Bibelstudium över Joh. 9:13-41

 

Johannes evangeliums nionde kapitel är till det yttre en berättelse om hur Jesus gav synen åt en man som var född blind och vad som hände i samband med det. Men berättelsens tyngdpunkt ligger på det andliga planet. Det framgår redan i kapitlets början, där Jesu lärjungar frågade honom om orsaken till mannens blindhet: Är det mannen själv eller hans föräldrar som har syndat, så att han har blivit blind? Jesus svarar att orsaken inte alls finns att söka hos den blinde mannen eller hans föräldrar. Ifall det skulle ha varit så att Gud straffar oss efter våra synder, då skulle vi alla ha varit mer än blinda, ja, utrotade från jorden. Nej, orsaken till mannens blindhet var, att Jesus skulle få ett tillfälle att "uppenbara Guds gärningar på mannen" d v s genom undret visa på ett ännu större under, nämligen frälsningen genom Jesus, som ger oss andlig syn.

Jesus börjar med att åskådliggöra vårt behov av frälsning och andlig synförmåga. Han spottar på marken och gör en deg av spott och jord och stryker det på den blindes ögon. Man brukar spotta på det som är orent och värdelöst i sig själv. Människorna spottade på Jesus, när han led för våra synder. Han var oren i vårt ställe.

Degen av stoft och spott, som Jesus smorde på den blindes ögon, är symbolisk. Stoft eller jord är ett uttryck för människosläktet. Gud skapade människan av jordens stoft. Men människan föll i synd och blev oren och blev som sådan värdelös ifråga om rättfärdighet och andlig klarsyn, lika värdelös som det som man brukar spotta på. Jesus smorde degen på den blindes ögon till tecken på att synden har gjort människorna andligen blinda. Det hänger liksom ett täckelse för våra ögon innan vi har fått dem öppnade av Jesus. Vi ser varken vår synd eller hans förlåtelse.

När Jesus så hade smort leran på den blindes ögon, uppmanade han honom att gå och tvätta sig i dammen Siloam. Siloam betyder nämligen "utsänd" och Jesus använder dammens namn som en hänsyftning på sig själv: Jesus var utsänd i världen för att rena oss från våra synder och ge oss andlig syn.

När mannen kom tillbaka från dammen Siloam, förundrade människorna sig över att han kunde se och frågade honom hur det hade gått till. Och mannen berättade för dem om degen som Jesus smorde på hans ögon och att han själv hade följt Jesu uppmaning att gå och tvätta bort den i dammen Siloam. Och när han hade gjort det, då kunde han bara konstatera, att han kunde se. Något mer visste han inte.

Den som föds blind vet inte ens att han är blind, därför att han inte har upplevt seendet. Det har sin motsvarighet på det andliga planet. Judarna menade att de själva var rättfärdiga inför Guds lag, eftersom de varken såg sin synd eller den sanna rättfärdigheten genom Jesus. Jesus måste smörja våra inre ögon med sanningen om vår syndfullhet och vår blindhet innan vi kan se hur illa det är ställt med oss. Och innan vi kan veta något om nåd och förlåtelse måste Jesus hävisa oss till det vatten, som kan rena oss och ge oss ny syn, nämligen nådens vatten, budskapet om förlåtelsen genom Jesu blod.

Det märkliga är sedan, att när vi genom evangelium har fått syn på Guds nåd och kan konstatera: Nu ser jag vad jag inte tidigare har sett, nämligen att jag redan är rättfärdig och benådad och frälst genom Jesu offergärning, då vet vi inte dessmera hur det gick till, att vi fick vår syn. Jesus förklarade vid ettt annat tillfälle angående Guds Ande, att den blåser var den vill, vi bara hör dess sus, men vi vet inte varifrån den kommer eller vart den far. Det är inte möjligt för oss att kontrollera Guds Ande. Det som vi kan göra, efter att ha fått se sanningen, är bara att tacka Gud för att han har gett oss vår andliga syn, så att vi ser dels vår egen synd och dels Kristi nåd. Det kunde vi inte göra tidigare som andligen blinda.

