Hebr. 1: 1-14

Gud har talat genom Sonen

1 I forna tider talade Gud många gånger och på många sätt till fäderna genom profeterna,
2 men nu i den sista tiden har han talat till oss genom sin Son.
Guds Son var visserligen verksam också under hela den gammaltestamentliga tiden, men han framträdde inte själv inför folket, utan framförde sitt budskap genom profeterna.

Honom har han insatt som arvinge till allt, och genom honom har han också skapat universum.
3 Sonen är utstrålningen av Guds härlighet och hans väsens avbild, och han bär allt med sitt mäktiga ord.
'Genom honom har allt blivit till, och utan honom har inget blivit till, som är till.' Joh. 1:3. 'Ty i honom skapades allt i himlen och på jorden, det synliga och det osynliga, tronfurstar och herradömen, makter och väldigheter. Allt är skapat genom honom och till honom. Han är till före allting, och allt består genom honom. Kol.1:16-17.

Och sedan han fullbordat en rening från synderna sitter han nu på Majestätets högra sida i höjden.
'Se Guds Lamm, som tar bort världens synd!' Joh. 1:29. Den högra sidan är i bibliskt språkbruk den godkända sidan, och därmed en bekräftelse på att Guds Son har tillfullo utfört Faderns vilja och plan, nämligen reningen av världen från dess synd.

Sonen är större än änglarna

4 Sonen är så mycket större än änglarna som namnet han har ärvt är högre än deras.
5 Till vilken av änglarna har Gud någonsin sagt:
Du är min Son, jag har fött dig i dag?
Ps. 2:7.
Eller: Jag ska vara hans Far, och han ska vara min Son?
2 Sam. 7:14.

Jag har frågat mig varför brevets författare redan i brevets början behandlar så ingående det faktum, att Jesus på allt sätt står över änglarna. För oss kan det låta lite onödigt att göra en längre utredning om den saken i dethär brevet, som annars behandlar väldigt centrala ting i tron. Men det beror delvis på att brevet är skrivet till judar, och de levde i en helt annan föreställningsvärld än vi.
Det verkar som om judarna hade haft en särskild respekt för änglar, så att de ansåg dem vara högst i rang under Gud själv. Men Messias, som de nog kände till genom löftena, hade de föreställt sig som bara en världslig härskare. Hebreerbrevet avlivar nu den myten och höjer Kristus till den nivå som tillkommer honom.

Allt var så nytt för dessa ganska nyomvända judar. Därför var det nödvändigt att reda ut begreppen för dem. De hade ju sen urminnes tid levat i den gammaltestamentliga religiösa världen under Mose lag med offrande av djur i templet och mycket annat. Och nu plötsligt behövdes inget mer offer. Och vem var nu Messias som äntligen hade kommit?
I brevet ges därför strax i början en beskrivning av Messias som Guds Son med makt över allt och alla. Sen görs det också klart varför offerväsendet i templet måste ta en ände i och med att Messias som det egentliga offerlammet blev offrat för hela världens alla synder. Kristus hade kommit och trätt i stället för alla tidigare överstepräster och hade burit fram sitt eget blod som ett evigt gällande försoningsmedel.
Dittills hade Mose varit judarnas religiösa storhet, men nu kom en som var större än han, nämligen Jesus Kristus, och han hade uppfyllt hela Mose lag för alla männskor. Nu gällde bara tron som salighetsväg. Det var nya och omvälvande fakta som på en gång vällde över dessa omvända judar.

6 Men när han (Gud) låter den Förstfödde träda in i världen, säger han: Alla Guds änglar ska tillbe honom. 5 Mos 32:43 (Septuaginta) , Ps 97:7
Jesus kallas den Förstfödde. En lite konstig benämning, för Gud har ju bara en Son, och han brukar därför också kallas den Enfödde eller den Ende Sonen.
Varför kallas han då den Förstfödde, om Gud inte har fler söner? Eller har han?
Det talas om sådana i första kapitlet i Johannes evangelium. v 12-13. 'Åt alla som tog emot honom (Jesus) gav han rätten att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn. De är inte födda av blod eller av köttets vilja eller av någon mans vilja, utan av Gud.' Gud har alltså utom den Förstfödde och enfödde ändå många andra barn, som han själv har fött.
Hur har det då gått till?
Det får vi svar på i Joh. 3:5-6. Jesus svarade Nikodemus: "Jag säger dig sanningen: Den som inte blir född av vatten och Ande kan inte komma in i Guds rike. Det som är fött av köttet är kött, och det som är fött av Anden (d v s Guds Ande) är ande.' Alltså föder Gud alltjämt barn åt sig genom det heliga dopet. Att Jesus har många bröder framgår av v. 11 och 12 i detta brevs andra kapitel: 'Jesus som helgar och de som helgas har alla en och samme Far. Därför skäms han inte för att kalla dem bröder, när han säger: Jag ska förkunna ditt namn för mina bröder, mitt i församlingen ska jag lovsjunga dig.'

