Bibelstudium över Joh. 8:21-35

 

21 Än en gång sade Jesus till dem (judarna): "Jag går bort, och ni kommer att söka efter mig, men ni kommer att dö i er synd. Dit jag går kan ni inte komma."

Enligt Joh 7:34 f hade Jesus också tidigare sagt till dem: Ni ska söka efter mig och inte finna mig, och där jag är, dit kan ni inte komma osv.
De undrar då om han tänker fara omkring och undervisa grekerna istället, när inte judarna i Jerusalem tror honom. I Joh. 13:33 säger Jesus samma sak, men då till lärjungarna. Till judarna hade Jesus också sagt: 'Om ni vore blinda, skulle ni inte ha någon synd, men nu säger ni, att ni ser, därför står er synd kvar.' Jh 9:41. Egentligen var de blinda, men ville envist påstå, att de såg.

Det är samma mönster som upprepar sig var gång Jesus konfronteras med judarna och deras andliga ledare. Dessa opponerar sig hela tiden mot Jesu tal. De vill inte tro att han är den som Gud har sänt, trots alla de tecken som Jesus gjorde - helt enligt profetiorna. Och Jesus upprepar sina varningar och maningar till dem: "Jag är bara en kort tid här. 'Vandra medan ni har ljuset ibland er' dvs tro på vad jag säger nu, för när jag har farit härifrån, har ni ingen möjlighet till det. Ni hittar mig inte på jorden sen. Och inte hittar ni mig i skrifterna heller, eftersom ni misstolkar dem. Ni kommer ohjälpligen att dö i er otro, om ni inte tar vara på tillfället."

22 Då sade judarna: "Tänker han ta sitt liv, eftersom han säger: Dit jag går kan ni inte komma?"
Judarna brydde sig inte i Jesu förmaning. Bara den senare meningen tog de fasta på: Dit jag går kan ni inte komma. Judarnas ledare var ju ute efter att ta fast Jesus för falsk lära och den vägen få honom fälld och dömd till döden. Det verkar nu som att det nästan var självklart för dem, att han inte kunde undkomma på annat sätt än genom att begå självmord. De trodde nu, att Jesus menade, att de inte skulle kunna få fast honom och döma honom.

Judarnas tankar verkar som styrda ovanifrån, hur galna de än är: De talade om hans död, som nog skulle bli av, fast inte så som de tänkte. Han skulle inte ta sitt liv, utan han skulle ge det. Han skulle låta dem döda honom, för att han skulle kunna ge livet åt sina mördare.

23 Han sade till dem: "Ni är nerifrån, jag är ovanifrån. Ni är av den här världen, jag är inte av den här världen.

Se även Joh. 3:31 och Joh. 18:36: Jesus svarade: Mitt rike är icke av denna världen. Om det vore så, då hade mina tjänare kämpat, för att jag inte skulle bli överlämnad åt judarna..

24 Därför sade jag till er att ni kommer att dö i era synder. Ty om ni inte tror att Jag Är,* skall ni dö i era synder."
Detta bestyrks av t ex Mark. 16:16: Den som tror och blir döpt ska bli frälst, men den som inte tror ska bli fördömd.

Jesus vill säga, att det är helt onödigt att de växlar ord med honom på det sättet, för de förstår inte nånting, eftersom de är födda nerifrån i synd som syndare, andligen döda.Om de inte lyssnar på vad han vill säga och blir födda till nytt andligt liv ovanifrån av honom, blir de kvar i sitt döda tillstånd.

25 De frågade: "Vem är du då?"

Judarna hör inte alls på vad Jesus talar om. Han har just vid samma tillfälle och många gånger tidigare presenterat sig som Guds Son, Messias och som Gud själv och bevisat det genom underverk. Varför trodde de inte? Joh. 7:27. 'Varifrån denhär mannen är, det vet vi, men när Messias kommer, vet ingen varifrån han är.'(25-31)

Jesus svarade: "Begynnelsen, något som jag också har sagt er.
Det finns flera bibelord im detta. Jesus kan ha syftat på t ex 1 Mos. 1:1: I begynnelsen (ordet betyder också Begynnaren) skapade Gud himmel och jord. Evangelisten Johannes tar fram detta: Genom honom har allt blivit till, som är till. Joh. 1:3. Likaså apostlen Paulus: Han som är begynnelsen. Kol. 1:18. Och Jesus själv: Jag är begynnelsen och änden. Upp. 22:13.
Här betonar Jesus sitt ursprung, som judarna naturligtvis inte trodde på. Jesus var till före dem, så att han visste sanningen om allt - i motsats till dem.1 Mos. 1:1. Joh. 1:1.

26 Mycket har jag att säga om er och döma er för. Han som har sänt mig är trovärdig, och det jag har hört av honom förkunnar jag för världen."
Två parallellställen: Jag har inte talat av mig själv, utan Fadern som har sänt mig, har befallt mig vad jag ska säga och tala. Joh. 12:49. Vänner kallar jag er, ty allt vad jag har hört av min Fader har jag låtit er veta. Joh.15:15.

