Bibelstudium över Joh. 7:1-24

 

1 Därefter vandrade Jesus omkring i Galileen. Han ville inte uppehålla sig i Judeen, eftersom judarna var ute efter att döda honom.
Judarna i judéen med det jordiska Jerusalem, är centrum för det dåtida s k andliga verksamheten. Det är också en motsvarighet till den nutida kyrkan var som helst i världen, med sina präster och biskopar och etablerade församlingar. Jesus kallar dem i vers 7 för världen, den ondes hantlangare. Precis på samma sätt som judarnas andliga ledning bar sig åt mot Jesus gör den nutida kyrkan mot de sanna kristna. Varför är vi "kyrkliga så fega, att inte vi som Jesus kallar dem för "världen"? De strävar efter att ta det andliga livet ifrån dem som tror, för att kunna hävda sig själv med sin falska lära. Ja, det har under tidernas lopp visat sig, att de i längden inte ens skyr att beröva Jesu fölk också deras lekamliga liv. Det är fråga om ett hat, som aldrig av någon annan anledning kan vara så djupgående.

2 Judarnas lövhyddohögtid*stod för dörren.
Lövhyddohögtiden firade judarna dels till minne av de välgärningar som Gud bevisade dem under den fyrtioåriga ökenvandringen, dels som tacksägelsehögtid i samband med den inbärgade fruktskörden. Lövhyddohögtiden var en glädjens högtid då man bodde i lövhyddor. Föreskrifterna om den finns i 2 Mos 23:16, 3 Mos 23:34-43, 4 Mos 29:12-38, 5 Mos 16:13-15

3 Hans bröder sade då till honom: "Bege dig härifrån (!)och gå till Judeen, så att också dina lärjungar får se de gärningar som du gör.
4 Ingen som vill bli känd gör något i hemlighet. Om du gör sådana gärningar, träd då öppet fram för världen!"
Det var ett direkt hån. De menade förstås, att Jesus bara ville hävda sig själv, bli känd, men nu när judarna var ute efter att döda honom, var han feg och vågade inte gå till Jerusalem.
5 Inte ens hans bröder trodde på honom.
6 Jesus sade till dem: "Den rätta tiden för mig har ännu inte kommit, men för er är det alltid rätt tid. -
En vanlig människa skulle väl ha försökt rentvå sig från brödernas misstankar och svarat: "Jag är inte rädd för judarna, som ni menar". Men Jesus har inget behov av att hävda sig själv.

Om rätt tid: Att "gå till Jerusalem" använder Jesus här symboliskt för att söka "det himmelska Jerusalem" eller "Guds rättfärdighet". Han skulle söka den för oss alla genom att dö. Men bröderna och vi alla får söka den på grund av Jesu död. För oss är var dag eller nu alltid rätt tid att söka Guds rike.

7 Världen kan inte hata er, men mig hatar den, -
Dehär orden är ett förfärligt vitsord åt bröderna, men det förstod de knappast. Varför hatar världen inte bröderna? - Jo, för att bröderna är ett med världen, har samma oomvända sinnelag som de. Men för Jesus och hans vänner är världens hat ett gott tecken. Det betyder att dessa inte är ett med världen. En samvetsfråga: är vi ett med det andliga etablissemanget, vår kyrkas ledning, som Jesus kallar världen?

därför att jag vittnar om att dess gärningar är onda. -
Guds gärning är att tro på Gud och den han har sänt. = andliga gärningar. som de på konungens vänstra sida inte hade gjort.

8 Gå ni upp till högtiden. Jag går ännu inte upp* till den här högtiden, eftersom min tid ännu inte är inne."
Jesus understryker "denhär högtiden", eftersom det ännu var fråga om en högtid under löftets tecken, inte under den fullbordade frälsningens tecken. Det blev den när Jesus gick dit för att utföra sitt frälsningsverk.

