Vingårdsmannen
Joh. 15:1-11
Jag är den sanna vinstocken, och min Fader är vingårdsmannen. Joh 15:2 Varje gren i mig som inte bär frukt skär han bort, och varje gren som bär frukt rensar han, för att den skall bära mer frukt. Joh 15:3 Ni är redan nu rena i kraft av det ord som jag har talat till er. Joh 15:4 Förbli i mig, så förblir jag i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv, utan endast om den förblir i vinstocken, så kan inte heller ni det, om ni inte förblir i mig. Joh 15:5 Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon förblir i mig och jag i honom, bär han rik frukt, ty utan mig kan ni ingenting göra. Joh 15:6 Om någon inte förblir i mig, kastas han ut som en gren och torkar bort, och man samlar ihop sådana grenar och kastar dem i elden, och de bränns upp. Joh 15:7 Om ni förblir i mig och mina ord förblir i er, så be om vad ni vill, och ni skall få det. Joh 15:8 Min Fader förhärligas, när ni bär rik frukt och blir mina lärjungar. Joh 15:9 Liksom Fadern har älskat mig, så har jag älskat er. Bli kvar i min kärlek. Joh 15:10 Om ni håller mina bud, förblir ni i min kärlek, liksom jag har hållit min Faders bud och förblir i hans kärlek. Joh 15:11 Detta har jag talat till er, för att min glädje skall vara i er och för att er glädje skall bli fullkomlig.
Vi har en vinranka på husväggen i Lappfjärd. Den grova stammen från marken uppåt kallas stocken. I den stiger saven från rötterna uppåt under barken och sen ut i grenarna. Och då kommer det frukt på grenarna, vackra blå druvor, som går att äta.
När Jesus liknar sig vid en vinstock, menar han, att genom honom flyter Guds ord ut till oss, som är grenarna. Och när Guds ord kommer in i oss, då blir det frukter av det. Frukterna är vår bekännelse, det som vi berättar vidare åt andra om Gud och hans ord.
Jesus är inte vilken vinstock som helst, utan han säger att han är den enda sanna vinstocken. Det finns ingen annan än han som talar Guds ord, eftersom ingen annan än han har varit hos Gud och vet något om Gud. Bara han vet, för han är Guds Son.
Jesus kallar Gud för vingårdsmannen, eller trädgårdsmästaren, eftersom det är han som har skickat Jesus hit till oss, och det är han som äger vingården och sköter om den.
En trädgårdsmästare måste vara ganska sträng med sina träd och buskar, för att de ska kunna bära frukt ordentligt. Han klipper av skott och sågar av hela grenar allt emellanåt. Jesus säger: Var gren i mig, som inte bär frukt, skär Gud bort. Joh. 15:3. Det kommer ofta en massa långa och kraftiga skott, som det inte blir någon frukt på. Vi kallar dem vattuskott. De bara växer i onödan och blir stora grenar, som suger saft åt sig och skymmer andra grenar med sitt bladverk. Sådana grenar är de som får höra Guds ord men inte tar vara på det. De kommer inte in i Guds rike. Gud skär bort dem.
Men sen finns det också grenar som visserligen bär frukt, men som bär mindre än de borde, eftersom det finns så många onödiga vattuskott på dem. Jesus säger vad Fadern gör med dem: Varje gren, som bär frukt, rensar han, för att den ska bära mer frukt.
Kniven, som Gud använder till rensningen måste vara vass, och den enda kniv som är vass nog, är Guds ord. Gud klipper bort våra felaktiga tankar om oss själva och om honom. och det måste han göra ofta. Det växer så lätt upp högmodiga tankar i oss om oss själva: "Jag försöker mitt bästa, jag går på andliga möten, och jag har åtminstone en god vilja innerst inne." Men när Gud kommer med Ordets kniv, klipper han bort sådana tankar och säger sanningen åt oss: 'Du är inte alls sådan du borde vara. Du är som alla andra människor: alltigenom fördärvad av synden. Du måste hålla tillgodo med den nåd och förlåtelse som Jesus har vunnit åt dig och räkna bara med den!'
Gud har många bra rensningsknivar. En sådan är bibelordet, som säger, att Jesus dog för våra synders skull. Det skär bort all vår egen berömmelse inför Gud. Det var så illa ställt med oss, att Jesus måste inte bara lida utan också dö, för att vi skulle få våra synder utstrukna och vi skulle bli dugliga för himmelen.
En annan bra rensningskniv är Jesus egna ord på korset: Det är fullbordat. Det ordet tar bort alla våra invändningar om att allt inte skulle vara färdigt ifråga om vår frälsning. När Jesus själv säger, att han gjorde hela frälsningsverket färdigt för hela världen, då måste det gälla också oss var och en.
Ifall nu inte det ordet skulle bita på våra tvivel, så finns det ännu ett liknande ord, nämligen det att Jesus uppstod från de döda till tecken på, att vi genom honom var gjorda rättfärdiga. Han var ju vår representant, vår ställföreträdare och tog våra synder på sig i vårt ställe och sonade skulden. Om det hade varit så, att något sen också fattades i försoningsverket, då hade han inte kunnat uppstå från döden. Men Gud godkände hans verk, och då kunde han stå upp igen. Genom honom är vi nu frälsta från vår synd. Gud ser oss inte längre som brottslingar, utan ser på oss med vänliga ögon och hör våra böner.
