Messias
Psalt. 110
1. En psalm av David. HERREN
sade till min Herre: ”Sätt dig på min högra
sida, till dess jag har lagt dina fiender som en fotapall under
dina fötter.”
2. Din makts spira skall HERREN sträcka ut från Sion,
du skall härska mitt ibland dina fiender.
3. Villigt kommer ditt folk när du samlar din här, i
helig skrud kommer din unga skara inför dig, som daggen
kommer ur morgonrodnadens sköte.
4. HERREN har svurit och skall inte ångra sig: ”Du
är präst för evigt, på samma sätt som
Melki-Sedek.”
5. Herren är på din högra sida, han krossar kungar
på sin vredes dag.
6. Han skall hålla dom bland hednafolken, överallt
skall döda ligga. Han krossar huvuden över hela
jorden.
7. Han skall dricka ur bäcken vid vägen,
därför skall han lyfta huvudet högt.
Hela gamla testamentet är på många olika sätt en enda lång förutsägelse om den kommande Frälsaren. Det gäller också psaltaren, fast den är en sångbok. Också den är gudandad, inspirerad av honom som kallas Ordet, nämligen Jesus Kristus, Guds Son. I vissa avsnitt har han t o m tagit över författarens person och penna och talar direkt till oss. I den 22:dra psalmen läser vi:
Min Gud, min Gud,
varför har du övergivit mig?
Alla som ser mig bespottar mig, de spärrar upp munnen, de
skakar på huvudet och säger:
"Anförtro dig åt HERREN! Han skall befria och
rädda honom, han har ju honom kär"
De delar mina kläder mellan sig och kastar lott om min
livklädnad.
Den 110:nde psalmen är i sin helhet en beskrivning av Jesus som Messias. Vi ska gå igenom den vers för vers.
1. En psalm av David. HERREN
sade till min Herre: ”Sätt dig på min högra
sida, till dess jag har lagt dina fiender som en fotapall under
dina fötter.”
Orden HERREN sade till min Herre betyder att den högste
Herren, Gud Fader, sade någonting till konung Davids Herre.
Vem är då Davids Herre? Jesus citerade detta
bibelställe vid ett samtal med judarna. Av det samtalet
framgår det att med Davids Herre avses Messias, Guds Son.
Alltså skriver David här att Fadern tilltalar sin
Son:
Sätt dig på min
högra sida!
'Den högra sidan' är en biblisk term som betyder 'den
välsignade och godkända sidan'. Konungen Jesus
säger till dem som står på hans högra sida:
'Kom ni min Faders välsignade och ta i besittning det
rike som är tillrett åt er'. När nu Fadern
säger till Sonen: 'sätt dig på min högra
sida', då betyder det: Jag låter min
välsignelse vila över dig. Detsamma bekräftade
Fadern senare två gånger, nämligen vid Sonens
dop, när han tillträdde frälsarämbetet och
senare när uppgiften stadfästes på
förklaringsberget. Då lät han höra en
röst, som sade: Denne är min älskade Son.
Lyssna till honom!
Efter detta ord till Sonen tillägger Fadern vad han har i tankarna med sitt välsignande av Sonen. Han säger:
'till dess jag har lagt dina
fiender som en fotapall under dina fötter.”
Faderns ynnest och välsignelse skulle alltså
följa Sonen till dess att alla hans fiender var kuvade.
När sedan denna strid mot Sonens fiender ägde rum,
såg det inte alls ut som om Faderns välsignelse var med
Sonen. Han blev djupt förnedrad, men han blev till sist
ändå upphöjd till stor makt och ära. Guds
välsignelse är inte synlig för mänskliga
ögon. Men den som Fadern genom sitt Ord välsignar med
andlig syn, kan se välsignelsen.
Vilka var då Sonens fiender? Då Sonen också kallas Ordet, Sanningen om Gud, då måste hans fiender vara allt som har med lögn att göra, alltså Satan, den store lögnaren, och alla onda makter med honom. Men också människan har blivit Sanningens fiender. Satan planterade in sitt onda frö i människosläktet redan i paradiset och fick människan i sitt våld, så att hon följer honom, tjänar honom och strider mot Guds sanning. Vi kan gärna påminna oss Paulus' beskrivning av oss människor i Rom. 3:
10. Det står skrivet:
Ingen rättfärdig finns, inte en enda,
11. ingen förståndig finns, ingen finns som söker
Gud.
12. Alla har avvikit, alla har blivit fördärvade. Ingen
finns som gör det goda, inte en enda.