9 Så sade han och stannade kvar i Galileen.
10 När hans bröder hade gått upp till högtiden, gick han också dit, inte öppet utan i hemlighet.
11 Judarna sökte efter honom under högtiden och frågade: "Var är han?" - för att döda honom. Joh 8:37.
12 Och bland folket talades det mycket i det tysta om honom. En del sade: "Han är god." Andra sade: "Nej, han vilseleder folket."
13 Men ingen talade öppet om honom av rädsla för judarna.
14. Men när redan halva högtiden var förliden, gick Jesus upp i helgedomen och undervisade.
15. Då förundrade sig judarna och sade: "Varifrån har denne sin lärdom, han som icke har fått undervisning?"
(= inte utbildad rabbin) Matt. 13:54.
Judarna kände till att Jesus hade växt upp i anspråkslösa förhållanden och inte hade studerat hos deras lärda. Därför blev de förvånade, när de fick bevittna hans förmåga att utlägga de heliga skrifterna. Visserligen varken trodde eller förstod de hans utläggning, men de noterade att han kände till skrifternas innehåll väl och att han kunde kommentera det. Då judarna inte ville tro på vad han predikade, och därför menade, att han talade vad han själv hade hittat på, var deras förundran förståelig. Vem kan utan lärdom tala sådär djupsinnigt av sig själv?

16. Jesus svarade dem och sade: "Min lära är icke min, utan hans som har sänt mig. Joh. 8:28, 12:49, 14:10, 24.
Jesus avslöjar dem. De vill inte tro, att han är sänd av Gud och talar Guds ord. Guds sanna ord passar dem inte.

Jesus talade Guds eviga Sanningar, som egentligen inte var något nytt utan redan fanns i de heliga skrifterna, men deras egentliga innehåll hade judarna inte tagit till sig utan förkastat. Jesus var sänd av Fadern enligt skrifterna till att frälsa världen från dess synder och till att vittna om frälsningen. Men det ville judarna inte höra talas om, eftersom de hade bestämt sig för en annan sorts Messias, en politisk ledargestalt.

17. Om någon vill göra hans vilja,
Att göra Guds vilja är att lyssna i tro till Jesu budskap. Luk. 9:35. Orden 'om någon' är en anspelning på judarna, som inte ville tro på honom och hans budskap. Egentligen har ingen människa av sig själv någon vilja att efterkomma Guds vilja, men Jesu budskap skapar en sådan lust och vilja hos dem som Guds Ande stannar upp och undervisar.

så skall han förstå, om denna lära är från Gud, eller om jag talar av mig själv.
Det är inte oss människor givet att själv kunna bedöma och avgöra vad som är Guds Sanning. Ingen mänsklig vetenskap har referenser till att verifiera Guds ord. Otaliga är de teologer som med all sin teologi befinner sig utanför Sanningen. Den enda sanna teologin är Sanningen själv, dold för de visa och kloka men ändå uppenbar för alla som tror den. Möjligheten och förmågan till att känna igen Guds sanning ligger gömd i budskapet och ges åt alla som genom Andens verk anammar det. När evangeliet öppnar en människas ögon för Guds nåd i Kristus, ger det en stark visshet om att detta är Guds ord och ger samtidigt en klarsyn för vad som är motsatsen.

18. Den som talar av sig själv, han söker sin egen ära; men den som söker dens ära, som har sänt honom, han är sannfärdig, och orättfärdighet finnes icke i honom.
De som talar vad de själv har diktat ihop, de är drivna av begär efter egen ära. Men den som vill vara sin uppdragsgivare till lags, han talar sanning och har ingen orsak att ljuga. Jesus talar här diskret om sig själv i tredje person.

Ingen människa kan av sig själv eller med hjälp av sin lärdom fatta eller förstå Jesu lära och varifrån den är. Men de som gör Guds vilja d.v.s. lyssnar i tro till hans budskap får genom budskapet andlig syn och andligt förstånd, så att de kan förstå att Jesus verkligen är sänd från himmelen och att hans lära inte är hans egna funderingar utan Guds sanning. Guds sanning fanns att läsa i de heliga skrifterna redan när detta samtal ägde rum, men sanningen var fördold för dem, eftersom som de ville bedöma den med sitt eget förblindade förnuft. Så är det alltjämt.

