Bibelstudium över Mark. 14:48-65 i Lappfjärd 2 mars 2008

 

48. Och Jesus sade till dem: "Som mot en förbrytare har ni gått ut med svärd och påkar för att gripa mig.
49. Fastän jag varje dag har varit hos er i templet och undervisat, har ni inte gripit mig.

Varför hade de inte gripit honom när han undervisade i templet? För att göra det i samband med hans framträdande i templet, hade de behövt åberopa sådana skäl, som skulle ha blivit accepterade av folket, som lyssnade på honom. Problemet var att de inte kunde bevisa, att han förkunnade fel lära. Om de då grep honom utan hållbar motivering, kunde de ha fått folket emot sig. I Matt. 21:46 heter det: De hade gärna velat gripa honom, men de fruktade för folket. Att ställa till det utan att ha folket med sig var politiskt riskabelt. Ockupationsmaktens ledning skulle inte gilla oroligheter i landet.

Sådan var nu situationen ur judarnas synpunkt sedd, men den egentliga och yttersta orsaken till att de inte ännu hade gripit honom var naturligtvis det som han själv uttryckte med orden: Min tid är ännu inte inne. Joh. 7.8. Ingen kunde gripa honom innan han lät sig gripas. Han var alltjämt allsmäktig Gud och styrde händelsernas gång. När hans tid var inne, lät han sig frivilligt gripas.

Det framkommer också direkt på flera ställen i berättelserna att Jesus inte lät sig gripas innan hans tid var inne. I Joh. 7:32 står det: Då sände översteprästerna och fariséerna ut rättstjänare för att gripa honom. Lite längre fram läser vi: När sedan rättstjänarna kom tillbaka till översteprästerna och fariséerna, frågade dessa dem: Varför har ni inte fört honom hit? Tjänarna svarade: Aldrig har någon människa så talat som den mannen talar. Jesus hade enbart genom det han talade hindrat rättstjänarna i deras uppgift. I Joh. 10:39 läser vi: Då ville de åter gripa honom, men han gick sin väg undan deras händer.

Jesus hade nämligen sin tid fullständigt under sin egen kontroll. Men för människor ser allt ut som om de själva hade saker och ting i sin hand. Vem kan se Jesu gudomliga kraft bakom hans yttre svaghet? Vem kan se att hans nesliga död på ett avrättningskors var en stor seger? Vi människor har inte av oss själva förmågan att se Guds verk och verksamhet bakom det för ögonen synliga. Det är är fördolt för världen. Men för sitt eget folk, som tror hans ord, uppenbarar han sina andliga hemligheter. De får se dem i hans Ords ljus. Någon annan möjlighet finns inte. Den som inte tror Ordet ser ingenting utöver det för ögonen synliga.

Varför hatade judarna honom så innerligt? Jesus säger det i Joh. 7:7. Världen hatar mig, därför att jag vittnar att dess gärningar är onda. Jesus kallar den dåtida kyrkliga motsvarigheten för 'världen'. Tempelinstitutionen hade blivit genomsyrad av världens ande, kommit under världens välde, så att det inte längre fanns något andligt liv där. Judarnas ledare var ett med världen. Det är på samma sätt idag med kyrkornas ledning. Men vi kan ta upp den saken senare.

Nu kom judarna alltså med svärd och påkar för att ta fast Jesus. När det inte gick på något snyggare sätt måste det ske med våld, eftersom de hade bestämt sig för att döda honom. Och Jesus säger, att det måste ske på det sättet, för att, som evangelisten påpekar:

Men skrifterna skulle uppfyllas".

Eftersom Jesus i sig själv var oskyldig, kunde ingen med rätta döma honom skyldig. Därför måste han gripas och behandlas som en brottsling - för att han skulle kunna lida i de verkliga brottslingarnas ställe - och därmed uppfylla skrifterna, nämligen det som t ex Jesaja profeterade: Han var sargad för våra överträdelsers skull. Jes. 54:5.

50. Då övergav alla honom och flydde.

Lärjungarna förstod, att det inte var bara Jesus själv som judarna hatade utan också hans anhängare. Det var bäst att hålla sig undan. Men lärjungarna hade ju lovat att inte överge Mästaren, om de så skulle dö med honom. Läs: Matt. 26:31 f. och Luk. 22:31-33. Det löftet fungerade inte nu. Lärjungarna handlade precis som alla andra dödliga. Var människa är sig själv närmast, man älskar sig själv mest.

Det är nyttigt och rentav nödvändigt att få erfara vad man själv går för innerst inne. Vi behöver se hur det står till med vår kärlek och trohet till Gud, se hur sant det är som Herren säger om sitt folk: 'Er kärlek är ju lik morgonskyn, lik daggen som tidigt försvinner.' Hos. 6:4. Det ingår i Herrens plan med oss att visa oss detta, för att vi ska acceptera hans hjälp och nåd i fullt mått och inte hoppas på något av oss själva. Vi måste lära oss, att vi till alla delar är beroende av Guds nåd och trofasthet. Vi har ingenting, men Gud har allt. Kärleken består inte däri, att vi har älskat Gud, utan däri, att han har älskat oss och utgivit sig själv för oss. 1 Joh. 4:10. Det är han och hans trofasthet som gör allt. Vi gör ingenting. Han var trofast mot både Fadern och oss och drog sig inte undan det svåra uppdraget att frälsa oss från våra synder.

