Mammons makt och Guds makt
Mark. 10:17-27
17. När han sedan
begav sig åstad för att fortsätta sin väg,
skyndade en man fram och föll på knä för
honom och frågade honom: "Gode Mästare, vad skall jag
göra för att få evigt liv till arvedel?"
Matt. 19:16
f. Luk. 18:18 f.
Mannen tycks inte ha varit
nöjd med de judiska rabbinernas undervisning om den saken.
Hade han månne genomskådat skenheligheten i deras
leverne? När han då hörde talas om Jesus och
kanske också hörde honom tala, förstod han att
Jesus var en from man, en som i motsats till rabbinerna levde som
han lärde. Han hade fått så mycket
förtroende för Jesus, att han beslöt sig för
att tala med honom, och nu hade han bråttom att träffa
honom så länge han ännu var inom
räckhåll.
Men innan Jesus besvarar mannens fråga, ställer han en
motfråga:
18. Jesus sade till honom:
"Varför kallar du mig god? Ingen är god utom Gud
allena.
Kanhända var det av artighet utan närmare tanke
på innebörden i orden som mannen kallade Jesus för
god. Men Jesus tar upp tråden: Vad menar du med att kalla
mig god? Är det bara en artighetsfras från din sida,
eller är det så, att du har börjat
förstå, att jag är Guds Son? Du ska inte kalla mig
god ifall du som rabbinerna menar, att jag är bara en
människa!
Efter det påpekandet
går Jesus till själva frågan som mannen
ställde 'Vad skall jag göra för att få
evigt liv till arvedel?'
Eftersom mannen uppenbart var inne på lagens väg och
tänkte, att han själv skulle kunna skaffa det eviga
livet åt sig på något sätt, tar Jesus fasta
på det. 'Den som håller Guds lag ska få leva'
har Gud lovat. Hur var det egentligen med mannens hållande
av lagen? Eftersom Jesus visste att mannen var rik, kanhända
på bekostnad av andra människors fattigdom, tog han
till tals lagens andra tavla om kärleken till
nästan.
19. Buden känner du: 'Du
skall icke dräpa', 'Du skall icke begå
äktenskapsbrott', 'Du skall icke stjäla', 'Du skall icke
bära falskt vittnesbörd', 'Du skall icke
undanhålla någon vad honom tillkommer', 'Hedra din
fader och din moder'." 2
Mos. 20:12 f. 5 Mos. 5:16 f., 24:14 f.
20. Då svarade
han honom: "Mästare, allt detta har jag hållit
från min ungdom."
Det trodde han verkligan på fullt allvar. Han
måste ha tagit till sig rabbinernas utläggningar av
Mose lag. De hade nämligen gjort om lagen - till ett
regelverk för yttre handlingar, regler som man med lite
möda kunde följa. Att lagen kräver
hjärtats engagemang och tankens renhet hade rabbinerna
lämnat åsido. De hade gjort detsamma som man gör
också i våra dagar: de hade tagit fasta på vissa
delar av Guds ord och förbigått andra delar.
Sådant som inte passade dem tolkade de om till något
lättare.
Mannen kom alltså fram med det han hade lärt sig av
rabbinerna och som han hade följt. Han hade på ett
ytligt sätt avhållit sig från lagbrott, men Jesus
såg, att hans hjärta var långt ifrån den
renhet som lagen åsyftar. Han älskade inte sin
nästa såsom sig själv.
21. Då såg Jesus på honom och fick kärlek
till honom
'Stackars människa! Du är fastkedjad i rabbinernas
lära! Du tar stöd av dem för att försvara din
egenrättfärdighet. Och nu tänker du, att det fattas
bara lite, som du själv skulle kunna åstadkomma,
för att få evigt liv!? Nej, det fattas mycket,
alltför mycket. Du älskar inte din nästa, utan dina
pengar.