Men varför kallas Jesus då Ende Sonen, då Gud har också andra barn som är födda av honom?
- Det finns en stor skillnad. Jesus är den ende som är född av Gud av evighet. De andra Gudabarnen föds i tiden genom det heliga dopet i Guds och den Ende Sonens namn. Den Ende Sonens verk är en förutsättning för alla andra Gudabarns födelse.

Tillbaka nu till versen, där det sägs att änglarna ska tillbe Kristus. Så som änglarna står i rang långt under den Förstfödde och Ende Sonen, så är de i rang också under alla Guds barn. Det står i vers 14.
Som vi vet, ska ingen annan tillbes än Gud. Och då det sägs att änglarna ska tillbe Kristus, så betyder det att han är Gud. Han är den andra personen i gudomen.

7 Om änglarna säger han: Han gör sina änglar till vindar och sina tjänare till eldslågor. Ps 104:4 (Septuaginta)
Vindar blåser sin tid och eldslågor brinner så länge de har näring -

8 Men om Sonen säger han: Gud, din tron består i evigheters evighet, och ditt rikes spira är rättens spira. Ps 45:7 f
9 Du älskar rättfärdighet och hatar orättfärdighet. Därför, Gud, har din Gud smort dig med glädjens olja mer än dina medbröder.
Vindar och eldslågor är bara tjänare som handlar på order. Men Kristus är den som härskar och styr, och han gör det hängivet utifrån vad som är rätt och rättfärdigt. V 9.
Olja är i bibeln ett uttryck för Guds Ande. Smörjandet med olja betyder kröning till kung. Så smordes t ex Saul och David till kungar. Kristus är alltså den sanna glädjens konung.

Vad har då detta att göra med hans hängivenhet för rättfärdighet?
Svaret är, att han själv genom sin offerdöd har skaffat rättfärdighet åt alla människor, så att dödsdömda syndare kan glädjas med honom för frälsning och evigt liv. Det är den största glädje som finns.

10 Och: I begynnelsen lade du, Herre, jordens grund, och himlarna är dina händers verk.
11 De ska gå under, men du ska bestå. De ska alla nötas ut som kläder,
12 du ska rulla ihop dem som en mantel och de ska bytas ut som kläder. Men du är densamme, och dina år har inget slut.
Ps 102:26 f.
Kristus inte bara råder över allt som finns, utan han är också alltings upphov. Se Joh 1:1 f. Kristus är inte själv en del av skapelsen, så att hans tid skulle vara begränsad.

13 Till vilken av änglarna har han någonsin sagt: Sätt dig på min högra sida tills jag lagt dina fiender som en pall under dina fötter? Ps 110:1.
Att vara på någons högra sida innebär att man anses trovärdig och pålitlig. Den som man själv har på sin högra sida, den litar man på, den har man förtroende för. Herren är på min högra sida, jag vacklar inte, står det i Ps 16:8. Gud Fader har förtroende för Sonen, så att han har satt honom till Herre över allting och gett honom all makt i himmelen och på jorden. Änglarna däremot har inte blivit betrodda med någon beslutanderätt, så att de skulle kunna besluta om någonting på egen hand. De bara utför vad de ovanifrån blir satta att utföra.

14 Är inte änglarna andar i Guds tjänst, utsända för att hjälpa dem som ska ärva frälsningen?
Vilka är då de som ska ärva frälsningen? Det är förstås arvingarna efter någon som har lämnat frälsningen efter sig som kvarlåtenskap. Herren Jesus har under sin tid på jorden och genom sin död förvärvat frälsning från synden och döden åt hela världens alla människor. Och den frälsningen ärver efter honom alla de som genom det heliga dopet föds in i Guds himmelska familj. Det är så det går till: Man föds till besittning av arv. Man varken förtjänar det eller får det som en skild gåva. Arvet kommer med födelsen. Tyvärr ringaktar många ett sådant himmelskt arv.

Tänk vilken skillnad det är - inte bara mellan Kristus och änglarna utan också mellan oss gudabarn och änglarna! Till den delen har inte ens ärkeänglarna något företräde. Också de är bara tjänsteänglar till hjälp åt oss - för att vi ska nå den eviga saligheten. Änglarna är framför allt våra postiljoner eller budbärare. När det saknas kanaler för viktiga meddelanden, då träder änglarna till. Så var det när Guds Son skulle födas in i världen. Inte ens Maria själv skulle ha vetat vad för ett barn hon skulle föda, och likaså när Johannes döparen skulle födas, och sen när Jesus var född, då måste det meddelas på något sätt.

Men det är med änglarna som med jordiska postiljoner: De kan inte öppna budskapen för egen del. De förstår dem inte. De har aldrig haft erfarenhet av synd och förstår därför inte hur stor glädje förlåtelsen genom Jesu verk åstadkommer. Petrus skriver om evangeliet: 'Det budskapet har nu förkunnats för er genom dem som i den helige Ande, sänd från himlen, gav er evangeliet - ett budskap som änglar längtar att få blicka in i.' 1 Petr. 1:12.