51. Och en ung man, klädd i en linneskjorta på bara kroppen, följde efter Jesus. Honom grep de tag i.
52. Men han lämnade linneskjortan kvar och flydde undan naken.

Vem skulle det nu ha kunnat vara som försökte följa så tätt efter Jesus, om inte en av hans lärjungar? Man antar att det var Johannes. Man kan nästan se framför sig av textorden hur Petrus säger åt sin sekreterare Markus: Vi ska inte genera Johannes. Sätt inte ut hans namn, utan skriv 'en ung man'. Johannes berättar själv om att han var där med Petrus. Läs Joh. 18:15 f. Det finns säkert en orsak till att denna eposod fins med i Markus berättelse, men jag inte kan se den nu - om inte annat, så för att beskriva situationen vid tillfället.

53. De förde Jesus till översteprästen,* och där samlades alla översteprästerna och de äldste och de skriftlärda.
54. Petrus följde Jesus på avstånd ända in på översteprästens gård. Där satt han bland rättstjänarna och värmde sig vid elden.

Petrus förstod att det var farligt att följa Jesus alltför nära. Han försökte därför vara så osynlig som möjligt och låtsades vara som en av dem som bara stod och värmde sig vid elden. Men han skulle snart få se, att en Jesu lärjunge inte kan undgå att bli upptäckt.

55. Översteprästerna och hela Stora rådet försökte finna något vittnesmål mot Jesus för att kunna döma honom till döden, men de fann inget.
56. Många vittnade falskt mot honom, men deras vittnesmål stämde inte överens.
57. Då steg några fram och avlade detta falska vittnesmål mot honom:
58. "Vi har hört att han har sagt: Jag skall bryta ner detta tempel som är byggt med händer, och på tre dagar bygga upp ett annat som inte är gjort med händer."
59. Men inte heller i detta fall stämde deras vittnesmål överens.

Jesus hade ju inte gjort något brottsligt, inte stulit, bedragit, rånat eller dödat någon. Det fanns inga sådana yttre onda gärningar att ta fasta på. Det var ju Jesu lära, hans förkunnelse, som judarna inte kunde tåla. Ifråga om den hade ju redan de skriftlärda kommit till korta. Nu fanns det inga andra möjligheter att fälla honom än att ta till falska vittnesbörd, vilka som helst, bara de fungerade. Men de hade svårt att hitta ens två falska vittnesmål, som skulle kunna stöda varandra.

Det som Jesus hade sagt om just templet var enligt Joh. 2:19: Bryt ner detta tempel, så ska jag inom tre dagar låta det uppstå igen. Aposteln Johannes förklarar, att det var om sin egen kropps tempel som Jesus talade. Gud och världen talar om olika saker. Världen talar om världsliga ting och Gud och hans folk talar om andliga ting.

60. Då reste sig översteprästen och steg fram och frågade Jesus: "Svarar du inte på vad dessa vittnar mot dig?"
61. Men Jesus teg och svarade inte.

Här följer Jesus sitt eget råd, som han gav åt sina lärjungar: Kasta inte pärlor för svinen, för att de inte må trampa dem under fötterna och sen vända sig om och sarga er. Matt. 7:6. Svin förstår sig inte på pärlor, eftersom de inte duger till svinmat. Likaså förstår sig inte världen på Guds ords pärlor. De duger inte till att mata deras köttsliga sinne med. De trampar ner Ordet under sina mänskliga förklaringar och bortförklaringar, och sen vänder de sig mot Ordets trogna lärjungar och antastar dem. Så gör man också från kyrkans sida mot Jesu trogna, eftersom världen ande har kommit också ditin. Det lönar sig inte att debattera andliga ting med dem som inte håller allt Guds ord för sanning.

Översteprästen frågade honom vidare: "Är du Messias, den Välsignades son?"

'Den välsignades' son är Guds Son. Judarna använde många namn eller uttryck för Gud. Det Guds namn, som i GT skrivs med fyra konsonanter JHVH, fick bara översteprästen uttala och bara på den stora försoningsdagen. Mose välsignade Gud. Välsignad vare Gud, den Högste. 1 Mos. 14:20.

62. Jesus svarade: "Jag Är.

Nu använder Jesus ett av Guds namn, det som Gud nämnde åt Mose vid den brinnande busken i öknen. 2 Mos. 3:13,14. Därmed säger Jesus, att han inte bara är Guds Son utan också Gud. Här nämns två tredjedelar av treenigheten: Gud är både Fader och Son. Detta överensstämmer med de namn som Jesus fick i Jesajas profetia: Hans namn ska vara 'Väldig Gud, Evig Fader och Fridsfurste'. Sonen är Gud liksom Fadern och Anden.