Han (och) sade till honom: "Ett
fattas dig: Gå bort och sälj allt vad du äger och
giv åt de fattiga; då skall du få en skatt i
himmelen. Och kom sedan och följ
mig."Matt.
6:19 f. Mark. 8:34. Luk. 12:33.
De orden föll med tyngd
över mannen. Jesus visste väl, att mannen inte skulle
kunna förmå sig att ge bort sin förmögenhet,
och han krävde det egentligen inte, men han ville visa honom
hur bunden han var vid sina ägodelar och hur falskt hans
vittnesbörd om laguppfyllandet klingade.
Jesus lovar honom en skatt i himmelen, en stor skatt, inte bara evigt liv utan också evig salighet tillsammans med Gud själv och alla heliga, nämligen om han ger bort allt vad han äger. Inte så att förstå, att han skulle förtjäna evigt liv genom att ge bort sina ägodelar (1 Kor. 13:1-3), utan Herren Jesus skulle ge honom den himmelska skatten som gåva. Så länge som mannens hjärta var fyllt av kärlek till denna världen - och så länge han var nöjd med sina egna prestationer ifråga om laguppfyllandet, var han inte i stånd att ta emot den himmelska skatten. Man kan inte älska både Gud och Mammon. Mannen behövde ändra sinnelag, bli omvänd från sin kärlek till rikedomen till Guds kärlek. Nu levde han för penningen. Han borde leva för Gud.
Att ha jordiska ägodelar och förvalta dem är ingen synd utan en uppgift. Så var t ex Abraham, trons fader, mycket rik också i jordisk mening. Men det jordiska var inte hans hjärtas högsta glädje.
Jesus gav alltså mannen ett svar som hans fråga förutsatte: Han fick veta vad han själv måste göra för att få evigt liv, om han faktiskt tänkte gå gärningarnas väg och försöka fötjäna livet åt sig. Han borde inse att han inte skulle klara det. Han borde vända om och ta fasta på det evangelium som Jesus predikade.
22. Men han blev illa till mods
vid det talet och gick bedrövad bort, ty han hade många
ägodelar.
Hans hjärta var fäst vid hans jordiska rikedom. Han
kunde inte tänka sig att ge bort den. För det andra
erkände han inte heller för Jesus sin
oförmåga att slita sitt hjärta från de
jordiska ägodelarna. Om han hade gjort det, skulle han ha
fått se en annan väg än gärningarnas väg
till det eviga livet: Syndaförlåtelsens
väg.
23. Då såg Jesus
sig omkring och sade till sina lärjungar: "Huru svårt
är det icke för dem som är rika att komma in i Guds
rike!" 24. Men lärjungarna häpnade vid hans ord.
Då tog Jesus åter till orda och sade till dem: "Ja,
mina barn, huru svårt är det icke att komma in i Guds
rike!
25. Det är lättare för en kamel att komma igenom
ett nålsöga än för den som är rik att
komma in i Guds rike."Ords.
11:28. 1 Tim. 6:9 f., 17.
Vi ska inte tro att vi
är annorlunda än mannen i texten. Älskar jag Gud
av allt mitt hjärta, av all min själ och av allt
mitt förstånd och av all min kraft? Mark.
12:30. Alla människor älskar något annat mer
än Gud. Vi har våra avgudar - också om vi inte
äger någonting av Mammons goda: Vi har oss själva
med våra egenrättfärdighetsgärningar till
avgud. Det största problemet för mannen i texten var
inte den materiella rikedomen i sig, utan hans hjärtas
bundenhet både vid hans egenrättfärdighet och vid
rikedomen. Vårt fallna kött har sin rikedom i det som
inte är någon rikedom. Vårt jordiska sinne
är sädant. Och det är helt omöjligt för
oss att byta sinnelag.
Om inte Gud själv genom sitt evangelium föder i oss ett
nytt och andligt sinne, förblir vi utanför Guds rike.
Därför är det helt befängt att som mannen i
texten till det yttersta vilja räkna med den egna
förmågan när det gäller att skaffa sig en
sann rättfärdighet.
