Bibelstudieutkast hebr 9:25-28, 10:1-18

I kapitel 9 beskriver författaren för judarna hur överlägset Jesu översteprästämbete är jämfört med det gamla förbundets översteprästämbete. I dagens avsnitt nämns ytterligare ett par mycket avgörande skillnader. Det var nödvändigt att gå mycket grundligt tillväga med hänvisningar till skrifterna för att judarna, som var så inkörda med den mosaiska ceremoniallagen, skulle förstå att det gamla offrandet inte var annat än en bild av verkligheten, den som nu hade kommit genom Jesus Kristus.

25 Inte heller skulle han offra sig flera gånger, så som översteprästen varje år går in i det allra heligaste med blod som inte är hans eget.
26 I så fall hade han varit tvungen att lida många gånger sedan världens skapelse.
Men nu har han trätt fram en gång för alla vid tidernas slut för att genom sitt offer utplåna synden.
27 Och liksom människan måste dö en gång och sedan dömas,
28 så blev Kristus offrad en gång för att bära mångas synder.
Och han ska träda fram en andra gång, inte för att bära synd utan för att frälsa dem som väntar på honom.
För det första måste det gamla förbundets överstepräster varje år gå med offerblod in i det allra heligaste. Jesus gick med sitt blod inför Gud bara en gång, och det räckte till för alla tider.
För det andra bar det gamla förbundets överstepräster fram bara djurblod, som inte kunde utplåna några synder eller rena folkets samveten. Djurblodet var bara en svag bild av Jesu blod. Jesu blod var så verksamt att det tog bort hela mänsklighetens synder.

Enligt den 26:te versen kunde det gamla förbundets system med rening varje år inte ha tagit bort alla synder som begåtts alltifrån världens skapelse. Jesus utplånade med sitt eget blod all synd en gång för alla. I samma vers sägs det att han gjorde det vid tidernas slut. Det är samma uttryck som Jesus använder, när han i evangelierna talar om tidens ände d v s då evangeliet basuneras ut. Han själv och Johannes Döparen var ju först med att förkunna evangeliet om det fullbordade frälsningsverket. Och det förkunnandet fortsätter ju alltjämt. Tiden eller tiderna betyder alltså ett tillstånd av okunnighet, då evangeliet är fördolt. Det har egentligen ingenting med år och dagar att göra. Uttrycket 'den yttersta tiden' syftar i bibliskt språkbruk inte på år och dagar utan just på evangeliets tid.

I samma vers kan vi gott stryka under orden 'utplåna synden'. Johannes Döparen använde uttrycket 'ta bort synden'.
Hur ska vi förstå det? Finns det då inga synder kvar längre sen Jesus tog bort dem? Sker det inga överträdelser av Guds lag längre? Vad är det då för något ont som vi ser här i världen både hos andra och hos oss själva?
Svaret är att de synder som vi ser hos oss och andra är borttagna synder. Gud ser dem inte. När han ser på oss, ser han idel rena och heliga varelser. Det som vi ser är liksom en kvardröjande skugga av borttagna synder. Det här är ett vidlyftigt ämne, men för att komma vidare i dag, så kan vi avrunda med att säga, att det som nu, efter att synden är borttagen, för till förtappelsen, är otron, vilken innebär att inte tro att synden är borttagen genom Jesu blod.

27 Och liksom människan måste dö en gång och sedan dömas,
28 så blev Kristus offrad en gång för att bära mångas synder.
Likheten ligger i ordet 'en gång', men sen är skillnaden mellan verserna ofantlig. Den första versen beskriver situationen under lagen. Där ändras ingenting av att människor dör och blir dömda. Synden och allt elände finns kvar. Ingen förlåtelse eller upprättelse. Men den andra meningen ändrar allt. Synden blir totalt borttagen och hela människosläktet är gjort rättfärdigt inför Gud. Situationen är med den andra versen helt omvänd för oss. Vi har en framtid och ett hopp.

I detta sammanhang kan vi också påminna oss Jesu ord i Joh. 3: "Den som tror på mig kommer inte under någon dom, eftersom han har övergått från döden till livet" Därför står det också här i följande vers att Jesus ska komma för att frälsa dem som väntar på honom. Han kommer inte som domare över dem utan för att hämta dem. Situationen som beskrivs i vers 27 gäller inte längre Jesu egna.
Aposteln Paulus säger ungefär detsamma när han talar om uppståndelsen. Han nämner ingenting om Jesu kommande som domare över sina egna som tror på honom.
Han skriver såhär: '..först ska de som dött i Kristus uppstå. Därefter ska vi som lever och är kvar ryckas upp bland moln tillsammans med dem för att möta Herren i rymden. Och så ska vi alltid vara hos Herren.' 1 Tess. 4:17 Ingen tid då för rättegång. Domen har nämligen redan gått över de troendes samveten, och de har tagit emot Kristi rättfärdighet - och de kan därför inte dömas fler gånger.

Uttrycket 'frälsa dem som väntar på honom' låter kanske konstigt, för han har ju redan frälst oss från synden och döden. Här menas tydligen att han ska frälsa oss till den slutliga eviga saligheten från allt som ännu binder oss vid det som hör jorden till.

