Bibelstudium över Joh. 6:41-51 i maj 2011

Jesus är livets bröd

 

41. Judarna var mycket förargade över att han hade sagt: "Jag är det bröd som har kommit ner från himlen."
42. De sade: "Den här Jesus, är han inte Josefs son och känner inte vi hans far och mor? Hur kan han då säga: Jag har kommit ner från himlen?"

Vad skulle vi ha tänkt, om vi hade varit med på den tiden och inte känt Jesus och då hört honom säga, att han hade kommit från himmelen? Skojar han eller är han bortkollrad? Men visst hade han kommit från himmelen: Gud själv hade avlat honom genom sin helige Ande - inte någon jordisk man. Han var alltså Guds son.

Och han visade ju genom under och tecken att han var det. Han gjorde just de underverk som den av profeterna utlovade Messias skulle göra. Men judarna trodde ändå inte på honom. De trodde nämligen inte på det allra viktigaste som stod i de heliga skrifterna. Bevisen fanns där, men de måste tas på allvar utan omtolkningar.

Så är det i alla tider. De lärda förvränger Guds ord och tolkar skrifterna till sin egen jordiska fördel, och folket följer efter. Vilken likhet är det inte mellan judarnas andliga etablissemang och våra kyrkor av idag!

Parallellställen:

Matt. 13:55. Är det inte snickarens son? Heter inte hans mor Maria och hans bröder Jakob och Josef och Simon och Judas? Och bor inte alla hans systrar här hos oss? Varifrån har han fått denna vishet och dessa kraftgärningar? Och de tog anstöt av honom. (i Nasaret)

Ja, folket måste erkänna att Jesus både hade stor vishet och kunde göra kraftgärningar som ingen annan, men de tog ändå anstöt av honom. Varför? - Jo, de ville vänta sig något annat än en himmelrikets Messias. Den romerska ockupationsmakten var för dem en större plåga än deras egna synder.

Joh. 7:27. Några av invånarna i Jerusalem sade: "Varifrån denhär mannen är, det vet vi, men när Messias kommer, vet ingen varifrån han är." De ville hitta själ för att inte behöva tro på honom.
Då sade Jesus: Ja, mig känner ni
(dvs till det yttre) och vet varifrån jag är (dvs hans jordiska familj och adress). Men jag har inte kommit av mig själv, utan det finns en som har sänt mig, en som är trovärdig, och honom känner ni inte."

Jesus vill säga: Ni känner min jordiska person, men min himmelska härkomst vet ni inget om, eftersom ni inte känner Fadern heller. De borde ha lärt känna Fadern genom de heliga skrifterna, som de studerade så flitigt. Men den kunskapen siktade de bort och läste in något annat i orden.

Det är skillnad på att känna och känna: Joh. 17:3. Jesus säger i sin översteprästerliga förbön: "Detta är evigt liv, att de känner dig, den ende sanne Guden och den du har sänt, Jesus Kristus." Många kände igen Jesus på hans yttre, så att de kunde skilja honom från andra. Men det kännandet var inte det som var det viktiga. Det gav inget evigt liv. Man måste känna Jesus som Kristus dvs som Frälsaren, som vår personlige Frälsare, för att ha evigt liv. Så skriver också aposteln Johannes (1 Joh. 5:1): Var och en som tror att Jesus är Kristus, - dvs den som har borttagit våra synder - han är född av Gud.

En detalj i berättelsen om Jesu himmelsfärd har något att säga ifråga om det rätta kännandet av Jesus. Han for till himlen genom ett moln. Varför gjorde han det? - Därför att Gud använder moln som symbol för sin barmhärtighet d v s för evangeliet. Lärjungarna hade dittills känt Jesus både till det yttre och på ett andligt sätt. Men då han for till himmelen var det slut med den yttre kontakten. Därefter skulle vi alla känna Jesus bara genom hans evangelium. Det är just det som Gud vill säga med molnet, som skymde bort Jesus kroppsliga gestalt.

