Bibelstudieutkast till Apg. 6:1-15 [diakoniochstefanus]

Sju församlingstjänare utses

6 1 Vid den tiden, när antalet lärjungar växte, började de grekisktalande judarna klaga på de hebreisktalande över att deras änkor blev bortglömda vid den dagliga matutdelningen. 
[Apg 4:35 Och man delade ut åt var och en efter hans behov.] Orsaken till denna orättvisa kan ha haft sin grund i det som sägs i en not: Många utlandsfödda judar hade flyttat till den heliga staden (2:5 I Jerusalem bodde fromma judiska män från alla folk under himmelen), och som invandrare var de inte lika högt ansedda som hebreisktalande judar (jfr Fil 3:5 Paulus)

2 Då kallade de tolv samman alla lärjungarna och sade: "Det är inte bra om vi försummar Guds ord för att göra tjänst vid borden. 
Även om inte alla troende var i behov av daglig mathjälp, tycks det vid det här laget ha varit en ansenlig skara, som kom till matutdelningen. Apostlarna var tydligen för få för att sköta om utdelningen. De tog ju redan emot pengarna som kom in och höll reda på dem. Och så länge församlingen var ung behövde den säkert mycket undervisning i Ordet. Evangelium var ju en helt ny värld för dem som dittills hade undervisats bara i lagen,

3 Nej, bröder, utse sju män bland er som har gott anseende och är fyllda av Ande och vishet, så ger vi dem den uppgiften. 
(1 Tim 3:7 f. Han (=församlingsledaren) måste också ha gott anseende bland de utomstående, så att han inte får dåligt rykte och fastnar i djävulens snara. Församlingstjänarna ska på samma sätt vara värdiga och ärliga, inte missbruka vin eller vara ute efter pengar.) Talet sju kan ha varit ett lämpligt antal med tanke på uppgiftens omfattning, men talet 7 påminner oss också om talets bibliska innebörd, en synonym till evangelium, det som ges gratis och som är fullkomligt eller här fullständigt tillräckligt.

4 Själva ska vi ägna oss åt bönen och åt ordets tjänst." 
Med „bönen“ torde apostlarna här avse speciellt tidsbestämda samlingstillfällen under dagens lopp. Se Apg. 2:42. De höll troget fast vid apostlarnas undervisning och vid gemenskapen, brödsbrytelsen och bönerna. Likaså Apg. 3:1. Petrus och Johannes var på väg upp till templet vid bönetimmen, den nionde timmen. Naturligtvis bad apostlarna också enskilt som alla andra troende, men här torde det vara fråga om direkt församlingstjänst.

5 Alla de församlade gillade förslaget. De valde Stefanus, en man fylld av tro och den helige Ande, och dessutom Filippus, Prokorus, Nikanor, Timon, Parmenas och Nikolaus, en proselyt från Antiokia. Apg 1:26, Apg 8:5, Apg 21:8.

6 Man förde fram dem inför apostlarna, som bad och lade händerna på dem.
 Apg 13:3, 1 Tim 4:14. Handpåläggning var bruklig redan hos patriarkerna. När de blev gamla välsignade de sina efterkommande och höll då händerna på dem. 1 Mos. 27 om hur Isak välsignade Jakob i stället för Esau. Förstfödslorätten var viktig, men välsignelsen följde ändå den som blev välsignad. 1 Mos. 48:18 om hur Jakob välsignade Efraim framom Manasse, som egentligen var den först födde. Om nu de här patriarkernas välsignelse under handpåläggning hade verkan för deras söners framtid, hur stor verkan ska då inte Guds välsignelse ha. Och nu är det ju så, att Herren Jesus har gett sina egna möjligheten att föra Guds välsignelse vidare till andra.
Men vi ska notera, att det står i versen att apostlarna bad tillika med handpåläggningen. En handpåläggning i sig ger ingen välsignelse. Det är bönen i tro på Guds löften som är det väsentliga. I ett tidigare bibelstudium läste vi om hur människor, som hade kommit i kontakt med evangelium bar ut sin sjuka där Petrus gick fram, så att hans skugga skulle falla på de sjuka, och det står att de blev botade. Här i texten är det nu inte sjukdomar som det gäller, utan välsignelse för tjänst som förmedlas genom bön i tro.
I 1 Tim. 5:22 varnar Paulus Timoteus för att vara för snabb med att lägga händerna på någon, för att inte göra sig delaktig i andras synder. Vad kan det betyda?
Det är allvarligt om det gäller någon som ska stå i Ordets tjänst. Innan man välsignar en sådan med handpåläggning, måste man förvissa sig om att det är en person som inte sprider falsk lära. Välsignar man en villolärare, blir man delaktig i hans synd. Händer det här i vår tid?