Men varför öppnade Jesus nu sin mun och svarade på översteprästens fråga? - Därför att Jesus visste, att det svar han gav var en sak som judarna genast skulle ta fasta på och anse vara en hädelse. De skulle få något att döma honom för. Här ser vi igen hur Jesus som allsmäktig Gud håller händelsernas trådar i sin hand. Han visste exakt vad han skulle säga och när han skulle säga det, för att skrifterna skulle komma att fullbordas enligt han egen plan. Sen tillade han:

Och ni skall få se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma bland himlens moln."

Judarna kände väl till profetiorna om Människosonen. 'Människosonen' är en annan benämning på Messias, Guds Son. 'Makten' är ett uttryck för Gud Fader. Orden om att Jesus skulle sitta på Guds högra sida var rena röda skynket för judarna. De ville inte alls tänka sig möjligheten, att Jesus, som stod där framför dem anklagad, skulle vara den som en gång skulle döma dem för vad de nu gjorde med honom. De höll benhårt fast vid idén att han var en hädare och inte alls en Gud eller hans Son. När han inte hade uppfyllt deras drömmar om ett mäktigt jordiskt Messiasrike åt dem, då fick han inte vara någon Messias.

De ord som Jesus här säger är i sig en mycket innehållsrik symbolik för stora andliga sanningar. I korthet sagt innehåller ordet Människosonen eller Människornas son allt om Jesus ställföreträdarskap för oss människor, hans uppgift att bära våra synder. Den högra sidan är den godkända och välsignade sidan. Jesus är genom sitt trogna uppfyllande av Guds vilja ifråga om frälsningsverket godkänd av Gud, har hans stöd och välsignelse. Att Jesus sitter där betyder, att han redan innehar den platsen för all evighet. Att Gud här kallas för Makten syftar på Jesu ord 'Mig är given all makt i himmelen och på jorden'. Han fick den domsmakten över oss människor av Fadern genom sin försoningsgärning. Himmelens moln pekar på andlig sanning. Och det betyder, att vi syndare - fast vi inte nu är blinda för det andliga - till sist får se och erfara resultatet av huruvida vi har tagit emot evangeliet eller inte. En enkel omskrivning av Jesu ord, så som judarna uppfattade dem, kunde vara 'Ni ska en gång få erfara, att det var jag som hade Guds förtroende, inte ni'.

63. Då rev översteprästen sönder sina kläder och sade: "Behöver vi några fler vittnen?

När man tyckte att någon hade förbrutit sig riktigt grovt, rev man upp ett stycke av sömmen i sin skjorta för att understryka faktum. Så som man rev skjortan, så hade brottslingen brutit lagens bud.

64. Ni har hört hädelsen. Vad anser ni?" Alla fann de honom skyldig till döden.

Det var ju ingen hädelse utan rena sanningen. Han var och är Guds Son. På precis samma sätt tar de skenkristna idag fasta på vårt tal, när vi bekänner öppet att vi har sanningen, att sanningen är en enda, och det är just den som vi har fått av Gud i hans ord. Nej, ingen får ha sanningen mer än någon av dem. De är fyllda av avundsjuka och hämndbegär. Bekänner vi sen också att vi är Guds Söner och döttrar, utvalda därtill genom hans eviga rådslut och insatta däri genom dopet i hans namn, då stiger vreden i dem.

65. Några började spotta på honom, band för hans ögon och slog honom med knytnävarna och sade: "Profetera!" Och rättstjänarna tog emot honom med hugg och slag.

Så beter sig de som skulle vara rättstjänare mot den ende rättfärdige.

Berättelsen är inte bara en redogörelse av Herrens lidandesväg, utan visar också ett mönster, som är sig likt i alla tider. Historien upprepar sig så länge det finns människor på jorden. Så som den dåtida fallna andliga gemenskapen förhöll sig till Jesus och hans lärjungar, så har den alltid och förhåller sig också idag till Jesus och hans efterföljare. Den fallna kyrkan, som är ett med världen, hatar oss innerligen och vill ha oss bort ur sin åsyn av samma orsak som den dåtida tempelgemenskapen hatade Jesus. Det gör den därför, att vi vittnar - enligt Guds ord - att deras gärningar är onda d v s att de lär villfarelser, som för människor i evigt fördärv. Man kan inte ens på ett visst avstånd, likt Petrus, följa Jesus utan att bli antastad. Man får inte alls följa honom.

Det andliga etablissemanget fick inte fram några hållbara vittnesmål eller bevis på orätt lära hos Jesus. Och så hittar man inte heller idag något hållbart att säga mot dem som håller sig till Ordets lära. Man måste tillgripa falska vittnesmål, döma enligt sina egna falska läror för att få bort de bibeltrogna ur sin krets. Nuförtiden tar man till världsliga argument mot Guds ord. Man gör t ex den kyrkliga ämbetsfrågan till en kvinnosaks- och jämställdhetsfråga.