Det är viktigt med trädgårdsmästarens kniv, som är Guds ord. Det finns inget annat sätt att bli en fruktbärande gren, än att vara i kontakt med Bibelns ord, att läsa och lyssna och ta vara på det. Jesus höll denna predikan för sina lärjungar, som han hade undervisat en lång tid, och de kom ihåg vad han hade sagt, så bra, att de kunde skriva ner dem efteråt. Och de levde var dag i hans ord. Att hålla fast vid Jesu ord och tro vad han har sagt kallar Jesus att bli kvar som grenar i honom, som är stammen. När vi så blir kvar i honom genom tron på hans ord, då är han ju också med oss, ja t o m i oss. Ibland talar de lärda om Jesu inneboende i oss. Men det fungerar bara genom hans ord, när vi tror det. Och då bär vi också god frukt i form av en rätt bekännelse. Den enda goda och sanna bekännelsefrukten är: Jag är en fördömelsevärd syndare, men jag är benådad och frälst genom Jesu verk på Golgata och jag har en nådig Fader i himmelen och ska ärva den eviga saligheten. Den sortens frukt vill trädgårdsmästaren ha på sitt vinträd.
Jesus upprepar detdär med att vi måste bli kvar i honom genom hans ord och säger, att vi inte kan göra någonting utan honom. Han tänker då på sådant som har betydelse för evigheten: Om vi inte förblir i honom genom hans ord, kan vi varken tro eller be eller ha något fast hopp om evig salighet.
Många människor funderar och söker i sina egna tankar efter sanningen om sig själv och om Gud, men de hittar ingenting, eftersom den sanna kunskapen, som ger tron på Gud, finns bara hos Jesus, i bibelns ord.
När vi på det sättet har förirrat oss bort från Ordet, kan det vara till räddning för oss, att Gud skickar svårigheter i vår väg, så att vi igen måste ty oss till bibelns undervisning. Det är då precis som med trädgårdsväxter. De behöver ganska omväxlande väder för att växa sig stadiga. Men det kan också komma blåst och hagelskurar och frost.
Likadant är det med oss i Guds trädgård. Ibland slår oss olyckor och sjukdomar och penningbrist, och det kan komma liksom köldperioder av ensamhet, när vi tycker att Gud är så långt borta. Men Gud, den store trädgårdmästaren, tar sådant i beaktande, så att de levande grenarna inte bryts av eller förgås genom ovädren. Han vet långt på förhand vad som kommer över oss och avväger allt noga, så att det inte blir för mycket eller för lite av det ena och det andra.
Ibland förväxlar vi sådana livets väder och vindar med trädgårdsmästarens kniv. Men jordelivets motgångar kan inte skära av vattuskotten på rätt ställe. Hur svåra motgångarna än är, kan inte föra oss tillrätta från våra villfarelser i andligt avseende. Det kan bara Guds Ord göra. Men motgångarna har det goda med sig, att de tvingar oss tillbaka under trädgårdsmästarens vård, så att han kan rätta till det som är fel. Utan Guds ord blir ingenting till välsignelse, varken motgång eller välgång i jordelivet. Jesus säger om dem som inte håller fast vid hans ord: Om någon inte förblir i mig, kastas han ut som en gren och torkar bort, och man samlar ihop sådana grenar och kastar dem i elden, och de bränns upp.
Men om dem som blir kvar i tron på honom säger han: Om ni förblir i mig och mina ord förblir i er, så be om vad ni vill, och ni skall få det. Ja, då har vi det verkligt bra. Vi kan då instämma med kung David: Herren är min herde. Mig fattas ingenting: Jesus är min vär och försvarare, och Gud Allsmäktig är min gode Fader, som har hela världen i sin hand, och jag är hans barn, född av hans Ande genom Ordet och dopets vatten. Ingenting, varken nu eller i framtiden kan göra mig någon skada, och han hör alla mina böner, ja mina svagaste suckar och besvarar dem.
Om en sådan bekännelsefrukt säger Jesus, att Fadern förhärligas genom den. Den blir till ära åt Gud, eftersom den är helt och hållet hans verk genom Ordet och Anden. Ingen människa kan av sig själv bära en sådan frukt. Ingen vill av sig själv erkänna sig som en brottsling, som behöver nåd. Och ingen vill heller tro, att en annan, Guds Son, har sonat våra synder och frälst oss färdigt för himmelen. Det är ett stort under som Gud gör var gång någon kommer till sådan tro och det växer fram en sådan sann bekännelse.
Och sen ska vi veta, att det är också ett Guds under, att vi blir kvar i tron. Det är hans ord, som har kraften att hålla oss kvar - inte vår strävan eller böner, utan hans ord! Att förbli i tron på Guds ord kallar Jesus för att hålla hans bud. Han säger sedan vad det innebär: Om ni håller mina bud, förblir ni i min kärlek.
Jesu kärlek ändras ju aldrig. Den är alltid lika stor och stark gentemot oss, lika stark som då han gav sitt liv för oss. Men vi känner den inte, om vi inte förblir i hans ord, Så snart vi tänker något annat, än den sanning som han har uppenbarat, då sänker sig mörkret över oss, så att vi inte ser honom som den han är.
Han jämför vårt förhållande till honom med sitt eget förhållande till Gud: liksom jag har hållit min Faders bud och förblir i hans kärlek. När Jesus följer Faderns vilja, då vet han också att Fadern älskar honom.
Textens sista mening går helt på samma linje: Detta har jag talat till er, för att min glädje skall vara i er och för att er glädje skall bli fullkomlig. Eftersom Jesus älskar både Fadern och oss, är det en stor glädje för honom att tillmötesgå Fadern genom att frälsa oss och förkunna frälsningen åt oss. Att höra det av Jesu mun, är att ha del i hans fullkomliga glädje. Gud give då, att vi både hör och fattar vad han säger till oss. Amen.