Sparat i datorn 13.11.2009

 

Bibelstudium över Joh. 1:14b-16.

 

Vers 14b. och vi såg hans härlighet,

Och vad är härlighet och vilken härlighet såg Jesu lärjungar hos honom?

I bibeln talas om yttre försvinnande härligheter och inre bestående härlighet. Yttre härlighet eller strålglans kan man se med våra jordiska ögon, när den visar sig. Mose ansikte strålade, när han hade talat med Gud på berget, och folket såg det. 2 Mos. 34:29. Jesu utseende förvandlades inför de lärjungar, som han hade med sig på berget. Hans kläder blev skinande vita, så vita som ingentygberedare på jorden kan göra några kläder. Mark. 9:2.

 Den inre härligheten kan däremot inte ses med ögonen, endast genom tron. Jesus sade till Marta: "Har jag inte sagt dig, att om du tror, ska du få se Guds härlighet." Joh. 11:40.

Skillnaden mellan försvinnande och bestående härlighet beskriver aposteln Paulus i 2 Kor. 3:11, där han jämför Mose ansiktes yttre och försvinnande strålglans, den som kom sig av Guds lag, med Kristi laguppfyllelses och nåds inre härlighet som är bestående. Paulus konstaterar: Om det som bleknade framträdde i härlighet, så framträder det som består i ännu större härlighet. 2 Kor. 3:9-11.

Jesus hade ingen yttre härlighet under sitt lidande. Jesaja beskriver honom: Han hade ingen gestalt eller fägring. När vi såg på honom, kunde hans utseende inte behaga oss. Han var som en för vilken man skyler sitt ansikte. Jes. 53:2b,3. Men Jesus hade en inre härlighet, som vi kan se endast genom tron och som Jesajas också beskriver: Men det var våra sjukdomar han bar, våra smärtor tog han på sig, medan vi höll honom för att vara hemsökt, slagen och pinad.... Han blev misshandlad, men han ödmjukade sig och öppnade inte sin mun, lik ett lamm som förs bort till att slaktas. Jes. 53:4,7.

Judarna trodde inte och såg därför inte Jesu härlighet. De ville inte tro vad som sades genom profeterna om Messias. Därför såg de i Jesus bara timmermannens son från Nasaret. Tron ges bara genom Ordet. Inte ens undertecken ger tro. Fastän han hade gjort så många tecken inför dem, trodde de icke på honom. Joh. 12:37. Ifall judarna hade tagit fasta på vad som var skrivet om Jesus, hade de kunnat se hans härlighet.

Men apostlarna såg Jesu härlighet. Men de kunde göra det först när Jesus hade öppnat deras ögon för vad som stod i Skrifterna. När Jesus kom till sina lärjungar efter sin uppståndelse, förebrådde han dem för att de var tröga till att tro på profeterna. Han begynte därför 'genomgå Moses och alla profeterna och uttydde för dem, vad som var sagt om honom.' Luk. 24:25,27. Då öppnades deras ögon för Jesu härlighet.

 I det sammanhanget säger Jesus till dem: Måste inte Messias lida detta - för att så ingå i sin härlighet? Han gick alltså direkt in i sin härlighet genom sitt lidande för världen. Hans härlighet strålar ut från hans självutgivande frälsningsverk för oss. Genom att fullborda verket framstår han, i ljuset av sitt verk, som gudomligt härlig i sin kärlek till oss fallna människor och i sin trohet gentemot Fadern.

Nu anar vi kanske också vilken härlighet Jesus avsåg före sitt lidande med orden 'när Människosonen kommer i sin härlighet, och alla änglar med honom - nämligen in i sin härlighet! Jesus kom in i härligheten i och genom sitt lidande. Han var alltså kommen i sin härlighet, när han förklarade skrifterna för sina lärjungar. - Men alla änglarna då, varför nämner han dem i det sammanhanget? - Jo, alla hans sändebud, evangelister, apostlar och predikanter, som skulle sprida evangeliet om hans härlighet, de får också genom evangeliet del av hans härlighet. De omstrålas också av hans härlighet, när de tror evangeliet.

För att vi inte ska missförstå orden och tänka att Jesus talar om något i en avlägsen framtid, säger han i följande: Bland dem som här stå, finnas några, som icke skola smaka döden, förrän de få se Guds rike. Luk.9:27. Dessa några skulle få se Jesus uppstånden från de döda och genom tron på skrifterna se och förstå hans härlighet i det verk som han just hade uträttat. De fick se Guds rike på jorden.