Kapitel 10

1 Lagen ger en skuggbild av det goda som kommer, men inte tingen i deras verkliga gestalt.
Det borde ju vara självklart för oss att en bild av något inte kan fungera som saken själv. En ritning av ett hus kan inte fungera som bostad. Skugan av en häst kan man inte rida på.

Därför kan aldrig lagen genom samma offer som ständigt frambärs år efter år fullkomna dem som träder fram.
Gud kräver fullkomlighet av oss, fullkomlig renhet från synd för att vi inte ska drabbas av hans vrede.

2 Annars hade man väl slutat offra. De som tjänstgör hade då redan varit renade en gång för alla och inte längre haft några synder på sitt samvete.
Om offrandet hade gett rättfärdighet åt dem som offrade, så hade de ju inte behövt fortsätta att offra.

3 Men nu ligger i offren en årlig påminnelse om synderna,
Det var alltså ändå någon nytta med offrandet - en påminnelse om synderna. Och framför allt var ceremonilagen en detaljerad profetia om Kristus för oss och för alla som har fått undervisning om det.

4 för tjurars och bockars blod kan omöjligt utplåna synder.
Detta med blod av hankön var ju också bara en profetia om mannen Jesus.

5 Därför säger Kristus när han träder in i världen:
"Offer och gåvor ville du inte ha, men du har berett mig en kropp.
6 Brännoffer och syndoffer gladde dig inte.
7 Då sade jag: Se, jag har kommit för att göra din vilja, Gud.
I bokrullen står det skrivet om mig."

8 Först säger han: Offer och gåvor, brännoffer och syndoffer ville du inte ha, de gladde dig inte, fastän de frambärs enligt lagen.
Detta är ju anmärkningsvärt: Gud ville inte ha offren, fast han själv hade påbjudit dem. Det måste ha funnits andra skäl till att han hade påbjudit offrandet. Se vers 3.

9 Sedan säger han: Se, jag har kommit för att göra din vilja. Han upphäver det första för att upprätta det andra.
Guds egentliga vilja var inte djuroffrandet, utan Sonens offer. Det första är alltså det gamla djuroffrandet. Det andra är det som Jesus upprättade: rättfärdiggörelsen genom hans eget blod.

10 Och i kraft av den viljan är vi helgade, genom att Jesu Kristi kropp har offrats en gång för alla.
Helgade = avskilda, gjorda rena från synd.

11 Alla andra präster står och förrättar sin tjänst dag efter dag och bär gång på gång fram samma offer som aldrig kan ta bort synderna.
Det var ju påbjudet, men efter Jesu offer är det fullständigt onödigt och t o m en skymf mot honom - liksom alla försök att själv göra sig rättfärdig inför Gud.

12 Men Jesus har framburit ett enda syndoffer för alla tider, och han har sedan satt sig på Guds högra sida
Föralla tider, både bakåt och framåt i tiden. Höger sida = de godkändas sida. Genom att uppfylla Guds vilja blev hans verk för oss godkänt av Gud.

13 och väntar nu på att hans fiender ska läggas som en pall under hans fötter.
Det som är under någons fötter är besegrat. En pall ligger stilla och har ingen kraft att åstadkomma något ont.

14 Med ett enda offer har han för all framtid fullkomnat dem som helgas.
Fullkomnat oss = tagit bort all vår synd och gjort oss rättfärdiga och dugliga att vara i Guds närhet. Helig = avskild. De som helgas = De som Gud genom evangelium avskiljer från världens väsen.
Varför bara dem som helgas? Det är väl så att fokus här ligger på dem som tar emot budskapet. De som avvisar evangeliet har inget behov av att bli fullkomnade av Kristus. De har sin egen inbillade relativa rättfärdighet att förlita sig på.

15 Även den helige Ande vittnar om detta för oss.
Hittills är det författaren som har vittnat om Kristus med hänvisningar till bibelställen. I verserna 16 och 17 profeterar Anden under det gamla förbundets tid om vad han ska göra med folket när Kristus har kommit.
Först säger han:
16 Detta är det förbund som jag efter denna tid ska sluta med dem. Och sedan säger Herren:
Jag ska lägga mina lagar i deras hjärtan och skriva dem i deras sinnen,
17 och deras synder och överträdelser ska jag aldrig mer minnas.

Dessa verser ska vi lägga på minnet. I och med att Jesus har offrat sig själv som betalning för våra synder och hans verk har blivit godkänt av Gud har Gud har slutit ett förbund genom honom med oss alla.
Och förbundets innehåll är det som står i den sjuttonde versen: deras synder och överträdelser ska jag aldrig mer minnas.
Detta är grunden för vår eviga frälsning. Den som tror detta är salig.
Otroligt men sant! Detta är det som aposteln Paulus avsåg med 'vad ögat inte har sett och örat inte hört och människohjärtat inte kunnat ana'. 1 Kor. 2:9.

18 Och där synderna är förlåtna behövs det inte längre något syndoffer.