Därför är de på fel spår, som hoppas, att man genom förnuftig diskussion kan få andligen blinda att fatta andliga ting, som de egentligen inte har en aning om, fast de ofta vill orda om dem. Därför fick inte lärjungarna i uppdrag att genom diskussion försöka omvända världen. Uppmaningen lydde istället: Predika evangelium! Det är samma sak, som när man väntar sig att icke troende ska kunna ha andliga frågor, som vi då kan besvara. Nej, den som vandrar i andligt mörker, vet inte vad han ska fråga. De rätta frågorna, som för framåt i sanningen, de finns bibeln och de ska läggas i människornas mun: T ex Vad är synd? Hur ska jag bli frälst? o s v.

19 Har inte Mose gett er lagen? Och ingen av er håller lagen. Varför vill ni döda mig?"
Eftersom judarna ville påstå, att Jesus inte höll sig till rätt lära, utan talade vad han själv hittade på, slår Jesus här tillbaka. Det var ojust av judarna att anklaga Jesus för falsk lära, då inte de själva höll sig till Guds lag, som var given enkom åt dem. De visste med sig, att de fuskade ifråga om laglydnaden, men erkände det inte. De hade ingen orsak att hysa agg mot Jesus. Alla tider står det ord mot ord. De blinda anklagar de seende för falsk lära och tvärtom.

20 Folket svarade: "Du är besatt. Vem vill döda dig?"
Naturligtvis skulle de inte vilja döda honom - bara han skulle ha gjort dem till viljes, blivit en jordisk Messias åt dem och slätat över deras synder och villfarelser. Men han gjorde inte det. Därför ville de döda honom.

21 Jesus sade: "En enda gärning gjorde jag, och ni blev alla häpna.
De måste tillstå, att det var en kraftgärning, som Jesus gjorde, som bevisar, att han gjorde den med Guds kraft, fast en del påstod fräckt att det var med hjälp av de onda andarnas furste.22 Därför att Mose har gett er omskärelsen - egentligen kommer den inte från Mose utan från fäderna - så omskär ni en människa även på en sabbat.
23 Om någon tar emot omskärelsen på sabbaten för att Mose lag inte skall upphävas, hur kan ni då vara förbittrade på mig, för att jag gjorde hela människan frisk på en sabbat?

Judarna gjorde rätt i att omskära barnen enligt föreskrifterna på den åttonde dagen efter födelsen trots att det kunde vara sabbat den dagen. Orsaken till det är att omskärelsen är en förebild till nyfödelsen ovanifrån på grund av Jesu verk, men sabbaten bara en följd av det. Likaså var det för Jesus viktigt att göra en människa frisk, och att avstå från det på grund av de äldstes stadgar skulle ha varit rentav syndigt.

[Exkurs: Den sanna sabbaten är den frid eller vila, som grundar sig på Jesu fullbordade frälsningsverk och den nya födelsen. Sabbatsdagsbudet är en symbol för den sanna sabbaten. Likasom Gud efter sitt skapelseverk vilade på den sjunde dagen, eftersom verket var färdigt, så får också vi vila i tron på syndernas förlåtelse efter Jesu fullbordade verk, då han hade nyskapat hela världen till rättfärdighet. Vi är nu i den sanna sabbatsdagen, som räcker i evighet.]

24 Döm inte efter skenet, utan fäll en rätt dom!" I judarnas ögon såg det illa ut att inte följa vedertagna föreskrifter, nämligen de äldstes stadgar, som ju trots allt var människors vantolkning av Guds lag. I verkligheten handlade Jesus rätt och följde Guds lags egentliga innebörd: älska nästan i handling. Vi har också många vedertagna mänskliga regler, som vi räknar nästan som Guds lag, men i själva verket är en förvrängning av den. De är tillkomna utifrån pietismens tankar om att vi inte får tro oss frälsta bara på grund av Jesu verk, utan måste också själv bidra med någonting. Vi låter oss lätt bindas och räknar inte i alla stycken med den frihat vi har i Kristus. Gal 4:10, Rom 14:5,6