När då Herren Jesus efter överståndet lidande hade kommit in i sin härlighet, då satte han sig på sin frälsarehärlighets tron, Matt. 19:28, nämligen på evangeliets tron. Evangeliet är Jesu domartron, och Jesus dömer på det sättet, att den som tror evangeliet, har evigt liv, och den som inte tror det, är fördömd. Joh. 3:18. Egentligen är det då inte han själv som dömer, utan som han säger: hans ord. Det finns alltså makt i Jesu härlighet, och samma härlighets makt använder vi som hans änglar i världen, när vi förkunnar evangeliet.

 Ifall Jesus, när vi möter honom, har någon yttre strålglans omkring sig, då är den strålglansen ändå ingenting mot den härlighet som han har genom sitt verk som vår Frälsare. Det är ju också den härligheten som vi kommer att prisa i evighet, inte den yttre strålglanser, hur överväldigande den än är. Till och med vi, som fungerar som Jesu härlighets spridare, som hans änglar här i världen, vi lyser kraftigare än allt yttre sken - nämligen i egenskap av förmedlare av samma nåd och sanning.

- en härlighet som den Enfödde har av Fadern,

 Jesus är Guds ende Son, född av evighet. Den som är ensam arvinge, ärver allt. Jesus har allt av sin Fader, så fullständigt, att han är ett med Fadern, såsom han själv säger: Jag och Fadern är ett. Joh. 10:30.
Jesus gjorde därför ingenting av sig själv, utan han uppenbarade i allt vad han gjorde Faderns planer, de planer som Fadern hade tillsammans med honom av evighet, innan jorden och världen var till. Sammantaget uppenbarade Jesus genom sitt ställföreträdande lidande den härlighet som redan i evigheten var färdig inom gudomen.

 Det som Gud tänkte innan världen var till, räknas som färdigt utfört, eftersom Guds tankar aldrig går om intet utan blir uträttade. Därför var det ingen ny härlighet som Jesus kom i genom sitt frälsningsverk. Han var Frälsaren, Segraren och Domaren redan av evighet, men det blev uppenbarat på korset och genom hans uppståndelse.

- och han var full av nåd och sanning. 

I dessa få ord sammanfattas nu hela Guds och Jesus härlighet. Lärjungarna såg och uppfattade, genom tron på skrifterna, vad Jesu härlighet bestod i, nämligen i det att Jesus representerade Guds stora nåd mot oss syndare och hela sanningen om Guds återlösningsplan. Det är Guds och Jesu härlighet, och den är överväldigande stor. Paulus beskriver den med orden 'Vi talar vad intet öga har sett och intet öra har hört och vad ingen människas hjärta har kunnat tänka'. 1 Kor. 2:9. Detsamma uttrycks också i en sång: Under över under, att detta har skett: Jesus för oss lidit döden. Sådan Gud som vår har ej någon än sett: syndare frälsas ur nöden. Blodet plånat ut all världens syndamängd, öppnat himlens port, som blev i Adam stängd. SH 232:2

 Guds och Jesu härlighet är alltså uppenbar i det fullbordade frälsningsverket. Vi minns hur Jesus bad strax före sitt lidande att Fadern skulle förhärliga honom, att verket skulle bli fullbordat och frälsningen bli uppenbar. Han fick svar genom en röst som sade: 'Jag har redan förhärligat dig och skall ytterligare förhärliga dig'. Gud hade nämligen redan genom profeterna förkunnat Messias härlighet, och nu skulle profetiorna gå i uppfyllelse. Fadern uppmuntrade alltså sin Son, som inför sina lärjungar hade uttryckt sin ängslan inför verket: Jag har ett dop, som jag måste genomgå, och hur ängslas jag inte till dess att det är fullbordat. Luk. 12:50.

