Hebr. 2:1-18

1 Därför - d v s när Gud har sänt sin egen Son till oss, inte bara en ängel, och då han har gett oss evangeliet om vår frälsning genom honom,
måste vi så mycket mer ta vara på det vi har hört, så att vi inte driver bort med strömmen.

Strömmen är alla de människor som går miste om saligheten genom att inte akta budskapet värt att ta vara på. Den strömmen är en stor flod.

2 För om redan det ord som gavs genom änglar stod fast och varje överträdelse och olydnad fick sitt rättvisa straff,
Änglar betyder sändebud och används i bibeln också i den betydelsen. Profeterna var änglar med budskap från Gud. Jämför dessa verser med föregående kapitels vv.1-2.

3 hur ska då vi komma undan om vi inte bryr oss om en sådan frälsning?
Nämligen när den har förkunnats för oss inte bara av änglar utan av Guds Son själv. Därför ska vi som har fått höra evangeliet dömas hårdare än de som aldrig har hört det.

Den (nämligen frälsningen) förkunnades först av Herren och bekräftades sedan för oss av dem som hade hört honom.
Mellan Herren och apostlarna fanns inga mellanhänder, som kunde ha slarvat bort någon del av budskapet. Budskapet är tillförlitligt.

4 Även Gud gav sitt vittnesbörd, genom tecken
Det är svårt att se skillnad mellan Gud Faders vittnesbörd och Sonens vittnesbörd, eftersom Fadern och Sonen är ett i gudomen. Men det finns ett par bibelställen med speciellt Faderns vittnesbörd.
'När Jesus hade blivit döpt, steg han genast upp ur vattnet. Då öppnades himlen, och han såg Guds Ande sänka sig ner som en duva och komma över honom. Och en röst från himlen sade: "Han är min älskade Son. I honom har jag min glädje." Matt. 3:16,17.
'Det kom ett lysande moln och sänkte sig över dem. Och en röst ur molnet sade: "Han är min älskade Son. I honom har jag min glädje. Lyssna till honom!" Matt. 17:5

och under och olika kraftgärningar och genom att dela ut den helige Ande efter sin vilja.
Både ett under och en kraftgärning är väl det att Gud uppväckte Sonen från de döda. Och ett exempel på Guds utdelande av Anden är väl det som hände på pingstdagen. Visserligen sa Jesus att han skulle sända Anden, och likaså sa Jesus att han hade makt att ta sitt liv tillbaka. Men då Fadern och Sonen är ett, så var det lika mycket Faderns verk.

Guds Son i ringhet

5 Det är inte under änglar han har lagt den kommande världen som vi talar om.
Här har vi igen en dementi av villfarelsen angående änglarnas makt.

6 På ett ställe har någon vittnat: Vad är då en människa att du tänker på henne, eller en Människoson att du tar hand om honom? Ps 8:5 f. (Septuaginta)
Trots att vi människor inte är annat än stoft, har han tagit sig an oss och offrat sin egen Son för oss och upphöjt oss till himmelrikets arvingar. Det är Guds princip att ta sig an det som i sig ingenting är och upphöja det till någonting.

7 En liten tid lät du (Gud) honom (Människosonen) vara lägre än änglarna,
Så lät han också sin Son vara förnedrad. Jesaja skriver: 'Han var föraktad och övergiven av människor. Han var som en som man skyler sitt ansikte för, så föraktad att vi höll honom för ingenting.' Jes. 53:3.
Men just därför upphöjde Gud honom över allt och alla.

(men) med härlighet och ära krönte du honom.
8 Allt lade du under hans fötter.
När han lade allt under honom utelämnade han inget, allt skulle vara lagt under honom.
Än ser vi inte att allt är lagt under honom.
9 Men vi ser Jesus, som en liten tid var lägre än änglarna, nu krönt med härlighet och ära därför att han led döden.
Genom Guds nåd skulle han smaka döden i allas ställe.
Orden 'genom Guds nåd' låter märkliga. De måste väl förstås så att det var en nåd mot oss människor att Kristus dog för oss. [Men det finns också andra handskrifter med annan ordalydelse.]

10 För när Gud, för vilken och genom vilken allt är till, skulle föra många söner till härlighet, måste han genom lidande fullkomna honom som för dem till frälsning.
Det finns en förklaring till orden 'fullkomna honom som för dem till frälsning'. Jesus skulle bli den fullkomlige översteprästen genom att i sin försoningsdöd fullborda en rening från synderna.

11 Jesus som helgar och de som helgas har alla en och samme Far.
Ordagrant står det: 'De är alla av en.'

Därför skäms han inte för att kalla dem bröder,
12 när han säger: Jag ska förkunna ditt namn för mina bröder, mitt i församlingen ska jag lovsjunga dig.
13 Han säger också: Jag ska förtrösta på honom, och dessutom: Se, här är jag och barnen som Gud har gett mig.
Gud ger människor åt sin Son som gåva. Det finns flera bibelställen om det. Joh 6:37. Alla som Fadern ger mig kommer till mig, och den som kommer till mig ska jag aldrig visa bort. Joh 6:44. Ingen kan komma till mig om inte Fadern drar honom. Joh 17:6. Jag har uppenbarat ditt namn för de människor som du tog ut ur världen och gav till mig. De var dina och du gav dem till mig, och de har hållit fast vid ditt ord.

Fadern drar alltså människor ut ur världen, så att de inte längre är en del av världen med dess onda väsen. Han föder dem in i en ny värld, sitt himmelrike. Det gör han förstås genom sin helige Ande, som är verksam i Ordet och sakramenten.

14 När nu barnen hade fått del av kött och blod tog han själv på liknande sätt del av detta, för att genom sin död göra den maktlös som hade makt över döden, alltså djävulen,
15 och befria alla dem som av rädsla för döden levt i slaveri hela sitt liv.
Vem är rädd för döden? Jo, de som har kännedom om sin synd.

16 Det är ju inte änglar han tar sig an, utan Abrahams barn.
Det låter underligt för oss att Jesus kom för att frälsa sina barn från döden och djävulen - sina barn som har en levande syndakännedom och är Abrahams barn d v s har samma tro som han. Man skulle tycka att det är fel ordning. Man borde väl säga att Jesus kom för att frälsa syndare, som har varken syndakännedom eller tro innan de får höra frälsningens evangelium.
Här har vi ett exempel på att det inte finns någon tidskronologi i fråga om andliga och eviga ting. Gud såg oss redan av evighet som försonade och frälsta och troende, eftersom han hade beslutat att göra oss rättfärdiga genom Jesu verk. Och vad Gud har beslutat, det räknar han genast som verkställt. Så heter det att Lammet var slaktat redan av evighet, men offret uppenbarades sedan i tiden, när tiden var fullbordad. Den sortens logik har vi svårt med, men vi behöver inte kunna det.

17 Därför måste han bli lik sina bröder i allt, för att bli en barmhärtig och trogen överstepräst inför Gud och sona folkets synder.
Också här kallas människor för Jesu bröder redan innan Jesus hade utfört sin gärning som försonare och överstepräst för människorna.

18 Genom att han själv har fått lida och blivit frestad kan han hjälpa dem som frestas.
Man skulle tycka att Jesus som allvetande Gud skulle veta vad lidande och frestelse är utan att behöva erfara det. Men det är väl inte fråga om det utan om att lidandet i alla dess former inklusive frestelser hörde till hans uppfyllande av lagen i vårt ställe för att befria oss från slaveriet under lagen, som vi inte kan uppfylla.