsning, inte bara från jordisk hungersnöd utan från en evig död.
Jag tar nu fram ett par textavsnitt, som handlar om räddningen från hungersnöden i Egypten under Josefs tid:
1 Mos. 41: 46. Josef var
trettio år när han stod inför farao, kungen i
Egypten.
Jesus var också cirka trettio år när han
började sitt egentliga verk på Faderns uppdrag här
på jorden.
Sedan han (Josef) lämnat
farao reste han omkring i hela Egypten.
47. Under de sju goda åren gav landet skörd i
överflöd,
48. och under dessa sju år samlade Josef in allt ätbart
och lagrade det i städerna. I varje särskild stad
lagrade han den föda som man hämtade från
fälten runt omkring.
49. På så sätt samlade Josef så mycket
säd som det finns sand i havet. Till sist slutade han att
hålla räkning på den, för den kunde inte
räknas.
Herren Jesus reste likaså omkring. Han predikade Guds rike under cirka tre års tid. I likhet med Josef samlade han in mycket, men inte jordisk säd utan himmelskt bröd, som ger andligt och evigt liv åt världen. Han skaffade inte detta bröd från världens åkrar utan av sitt eget liv, genom sitt lidande och sin död.
Och inte bara så. Under sin jordevandring fullgjorde Jesus också, oss till godo, allt vad Guds lag har föreskrivit. Det är ju så att Guds lag inte bara förbjuder oss att göra det onda, utan den befaller oss också att göra det goda: att älska Gud av hela vårt hjärta, med allt vårt förstånd och med all vår kraft och därtill vår nästa lika mycket som oss själva.
Jesus gjorde detta. Han samlade så åt oss alla goda gärningar som är nödvändiga för himmelen. Han älskade Fadern av hela sitt hjärta. Det var hans lust att göra efter hans vilja, hur tungt uppdraget än var. Och han älskade oss, inte bara så mycket som sig själv, utan så mycket att han gav sitt liv i vårt ställe.
Hela hans jordeliv syftade till att skaffa oss syndernas förlåtelse och rättfärdighet, ja, all den himmelska världens andliga välsignelse, som aposteln Paulus skriver i efesierbrevet. Och denna andliga föda samlade han in, inte i lador, utan i himmelen. Där, i himmelen, är den i säkert förvar. Den är oåtkomlig för lögnens furste djävulen och hans bundsförvanter. De kan inte göra om intet eller ändra på den välsignelse som Jesus har skaffat åt oss.
Denna himmelska välsignelse
är alltså vår, den är given åt oss,
men vi får lov att hämta den från himmelen.
Hur ska det då gå till? - Det vållar oss inget
problem. Himmelen är inte långt borta. Den är oss
mycket nära, eller med Jesu egna ord: Himmelriket är
nära, tro evangelium! Det himmelska brödet finns i
bibelordet, och Jesus är själv där i sitt Ord. Ja,
han är själv det himmelska brödet. Och där han
är, där är himmel och salighet.
1 Mos. 41: 53. Men de sju
överflödsåren i Egypten tog slut.
54. Och så började de sju hungeråren som Josef
hade förutsagt. Det blev hungersnöd i alla länder,
men i Egypten fanns det bröd överallt.
55. Och när hela Egyptens land började hungra och folket
ropade till farao efter bröd, sade han till alla egyptierna:
"Gå till Josef och gör som han säger!"
56. När hungersnöden hade brett ut sig över hela
landet, öppnade Josef alla förrådshus och
sålde säd till egyptierna. Men hungersnöden blev
allt svårare i Egypten.
57. Och från hela världen kom man till Josef i Egypten
för att köpa säd, ty hungersnöden var
svår i hela världen.
Man hungrade efter bröd för detta livet, och man fick sin hunger stillad från Josefs lador. Och det har sin direkta motsvarighet i den andliga världen. Alltsedan syndafallets dag har vi varit utan eget andligt bröd. Och så som hungersnöden på Josefs tid sträckte sig över hela världen, så gör också syndafallets andliga brödlöshet. Och vår andliga nöd består inte bara i brödlöshet, utan vi saknar också själva livet. Vi är andligen döda, så att vi inte ens vet vad andligt bröd är, och därför känner vi, i vårt döda tillstånd inte heller hunger efter det.