13 De förde då mannen som hade varit blind till fariseerna.
När inte mannen själv kunde säga mer om hur det hade gått till, när han fick sin syn, kunde inte heller folket förstå hur det hade skett. De gick då för att fråga fariséerna, som ansågs vara hemma i skrifterna. Ja, det är ju så man gör. Man går inte till bibelordet, där Jesus själv svarar på sådana frågor. Man går till personer, som har anseende bland den stora majoriteten. Man kan inte ana, att kyrkan, likt judarnas andliga ledarskap, är helt blind och helt utan kunskap om andliga ting.

14 Men det var sabbat den dag Jesus hade gjort degen och öppnat hans ögon.
15 Därför frågade även fariseerna honom, hur han hade fått sin syn. Han svarade: "Han lade en deg på mina ögon, och jag tvättade mig, och nu ser jag."
16 Några fariseer sade: "Den mannen kan inte vara från Gud, då han inte håller sabbaten."

Fariseerna tar sig an frågan, men inte genom att se i de heliga skrifterna, utan genom bedöma Jesu person på basen av deras egna påhittade regler för vad man skulle få göra och inte göra på sabbaten. Och några av dem har genast saken klar: Jesus är en syndare och handlar i masskopi med onda andar.. Vad han än säger eller gör är då värdelöst.

Ur bibelns synvinkel är sabbatsdagen eller söndagen symbolisk för den stora och eviga vilan och friheten i syndernas förlåtelse. Men de andligen blinda och falska gör den till en dag, då man ska följa utvärtes regler, för att behaga Gud.

Andra sade: "Hur kan en syndig människa göra sådana tecken?" De var alltså oeniga
17 och frågade därför den blinde igen: "Vad säger du om honom som öppnade dina ögon?" Han svarade: "En profet är han."
18 Men judarna trodde inte att han hade varit blind och fått sin syn, förrän de hade skickat efter hans föräldrar
19 och frågat dem: "Är det här er son, som ni säger är född blind? Hur kommer det sig att han nu kan se?"
20 Hans föräldrar svarade: "Vi vet att han är vår son och att han föddes blind.
21 Men hur han nu kan se, det vet vi inte, och inte heller vet vi vem som har öppnat hans ögon. Fråga honom själv. Han är gammal nog och kan svara för sig."
22 Föräldrarna svarade så, därför att de var rädda för judarna. Redan då hade judarna kommit överens om att den som bekände Jesus som Messias skulle uteslutas ur synagogan.
23 Därför gav hans föräldrar detta svar: "Han är gammal nog att svara för sig. Fråga honom själv."

Här har vi ett typexempel på förföljelse från ett fallet andligt samfunds sida. Och samtidigt är det ett exempel på hur bundna människor är till det etablerade kyrkosamfundet. Om det är risk att man blir utesluten därifrån, avstår man hellre från att bekänna eller ens antyda, att man tror på den sanne Kristus och hans ord. Det anses viktigt att vara medlem i samfundet. Bara man är medlem och det riktigt till pappers, så hoppas man klara sig bättre inför Guds domstol.

24. Då kallade de för andra gången till sig mannen, som hade varit blind, och sade till honom: "Säg nu sanningen, Gud till pris. Vi veta, att denne man är en syndare." Jos. 7:19. Esr. 10:11.

Uttrycket 'Gud till pris' eller 'ära Gud' brukades då man ville framtvinga en bekännelse. Judarna hade bestämt sig för att anse Jesus som en falsk Messias, då han inte godkände deras andliga skrymteri. De sökte därför ivrigt att få någonting hållbart att anklaga honom för och så få honom oskadliggjord. Enligt 'de äldstes stadgar' måste han anses vara en syndare, eftersom han inte följde föreskrifterna. Men de äldstes stadgar var en falsk utveckling och ett tillägg till den Mosaiska lagen. Brott mot dessa stadgar var tydligen inte tillräckliga för att få Jesus inför domstol.