13. En öppen grav är deras strupe. Sina tungor
använder de till svek. Huggormsgift är bakom deras
läppar.
14. Deras mun är full av förbannelse och bitterhet.
15. De är snabba på foten till att utgjuta blod.
16. Förödelse och elände råder på deras
vägar,
17. och fridens väg känner de inte.
18. De har inte gudsfruktan inför sina
ögon.
Var och en av oss kan konstatera att det förhåller sig så - både när vi ser på världen omkring oss och på oss själva. Så illa är det ställt med skapelsens krona: fångad under lögnen och fiende till sin Skapare.
Men hur tänkte då Fadern övervinna Sonens fiender - utan att samtidigt skada oss människor? - Jo, genom att ta bort vår fiendskap, genom att straffa någon annan för våra brott, genom att sända Sonen i döden för oss och därigenom frälsa oss från våra synder samt genom budskapet om detta verk ge oss sin Ande och ett nytt sinne.
Så gjorde alltså Fadern, och just därigenom upphöjde och förhärligade han Sonen och gav honom domsmakt över alla dem, i vilkas ställe han gick i döden. Om den makten skriver nu psalmisten och tilltalar sin Herre:
2. Din makts spira skall HERREN
sträcka ut från Sion, du skall härska mitt ibland
dina fiender.
Sion verkar att ha varit namn på mer än en plats under
gammaltestamentlig tid. Men den plats med namnet Sion, som
speciellt och på många sätt är
förknippad med Guds Son Jesus Kristus, är det berg i
Jerusalem, på vilket Davids borg och sedan Salomos tempel
byggdes. I nya testamentet betecknar Sion det nya och himmelska
Jerusalem på jorden d v s Jesu nåderike med dess
folk.
Men berget Sions historia har sina rötter redan i berättelsen om Abrahams offer och sedan Davids offer på samma berg. Berget hette tidigare Moria berg. 2 Krön. 3:1.
Abraham fick befallning av Herren att offra sin son i Moria. 1 Mos. 22.2. Abrahams offertillställning är som bekant en bild av Gud Faders offrande av sin ende Son. Gud hindrade i sista stund Abraham att döda sonen. Men ingen hindrade Guds Sons död.
David fick befallning om ett liknande offer, och i det offret blir bilden ännu tydligare av Jesu död som en försoningsdöd för synder. 1 Krön. 21. David hade syndat genom eget högmod. Och Gud sände en ängel mot Jerusalem för att ödelägga det. Men när denne höll på med ödeläggelsen såg HERREN det och ångrade det onda, och han sade till ängeln, Fördärvaren: "Det är nog, drag tillbaka din hand." HERRENS ängel stod då vid jebuséen Ornans tröskplats. Det var ingen tillfällighet att ängeln stannade upp just där. Den tröskplatsen var symbolisk för en annan tröskning, nämligen då Kristus dog för våra synder. Inför hans kors måste alla mordänglar stanna och ge upp sina planer.
Men av ängeln fick David i stället befallning om att bygga ett altare där och offra åt Herren. Och Han ropade till HERREN och han svarade honom med eld från himlen på brännoffersaltaret. På HERRENS befallning stack ängeln tillbaka sitt svärd i skidan. När Jesus offrades var han under Guds vredes eld på grund av våra synder som han bar. Och genom hans offer undgår vi den eviga döden.
När nu David skriver i sin psalm Din makts spira skall HERREN sträcka ut från Sion, du skall härska mitt ibland dina fiender, då har han i tankarna den syndaförlåtelse som han erfor genom sitt offer. Och den nytestamentliga betydelsen av Sion är just densamma: Sion betyder nådens och förlåtelsens berg - i motsats till Sinai, som är lagens, kravens och dödens berg. Ni har inte kommit till ett berg som står i brand, inte till töcken, mörker och storm, inte till basunljud och till en röst som talade så att de som hörde den bad att få slippa höra mer. Nej, ni har kommit till Sions berg och den levande Gudens stad, det himmelska Jerusalem, och till änglar i mångtusental, till en högtidsskara, en församling av förstfödda som har sina namn skrivna i himlen. Hebr. 12:18 f.
Genom detta nådens rike härskar alltså Herren mitt ibland sina fiender. Fienderna synden, döden, åklagaren och världen kan inte göra Herrens egna någon skada, därför att budskapet om syndernas förlåtelse genom Jesu offer skyddar dem.
Följande vers, som vid hastig genomläsning kan verka främmande i sammanhanget, är i själva verket alldeles följdriktig här.