7 Och Guds ord hade framgång och antalet lärjungar i Jerusalem växte kraftigt. Även en stor grupp präster började lyda tron. Apg 2:41 HYPERLINK "http://www.folkbibeln.it/?bok=44&vers=19:20#19:20"Apg 19:20 Ordet 'tron' används här som synonym till 'sanningen' (som vi tror på.) Alltså inte någon lös privat tro utan församlingens gemensamma lära. Vi brukar tala om att bekänna tron d v s läsa trosbekännelsen, som är en sammanfattning av den kristna läran.

 

Stefanus grips

8 Stefanus var fylld av nåd och kraft och gjorde stora tecken och under bland folket. Apg 5:12
Vad betyder 'fylld av nåd'? Jag förstår det så, att alla människor är stora syndare och behöver benådas. Men utöver den grundbenådningen ger Gud olika uppgifter åt oss. Maria fick en väldigt stor uppgift. Därför sa ängeln som kom till henne, att hon var högt benådad. Stefanus hade fått stora andliga gåvor och var fylld av Guds nåd.
Vilken kraft var Stefanus fylld av? I vers fem sägs att Stefanus var fylld av tro och den helige Ande. Man kan då säga, att det var Guds Andes kraft. Men Anden verkade i sin tur tro hos Stefanus, nämligen tro på Guds ord och löften. Därför kan man också säga att Stefanus var fylld av Guds ords kraft. Och den kraften visade sig bland annat i synliga tecken och under.
Vad betyder 'tecken'? Tecknen är bevis bl a på att det som har talats är sant.

9 Då kom det fram några från synagogan som kallades "De frigivnas " – folk från Kyrene, Alexandria, Kilikien och Asien – och började diskutera med Stefanus. Kyrene, Alexandria, Kilikien och Asien?Områden i nuvarande Libyen, Egypten och Turkiet.
Är det fel att diskutera andliga frågor? I en diskussion ifrågasätter man någonting som har blivit sagt. Men då Stefanus enligt det som sägs om honom i verserna 5 och 8 höll sig troget till Guds ord ledd av den helige Ande, bör det inte ha funnits något i hans tal som kunde ifrågasättas. Det var uppenbarligen bara så, att dessa främlignar inte accepterade Stefanus' predikan.

10 Men de kunde inte stå emot den vishet och den Ande som här talade.
Vad menas med att de inte kunde stå emot? Angriparnas påståenden och egna argument höll inte inför de skriftord som Stefanus tog fram. Stefanus' vishet grundade sig på insikt i Guds ord. Och Anden påminde honom om vad han skulle åberopa.

11 Då intalade de några män att säga: "Vi har hört honom predika hädiska ord mot Mose och Gud!" 12 De hetsade upp folket och de äldste och de skriftlärda och kom sedan och grep honom och förde honom inför Stora rådet. 13 Sedan skickade de fram falska vittnen som sade: "Den där mannen slutar inte att predika mot denna heliga plats och mot lagen! 14 Vi har hört honom säga att Jesus från Nasaret ska bryta ner denna plats och ändra på de seder som Mose har gett oss." 
Känner vi igen det här? När det stundar till prästval och någon bibeltrogen präst är uppställd på förslag, då vaknar folket, man börjar agitera och vända på orden för att få den prästen i så dålig dager som möjligt. När Stefanus predikade om att Kristus är lagens uppfyllelse och ände, så förstod man inte detta, utan vände det till att han predikade mot Mose och lagen. Nuförtiden säger man i stället att de bibeltrogna är kvinnohatare och kärlekslösa mot sexuella minoriteter.

15 Alla som satt i rådet fäste blicken på honom, och de såg att hans ansikte var som en ängels.
 Hur ser en ängels ansikte ut? Om vi tänker på att änglarna är Guds sändebud, så har de den myndighet och säkerhet som uppdraget ger dem. De är helt lugna under medvetande om att de inte har gjort eller gör något orätt. De utstrålar också något av budskapet.