Judarna hoppades nu att mannen skulle säga att Jesu verk med honom hade något samband med onda andemakter. Matt. 12:27. Luk. 11:18 f.
Varken Jesu predikan eller hans underverk fick judarna omvända till tro på hans Messiasidentitet. Underverken förblev för dem bara ett hokus pokus till att förvåna sig över. Underverken är nämligen till för de troende för att stadfästa den tro på Gud som de redan har.

25. Han svarade: "Om han är en syndare, vet jag icke; ett vet jag: att jag som var blind nu kan se."
26. Då frågade de honom: "Vad gjorde han med dig? På vad sätt öppnade han dina ögon?"
27. Han svarade dem: Jag har ju redan sagt eder det, men I hörden icke på mig.

Fariséerna försökte inte ens se den andliga betydelsen av sättet på vilket Jesus botade mannens blindhet, eftersom de då måste tillstå, att Jesus var Messias, sänd av Gud till att öppna blindas ögon.

 Varför viljen I då åter höra det? Kanske viljen också I bliva hans lärjungar?"
28. Då bannade de honom och sade: "Du är själv hans lärjunge; vi är Moses' lärjungar.

Fariséerna var inte alls Moses' lärjungar, fast de i sin blindhet menade det. Mose talade Guds lag, men fariséerna förvrängde den. Mose profeterade om Jesus, kommen från himmelen, men fariséerna ville ha en Jesus efter deras eget sinne.

29. Till Moses har Gud talat, det veta vi; men varifrån denne är, det veta vi icke."Joh. 7:27, 8:14.

Det var sant, att de inte visste varifrån Jesus var. Men de ville inte heller veta det. De hade bestämt sig för att anse, att han var en vanlig människa, som talade och handlade bara för egen vinning.

30. Mannen svarade och sade till dem: "Ja, däri ligger det förunderliga, att I icke veten, varifrån han är, och ändå har han öppnat mina ögon.
31. Vi veta ju, att Gud icke hör syndare, men också att om någon är gudfruktig och gör hans vilja, då hör han honom.
32. Aldrig förut har man hört, att någon har öppnat ögonen på en som föddes blind.
Job. 27:9, 35:13. Ps. 16:18. Ords. 15:29, 28:9. Jes. 1:15.

Mannen var säker på att Jesus måste vara gudfruktig mer än alla människor, för att kunna göra sådana underverk. Vi människor är alla syndare alltifrån syndafallet i lustgården och kan inte som sådana bli bönhörda av Gud, som fordrar rättfärdighet. Men på grund av att Jesus i sin person avtjänade straffet för alla människors alla synder, bönhör Gud också alla dem som åberopar Jesu förtjänst. Här har vi en oändligt stor förmån, som vi använder oss av alldeles för lite!

 33. Vore denne icke från Gud, så kunde han intet göra."
34. De svarade och sade till honom: "Du är hel och hållen född i synd,

Judarna ansåg sjukdom vara straff för begången synd, t.o.m. så att en bestämd sjukdom följde på en bestämd synd. När man mötte en lam eller blind skulle man därför uttala orden 'Lovad vare den rättfärdige Domaren.' [HS 1972 s. 927] 

och du vill undervisa oss!" Och så drevo de ut honom.
35. Jesus fick sedan höra, att de hade drivit ut honom, och när han så träffade honom, sade han: "Tror du på Människosonen?"

Av mannens samtal med fariséerna framgår det att han var övertygad om att den som hade gett honom hans syn var sänd av Gud. Att denne hette Jesus hade också blivit omtalat (vers 11), men eftersom mannen var blind, när han träffade Jesus och inte fick sin syn förrän han kom till Siloam, hade han inte ännu sett Jesus. Jesus visste om mannens tro utan att behöva fråga någon, och nu ville han gärna visa sig för honom för att meddela honom sin identitet som Messias, Människosonen. Det är livsviktigt för vår eviga salighet att veta vem Jesus är.