3. Villigt kommer ditt folk
när du samlar din här,
Redan själva offret av Guds Son var ett samlande av hans
folk i under syndaförlåtelsen. I hans
uppståndelse uppstod hela världen som
rättfärdig. Hans syndaborttagande verk var fullbordat
och hela världen nyskapad.
Ett andra kommande till honom sker sedan, när nådebudskapet förkunnas. Då kommer de till honom som hör till hans folk, de som Fadern ger åt honom. De kommer mycket villigt, eftersom de behöver hans förlåtelse. De som inte hör till hans folk kommer inte. Jesus sade till fariséerna: ni tror inte, därför att ni inte hör till mina får. De ansåg sig inte behöv någon förlåtelse.
i helig skrud kommer din unga
skara inför dig,
Den heliga skruden är Kristi rättfärdighet. De
som kommer till Kristus är en ung skara. De uppstår
dagligen på nytt till sin inre människa genom
nådens ord.
som daggen kommer ur
morgonrodnadens sköte.
I nattens mörker kan man inte se naturens under. Men
när det klarnar efter en kall natt framträder
daggpärlorna vackert. Evangeliet är det eviga livets
morgonrodnad eller vittnesbörd, likasom Herren Jesus är
den klara morgonstjärnan, det fasta löftet om nåd
och förlåtelse. När vi då ser oss
själva och världen i hans förlåtelses ljus,
då är både vi och alla andra som de skönaste
daggdroppar som tindrar i hans ljus.
4. HERREN har svurit och skall
inte ångra sig: ”Du är präst för evigt,
på samma sätt som Melki-Sedek.”
Denna Jesu likhet med översteprästen Melki-Sedek
är grundligt utredd i hebréerbrevets sjunde kapitel. I
korthet är likheterna: Först i själva namnet
Melki-Sedek, som betyder Rättfärdighetens konung. Sedan
i hans andra ämbete 'Salems konung', som betyder Fridens
konung. Sedan det, att han är kommen från Gud och
på mänskligt sätt räknat av Juda stam.
Melki-Sedek var inte heller av israelisk börd utan av
främmande härstamning och tillhörde därmed
inte heller leviterna, som förrättade tjänst under
lagens förbund. Jesus är överstepräst i sitt
nya nådens förbund,som är upprättat i hans
blod. Slutligen omtalas bara en gång, då Melki-Sedek
förrättade tjänst. Det var när han kom Abraham
till mötes och välsignade honom. Han välsignade
därmed också Abrahams efterkommande. Herren Jesus har
tjänstgjort som överstepräst endast en gång
och välsignade då för evigt hela folket.
Därav orden Du är präst för
evigt.
5. Herren är på din
högra sida, han krossar kungar på sin vredes dag.
Att vara på någons högra sida innebär
att man stöder och välsignar det som den andra gör.
Både Fadern och Sonen är då verksamma. Det heter
här, att Fadern krossar kungar på sin vredes dag. Ordet
'kungar' används i bibeln och särskilt i
uppenbarelseboken symboliskt om makter överhuvud taget.
På Guds vredes dag, den dag han lät sin vrede falla
över Sonen, då krossade han de stora makterna synden,
döden och djävulen. Till detta tema ansluter sig
också följande vers.
6. Han skall hålla dom
bland hednafolken, överallt skall döda ligga. Han
krossar huvuden över hela jorden.
Hednafolk är alla människor i sin oomvända
natur. Kristi död är en dom över dem alla. Om de
hade varit rättfärdiga, då hade Kristus inte
behövt lida döden för dem. Men de var syndare och
han dog i deras ställe d v s när han dog, då dog
de alla. Han krossade deras huvuden d v s dömde deras
sätt att tänka i andliga ting efter sitt av synd
förblindade förnuft. Hela kapitlet är liksom Jesaja
och Uppenbarelseboken fullt av biblisk symbolik.
7. Han skall dricka ur
bäcken vid vägen, därför skall han lyfta
huvudet högt.
Herren Jesus gick den tunga väg som Fadern hade
bestämt. Han gick den villigt och gärna både
för Faderns och vår skull. Den vägen var
visserligen så tung att den förde honom i döden.
Men just genom den vredens kalk han fick dricka vid den vägen
blev han upphöjd över allt och alla. Honom gavs all makt
i himmelen och på jorden. Han fick lyfta huvudet högt
med domsmakt över alla människor.
Led mig i din sanning och lär mig, ty du är min frälsnings Gud. Psalt. 25:5