Visserligen ska vi få möta Jesus i himmelen, men jag måste säga, att jag inte är så värst intresserad av hans yttre gestalt. Jag känner honom redan nu på ett djupare och innerligare sätt än genom hans yttre gestalt. Visserligen står det i flera sånger så poetiskt, att vi då får se honom sådan han är. Men ännu saligare är det att redan här på jorden få lära känna honom som vår personlige Frälsare. När vi gör det, då har vi den himmelska glädjen i fullt mått. Då känner vi honom verkligen sådan han är. Den glädjen är större och väger tyngre än all annan glädje, som vi erfar vid ingången till himmelen.

43. Jesus svarade folket, då det upprördes över hans ord om att han hade kommit från himmelen: "Var inte så upprörda.
44. Ingen kan komma till mig, om inte Fadern, som har sänt mig drar honom,

Att komma till Jesus är synonymt med att komma till sanningens kunskap och förstå, att han verkligen hade kommit från himmelen. Folket trodde sig veta något om Jesus, men de visste ingenting av det som de borde veta. Därför hade de heller ingen grund för att vara upprörda. De var på alldeles fel spår från början.

Vad menas då med Faderns dragande? Fadern drar oss till Jesus, till honom som ger oss sanningens kunskap. Han gör det genom sin Ande. Och Andens redskap är Ordet. Många hör visst Ordet och sysslar det, likt fariséerna och de skriftlärda, men de kan inte själv ta det till sig och förstår det inte. Guds Ande måste ge Ordet åt oss och öppna det för oss. Bara på det sättet kommer vi till Jesus. och förstår varifrån han har kommit och vem han är.

och jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen.

Vi är helt beroende av både Fadern och Jesus. Först drar Fadern oss till Jesus och sen väcker Jesus upp oss till andligt och evigt liv.

45. Det står skrivet hos profeterna: De skall alla ha blivit undervisade av Gud. Jes. 54:13, Jer. 31:33 f.
Var och en som har lyssnat till Fadern och lärt av honom kommer till mig.

Här fortsätter Jesus att undervisa om hur omöjligt det är för människan att själv komma till kunskap om sanningen. Gud själv måste undervisa oss i Skrifterna genom sin Ande.

46. Inte så att någon skulle ha sett Fadern utom han som är från Gud. Han har sett Fadern.
47. Amen säger jag er: Den som tror har evigt liv.

Jesus säger här, att vi inte ska missförstå och mena, att Faderns dragande betyder att vi människor kan ha någon sorts direkt kontakt med Fadern. Vad gäller oss, är det bara fråga om huruvida vi tror på Jesus.
Jesus säger 'har' evigt liv. Det är nämligen inte så, att vi får evigt liv när vi tror eller för trons skull. Nej, vi har redan fått det. Det är redan vunnet åt oss av Jesus. Det finns, men vi åtnjuter det bara genom att tro, att vi har och äger det för Jesu skull.

48. Jag är livets bröd.
49. Era fäder åt manna i öknen, och de dog.
50. Men det bröd som kommer ner från himlen är sådant, att den som äter av det, inte skall dö.
51. Jag är det bröd som ger liv, det bröd som har kommit ner från himlen.
Den som äter av det brödet skall leva i evighet. Och brödet jag ger är mitt kött, för att världen skall leva.

Jesus skulle ge sitt liv för världen, och just därigenom är han världens bröd, alla människors bröd. Och det brödet är syndernas förlåtelse. Egentligen har hela världen redan fått del av detta livsbröd genom Jesu död för oss alla, så att vi är blivna levande genom Jesu uppståndelse - då han är alla människors ställföreträdare. Vi är alla rättfärdiggjorda, uppståndna och har evigt liv i och genom honom. 2 Kor. 5:19. Men vi måste äta detta livsbröd fortsättningsvis genom tron för att förbli vid andligt liv.

Här finns en parallell till syndernas förlåtelse: Alla synder är oss redan förlåtna genom Jesu död, men de kan ändå ligga på vårt samvete, trots att de är förlåtna, och därifrån måste de bli utstrukna med evangeliets sanning, som säger, att de redan är oss förlåtna.