 36. Han svarade och sade: "Herre, vem är han då? Säg mig det, så att jag kan tro på honom."
37. Jesus sade till honom: "Det är han som talar med dig."
Joh. 4:26.

Situationen liknar den, då Jesus talade med den samaritiska kvinnan och sade till henne: "Jag som talar med dig är den du nu nämnde" (Messias). Jesus gav henne ett Messiastecken genom att profetiskt tala om hennes dolda onda gärningar och om sitt friska andliga vatten. Denna gång var tecknet botandet av mannens blindhet genom degen av jord och spott och uppmaningen att tvätta bort den från ögonen i dammen Siloam, symolen för Jesu friska vatten.

 38. Då sade han: "Herre, jag tror." Och han föll ned för honom.

Berättelsen är en undervisning om en andlig och större verklighet: Så som en blind inte kan känna igen någon på utseendet, så kan vi av synd förblindade människor inte heller veta vem Jesus är innan evangeliet har öppnat våra andliga ögon. Vi känner inte Jesus som Guds sändebud och hans nåds arm från himmelen.Fariséerna hade avvisat Jesu vittnesbörd om sig själv och förkastat hans undervisning. Därmed hade de avhänt sig möjligheten att få grepp om vem Jesus var. Det under som Jesus utförde med den blindes syn var därför inte till hjälp för dem. Här besannas ordet 'Tron kommer av predikan och predikan i kraft av Guds ord'. Undertecken fungerar inte som genvägar till tron. Däremot kan undren stadfästa en redan befintlig tro.

39. Och Jesus sade: "Till en dom har jag kommit hit i världen, för att de som icke se skola varda seende och för att de som se skola varda blinda." Matt. 13:13 f., 15:14, 23:26. Joh. 3:17 f., 12:47 f.

Jesus ställer här den blindfödde mannens fysiska blindhet mot de vid tillfället närvarande fariséernas andliga blindhet. Den blindfödde erkände sin fysiska blindhet och blev botad från den. Men fariséerna erkände inte sin andliga blindhet och kunde därför inte bli botade från den.

Egentligen kom Jesus inte för att döma världen utan för att frälsa den. Joh. 12:47. Men då människorna inte låter sig frälsas, blir det ändå fråga om dom. De som menar sig själv ha andlig klarsyn under det att de förkastar Jesus som Guds utsände Frälsare, de befinns i Jesu ords ljus vara blinda lögnare. De däremot som av Gud har blivit förda till insikt om deras egen blindhet, de är andligen seende och tror Jesu vittnesbörd.

 40. När några fariséer, som voro i hans närhet, hörde detta, sade de till honom: "Äro då kanske också vi blinda?"

Fariséernas fråga är ironisk. Deras åsikt var klar: 'Om Jesus menar att vi är andligen blinda, då är han en pratmakare. Vem skulle vara mer insatt i andliga ting än vi?'

 41. Jesus svarade dem: "Voren I blinda, så haden I icke synd. Men nu sägen I: 'Vi se', därför står eder synd kvar."Ords. 26:12. Joh. 15:22.

Förvisso var fariséerna andligen blinda, men deras blindhet skulle inte ha varit något problem, om de skulle ha tillstått sin blindhet. Jesus hade ju kommit för att ge syn åt blinda, och han skulle mer än gärna ha gett dem förlåtelse för deras synd. Men de ställde själv hinder i vägen för sig genom att mena sig vara seende, fastän de inte såg vare sig egen synd eller Jesus som Guds utsände Frälsare. Människor, som vill anse sig vara fromma och andligen seende utan att vara det, ställer själv hinder i vägen för att bli helade av Jesus.