 Om vi nu ser närmare på hur evangeliet här beskriver Jesu härlighet med orden 'han var full av nåd och sanning', innebär det att
a) Jesus själv och allt vad han gjorde och sade betyder nåd för världen. Om han var full av nåd, då rymdes inget annat än nåd hos honom. Allt som kom oss till del från honom var nåd. Han är själv lagens ände, heter det. Han uppfyllde den och dess krav för hela världens alla människor från Adam till den sista på jorden. Han förkunnade och var själv förkunnelsen om lagens uppfyllelse i honom och den nåd som det innebär. Därför uppmanar Jesus också oss: Gå ut i hela världen och förkunna evangelium! Inget tal om lag där heller. Men naturligtvis är Guds lag är en bakgrund till evangeliet, nämligen som uppfylld av Jesus. Själva evangeliet är i sig ett kraftigt vittnesbörd om vår synd. Om vi vore rättfärdiga och fläckfria behövde vi inte benådas. Och ordet 'nåd' säger oss ju, att det gäller synd som är så svår, att för dess gottgörande krävs döden. Jesus gick i döden för vår synds skull, och det ger oss benådning.
 

b) Det är också nåden som är den fullständiga sanningen. Våra överträdelser av lagen är bara halva sanningen. Om vi i vår förkunnelse inte går längre än till lagens krav och vårt syndafördärv, då står vi inte i sanningen, utan vi ljuger. Sanningen är ju, att våra synder, hur många och stora de än är, är oss förlåtna genom Jesu offerdöd i vårt ställe. Det är den sanning, som också vi ska ha till grund för hela vårt liv: Alla våra synder, fel och brister alltifrån födelsen till graven är oss för alltid utstrukna, förlåtna och glömda av Gud på grund av Jesu död som vår ställföreträdare. Denna sanning är ett läroämne att stava på varje dag från morgon till kväll, eftersom vi inte gör annat än synd.

En svår situation är när vi inser, att vi inte syndar bara liksom omedvetet i misstag och oavsiktligt utan medvetet och att vi till och med älskar synden. Då sätts tron på prov. Håller vi då Kristi nåd för sanning eller som sanning med visst förbehåll? Med vanligt förstånd kan vi ju också inse att synd egentligen är uppsåtlig. Vårt kött är och förblir fientligt mot Gud, ända till det läggs i graven och dör. Men detta gudsfientliga kött är det oaktat för Kristi skull syndfritt och skuldfritt i Gud Faders ögon! Märk det! Och just därför ska det en gång uppstå i härlighet, i Kristi åt oss vunna härlighet. Det har redan den härligheten, men bara i himmelen i Jesu person.

 Vers 15. Johannes vittnar om honom, han ropar och säger: "Det var om denne jag sade: 'Den som kommer efter mig, han är före mig; ty han var förrän jag.'

Johannes var jordiskt sett ett halvt år äldre än Jesus, och Johannes började sin verksamhet före Jesus. När sedan Jesus började sin verksamhet fortsatte han till en början Johannes förkunnelsearbete. Jesus kom alltså efter Johannes dels ifråga om sitt kommande i världen genom Maria och i predikoverksamheten, men han var före Johannes på flera sätt. Han var född av Gud redan av evighet, och egentligen var det han själv som talade sitt budskap genom Johannes mun. Det ser vi av att de förkunnade samma budskap: Guds rike är nära. Omvänd er och tro evangelium.

 Vers 16. Av hans fullhet hava vi ju alla fått, ja, nåd utöver nåd.

 Här har vi samma Jesu härlighetsfullhet igen: nåd utöver nåd. Vi kan undra varför nåd två gånger. En förklaring brukar vara den som skymtar fram i sången Klippa du som brast för mig: Vattnet, blodet, som går fram från ditt hjärta, o Guds Lamm, låt det bli en dubbel bot för min synd och lagens hot. Eller så, att Jesus har inte bara uppfyllt lagen i ord och gärning, utan han har också med sitt blod betalt våra brott mot den. Man brukar tala om Jesu görande och lydande gärning. En annan förklaring kan kanske vara, att när vi har blivit benådade och det förkunnas för oss, då är vårt mottagande av nåden mycket bristfälligt. Skulle vi fatta och kunna leva oss in i vad nåden verkligen betyder, skulle vi vara och leva helt annorlunda. Men för det finns det också nåd. Jesaja skriver, att vi har fått dubbelt igen för våra synder. Det förstår jag så, att Jesus har inte bara betalt vår syndaskuld, utan också gett oss evigt liv. Det må kallas nådens fullhet eller fullständighet.

 Men lägg också märke till orden 'har vi ju alla fått'. Det är inte frågan om vem som har tagit emot nåden eller inte. Alla har blivit benådade och nåden gäller juridiskt inför Gud i all evighet - för alla människor. En annan sak är sen om man själv förkastar nåden som obehövlig och fördenskull inte får uppleva den. Men den finns i himlen i varje händelse - nämligen i Jesu person, han som är vår representant inför Gud, och han lever i evighet. Alla har fått Jesu härlighet, och det ska vi förkunna för alla människor.