Människans totala oförmåga att frälsa sig
själv beskrivs på många sätt och på
många ställen i bibeln. Den kunskapen är
nämligen en förutsättning för att vi ska kunna
förstå evangeliet om frälsningen i Kristus.
För lärjungarna var
sanningen om människans andliga oförmåga tydligen
något nytt.
26. Då blev de ännu mer häpna och sade till
varandra: "Vem kan då bli frälst?"
27. Jesus såg på dem och sade: "För
människor är det omöjligt, men icke för Gud,
ty för Gud är allting
möjligt."1
Mos. 18:14. Job. 42:2. Jer. 32:17. Sak. 8:6. Luk. 1:37.
Här har vi en av
bibelns grundsanningar: Vår frälsning är helt
beroende av Gud, av vad han har gjort för oss och vad han
gör.
Psalmisten har uttryckt det åskådligt: Om inte
HERREN bygger huset är arbetarnas möda
förgäves. Om inte HERREN bevarar staden vakar
väktaren förgäves. Förgäves stiger ni
tidigt upp och går sent till vila för att äta det
bröd ni slitit för. Detta ger han åt sina
vänner medan de sover. Ps. 127:1,2. Vilka är
då Herrens vänner, som han gör allt för och
ger allt åt medan de sover? Jesus säger det: Den som
älskar mig, han håller mitt ord. Herrens
vänner är alltså de som tror och tar vara på
hans undervisning, dels om vår oförmåga och dels
om Guds förmåga, de som tror evangelium om att Gud har
gjort och gör det som är omöjligt för oss. De
är Herrens vänner. Åt dem har han genom evangeliet
redan gett allt som hör till himmel och salighet - utan att
de har bidragit med någonting alls. Egentligen har han gett
allt åt alla, men bara hans vänner förstår
vilka himmelska skatter det är fråga om.
Först frälste han oss från våra synder
genom Jesu offer, och sedan uppväcker han oss med det
budskapet till tro på hans nåd.
När han har gjort det med oss, då frågar vi inte
längre: Vad ska JAG göra, för att ärva evigt
liv, utan då förstår vi, att vi har evigt
liv i Jesus Kristus och hans verk.
Mannen i texten använde ett bra uttryck: att
'ärva evigt liv'. Den som ärver
förtjänar inte sitt arv. Det bara tillfaller honom som
arvtagage. Herren Jesus har dött i vårt ställe,
och vi ärver det som han lämnade efter sig i sin
död, nämligen syndernas förlåtelse, evigt liv
och evig salighet.
Den som vet att han ärver något har bara ett bekymmer,
nämligen att se till han inte av någon anledning
går misste om arvet. Arv ska bevakas. Men också till
det är vår egen förmåga obefintlig.
Därför står vårt hopp också i det
fallet till Gud och hans Ande. Och det hoppet kommer inte på
skam. Gud är trofast, så att han för Kristi
lydnads skull bevarar oss i tron intill änden.
Så är vår frälsning och eviga salighet inte en fråga om vad vi ska göra utan om vad Jesus har gjort för oss och ännu härefter gör. Vårt liv är i de bästa händer. Må vi låta det vara i hans hand, inte lägga någonting till det som han har gjort färdigt och inte heller försöka ta framtiden i våra egna händer, utan fastmer tacka och lova Gud för att han har gjort och gör alltjämt det som är omöjligt för människor. Amen.
Bön: Vi tackar dig, Gud,vår himmelske Fader, för att du i din Son, Jesus Kristus har åstadkommit för oss det som var omöjligt för oss: Du gav oss rättfärdigheten och det eviga livet genom hans död för våra synder. Vi tackar dig också för att du undervisar oss om detta genom din Ande, helgar oss i ditt ord och behåller oss i tron. Din är äran för allt nu och alltid. Amen.
Predikningslistan - Startsidan