27 De förstod inte att han talade till dem om Fadern.
Här finns en parallell till våra dagar. Jag hörde i radio en intervju med dem som arrangerar kyrkodagarna. Deras målsättning var att få ungdomen att engagera sig i att påverka kyrkan. Och ett tema skulle vara frågan om nationsgränser. Är det folket som ska påverka kyrkan? Är det inte kyrkans budskap om frälsningen som ska påverka folket och folket ta emot det? Vad har temat om nationsgränser att göra med kyrkan? En motsvarighet till judarnas politiska betoningar av profetiorna.

28 Då sade Jesus till dem: "När ni har upphöjt * Människosonen, skall ni förstå att Jag Är.
Joh. 3:14, Liksom Mose upphöjde ormen i öknen, så måste Människosonen bli upphöjd, för att var och en....
12:32 f. 'Och när jag har blivit upphöjd från jorden, ska jag dra alla till mig.'
Jesus profeterar här om vad som ska hända, när hans frälsningsverk är fullbordat. Knappast menade han, att alla motståndarna, som stod där kring honom, skulle bli omvända, men de måste alla till sist tillstå, att Jesus är Herre och Gud över alla - antingen till deras frälsning eller till deras dom.

och att jag inte gör något av mig själv utan talar vad Fadern har lärt mig.
Judarna höll ju envist fast vid att Jesus själv hade hittat på sin lära. Men de skulle komma att se, att det inte var så. Jesus hotar inte, bara säger som faktum är.

29 Och han som har sänt mig är med mig. Han har inte lämnat mig ensam, eftersom jag alltid gör det som behagar honom."
Joh. 14:10 Tror du,(Filippus,) inte, att jag är i Fadern och Fadern är i mig? De ord som jag talar till er, talar jag inte av mig själv. Fadern förblir i mig och gärnin garna är hans verk...

30 När han sade detta, kom många till tro på honom.
Folket hade ju sett hur mycket gott Jesus gjorde. De kunde intyga att han talade sanning i det som han nu sade om sig. Det blev ett bevis för en del av dem, att Jesus var sänd av Gud.

31 Jesus sade till de judar som hade satt tro till honom: "Om ni förblir i mitt ord, är ni verkligen mina lärjungar,
Joh. 7.17, 15:10,14
Jesus menar: Om ni nu förblir i mitt ord, så är det inte ni själva som har kommit fram till det, utan det är ett bevis på Guds verk i er. De judar som inte trodde var ju ett bevis på att människor inte kan bedöma rätt huruvida Jesus verkligen är den han säger sig vara. Då måste det ju vara Guds verk, om någon tror på honom. Jesu ord till Petrus lydde: Kött och blod har inte uppenbarat detta för dig utan min Fader, som är i himlen. Matt. 16:17. Man kan då också vända på det och säga: Om ni av Guds nåd verkligen har blivit mina lärjungar, då förblir ni i ordet, eftersom ordet har kraft att bevara, då ordet är Gud själv. Därav följer, att om ni inte förblir i mitt ord, så har ni aldrig egentligen varit och är inte mina lärjungar. Det är nämligen Gud som bevarar oss i ordet, vi förmår det inte själva. Han gör allt: Ger tron och bevarar oss i tron genom sitt ord och sin Ande - en parallell till de fyra sädesåkrarna. Bara den goda jorden var en lämplig grogrund för sådden. De andra ställena hade inte blivit bearbetade för sådd: vägen, stengrunden och dikena.

32 och ni skall förstå sanningen, och sanningen skall göra er fria." Rom. 6:18, Gal. 5:1
Man förstår sanningen, genom att sanningens Ande finns i Sanningens ord. Befrias varifrån? - Sanningen befriar naturligtvis från lögnen. Två verser framåt talar Jesus om befrielse från synden, egentligen samma sak, att tro lögnen är ju själva synden.

33 De (de som inte trodde honom) svarade honom: "Vi är Abrahams barn och har aldrig varit slavar under någon. Hur kan du säga att vi skall bli fria?" Matt. 3:9

34 Jesus svarade: "Amen, amen säger jag er: Var och en som gör synd är syndens slav. Rom. 6:16,20, 2 Petr. 2:19
Och den stora egentliga synden, som de just här demonstrerar, kan vi också kalla otron. Otron är en synd som man gör d v s gör medvetet med vett och vilja. Om man inte tror förlåtelsen, hur ska man då komma åt den? Den måste ju tas emot genom tron. Man blir då själv kvar i synden, just som Jesus säger - trots att den är förlåten. De icke troende förmår inte komma ur otron, därför att de är slavar under den.

35 Slaven bor inte kvar i huset för alltid, men sonen stannar där för alltid. 1 Mos. 21:10.
'Huset' bör väl vara varhelst där evangeliet förkunnas. Det finns en parallell till detta hus i berättelsen om mannen utan bröllopskläder. Där talar Jesus om 'bröllopssalen'. Mannen hade kommit in dit utan bröllopskläder och blev då utkastad därifrån. Man kan inte bli utkastad från himmelen efter detta livet. Det måste vara fråga om den andliga gemenskapen här på jorden. Det finns också en negativ gemenskap, som Jesus nämner, när han sade till judarna: 'ert hus ska stå öde (tills jag kommer igen).' Han menade den gången Jerusalems tempel, där judarna höll till i sin otro. Där Jesus inte finns närvarande genom sitt ord, där är det öde.