Men det händer av Guds barmhärtighet, att han väcker oss till liv genom sitt Ord. Då börjar vi förstå att vi nödvändigt behöver Jesus och hans syndaförlåtelse. Då är vi sådana som Jesus benämner 'De som hungrar och törstar efter rättfärdighet'.
När nu folket ropade till
farao efter bröd, sade han till alla egyptierna: "Gå
till Josef och gör som han säger!"
Vad säger då Josef? Det framgår av det
följande: Josef öppnade alla förrådshus och
sålde säd till egyptierna. Han sade alltså: Kom
till mig och köp säd!
Men när vi nu på
motsvarande sätt ropar till Gud efter andligt bröd,
efter syndernas förlåtelse och rättfärdighet,
vad säger han då? Han säger så som han
lät säga genom rösten vid Jesu dop och på
förklaringsberget: 'Denne är min älskade Son.
Lyssna på honom, hör vad han säger.'
Och vad säger då Jesus? Han säger så
som profeten Jesaja uttrycker det: Hör på, alla
ni som törstar, kom hit till vattnet, och ni som inte har
pengar, kom hit och köp säd och ät. Ja, kom hit och
köp säd utan pengar och för intet både vin
och mjölk. Jes. 55:1.
Josefs säd kostade pengar, men Guds nåd kostar ingenting. Den har kostat, och den har kostat mycket, oändligt mycket, men den kostnaden är redan betald, nämligen med Jesu liv och blod. Om vi nu nödvändigt vill ge något i stället, så är det våra synder som då kunde komma ifråga. Men egentligen har Jesus redan fått dem. Han har burit dem i Getsemane och på Golgata och utplånat dem. De finns inte mer. De synder, som du skulle vilja ha ogjorda, de finns inte mer. De är förlåtna och utstrukna.
Vad blev sedan slutfacit av Josefs
sädinsamling och utdelningen under hungeråren?
Det det gick exakt enligt konung faraos dröm, den som Josef
hade uttytt: De sju magra korna åt upp de feta, men utan att
de magra blev fetare av det. D v s det gick jämt ut, så
att säden räckte till under alla sju
missväxtårenåren, men det blev ingenting
över till att leva gott på i
fortsättningen.
Med Jesu verk för oss är det annorlunda. Visst räcker hans nåd till för alla syndares alla synder, men den går inte jämt ut med synden. Det blir över. Guds nåd räcker upp till himmelen. Den bär oss ända upp i Guds Faders famn. Aposteln Paulus uttrycker det i efesierbrevet med orden 'Herren har låtit sin nåd komma oss till del i överflödande mått'. 'Gud har välsignat oss i Sonen med all den himmelska världens andliga välsignelse'.
När en oändligt stor skuld betalas med Herrens oändligt stora nåd, då blir slutresultatet det att nåden flödar över. Herrens nåd är större än vi kan föreställa oss, större än våra vildaste förväntningar. Den är oändligt stor över oss. Vi kan inte pejla dess djup, eftersom den är gudomlig. Han har visat det på det allra tydligaste sätt, när han gick i döden i vårt ställe.
Visserligen fattar vi människor ingenting och förstår ingenting. Men det har Herren förutsett, och därför låter han sin nåd komma oss till del genom tron. Vi behöver inte fatta eller förstå, vi får se på honom i tron, fästa blicken på hans verk och suga i oss av hans nåds överflöd.
Herrens nåd kostar ingenting. Försök inte komma med din inbillade ånger eller dina försök till andlig fromhet eller ens med din tacksamhet. Herren ger inte sin nåd för någonsomhelst betalning från din sida. Nej, som en rövare och missdådare, som kall och död ska du ta emot hans nåd. För nåden är till för de helt ovärdiga.
Men också det är en
Guds nåd, att kunna ta emot nåden som nåd.
Vårt köttsliga sinne tycker att det är kostsamt
att ta emot nåden som nåd. Det kostar vår
stolthet, vår självkänsla, vår inbillade
egen rättfärdighet.
Allt sådant flyr sin kos, när Herrens nåd intar
vårt hjärta. Men det är ett saligt byte. Vår
egen rättfärdighet är ändå bara en
inbillning. Kristi rättfärdighet består
däremot för evigt. Med den får vi mätta
vår ande var dag intill jordelivets slut, och i den är
vi evigt saliga. Amen.
Led mig i din sanning och lär mig, ty du är min frälsnings Gud. Psalt. 25:5.