Skiss till bibelstudium över Joh. 16:1-15

 

1. Detta har jag talat till eder, för att I icke skolen komma på fall.

Jesus förbereder lärjungarna på vad som ligger framför dem i tiden. Det var nödvändigt att ge dem några viktiga ord att minnas, för att de inte skulle falla för misströstan och tvivel inför kommande motgångar. Dittills hade Jesus varit med dem i synlig gestalt, men snart skulle han lämna dem och i stället verka med dem genom Anden.

Så snart Jesu frälsningsverk blev fullbordat skulle det bli Andens uppgift att förkunna det för världen. I den uppgiften skulle också lärjungarna få vara med som Andens redskap. Men förkunnandet skulle också komma att vara förknippat med förföljelser från dem som förkastar budskapet. Dessa människors hat är en följd av att de inte vill tro budskapet, genom vilket de skulle ha fått ett nytt sinne. De kan aldrig uppleva den gudomliga kärleken i Kristus, eftersom de håller sig själv för goda och förkastar evangeliet, som handlar om nåd för syndare.

Lärjungarna var alljämt påverkade av de judiska föreställningarna om en mäktig Messias som varken ska lida under människor eller dö, utan med makt ställa allt till rätta. För att de inte skulle överväldigas av tvivel och misströstan när de ser att deras drömmar inte stämmer med verkligheten har Jesus berättat för dem något om det som ligger framför dem i tiden, dels om sin egen bortgång och dels om världens hat mot dem.

2. Man skall utstöta eder ur synagogorna; ja, den tid kommer, då vem helst som dräper eder skall mena sig därmed förrätta offertjänst åt Gud. Joh. 9:22. 15:20 f.

När lärjungarna börjar förkunna evangeliet, kommer det att visa sig att den institution som skulle vara centrum för det sanna Gudsordet inte alls är det, utan människorna där är andligen blinda och fyllda av hat mot Gud och hans trogna. Evangeliet har den verkan, att det tar fram i dagen det som är fördolt hos människorna. Det kommer då att visa sig, att människors andliga förblindelse i nämnda institutioner är så total, att de tar sanningen för lögn och sanningssägarna för onda förförare. Så har förhållandena vanligen utvecklat sig i de etablerade kyrkorna, och så är det också idag på många håll.

3. Och så skola de göra, därför att de icke hava lärt känna Fadern, ej heller mig. 1 Kor. 2:8.

Orsaken till människornas fientliga inställning gentemot Jesu lärjungar är att dessa människor i sina hjärtan har avvisat Gud och hans ord. Därför har de aldrig kunnat lära känna varken Gud eller hans Son. Den som känner Gud som en älskande Fader älskar honom och hans egna.

4. Men detta har jag talat till eder, för att I, när den tiden är inne, skolen komma ihåg, att jag har sagt eder det.

Lärjungarna var ännu blockerade i sin förmåga att fatta vad Jesus talade om sin död och kommande svårigheter. Men det var ändå viktigt att han sade åt dem det som han sade, eftersom de skulle komma att minnas hans ord och senare få tröst och styrka genom dem. (Här kan vi hämta en fingervisning angående nyttan av att så ut Ordet, även där det inte bär frukt genast)

Jag sade eder det icke från begynnelsen, ty jag var ju hos eder. Joh. 13:19.

Dittills hade Jesus varit i kroppslig gestalt hos sina lärjungar, och de hade varit under hans beskydd, så att de inte led någon nöd. De hade också kunnat tala med honom direkt om sina bekymmer. Men snart skulle de nödgas klara sig utan att se honom för sina ögon och därtill bli utsatta för förföljelser. Därför var det nu rätt tid att berätta för dem vad som låg framför.

5. Och nu går jag bort till honom som har sänt mig; och ingen av eder frågar mig, vart jag går. Joh. 7:33.
6. Men edra hjärtan äro uppfyllda av bedrövelse, därför att jag har sagt eder detta.

Av Joh. 14:5 framkommer det att lärjungarna inte visste vart Jesus skulle gå, fastän han hade sagt det. De förstod inte att det var fråga om att gå genom döden. De var ännu kvar i den judiska föreställningen att Messias inte skulle dö. Joh. 12:34. Man tog fasta på de profetior som säger att Messias ska vara konung över Israel till evig tid, men gick förbi dem som talade om hans lidande.

Lärjungarna blev visserligen ledsna, när Jesus meddelade att han skulle vara borta en tid ifrån dem. Detta hände ju när judarna hade blivit upptända av hat mot Jesus och dem som följde hans lära. Men de förstod inte att fråga honom närmare om hans bortgång. Jesus skulle gärna ha sett att de hade velat bry sig något om vart han egentligen skulle gå och om vilket resultat hans gång till Fadern skulle få, nämligen det att vi alla genom honom skulle bli återförenade med Fadern i den gemenskap i rättfärdighet som vi hade förlorat genom syndafallet.

7. Dock säger jag eder sanningen: Det är nyttigt för eder, att jag går bort, ty om jag icke ginge bort, så komme icke Hjälparen till eder. Joh. 14.16.

Med andra ord: Fastän ni nu inte kan fatta vad min bortgång handlar om, så ska ni i alla fall veta, att den har stor betydelse för er själva: Ni skulle bli utan Anden, om jag inte skulle gå bort.

Ordet hjälpare, som här används för Guds Ande, täcker inte tillnärmelsevis det som avses. Ordet bör inte förstås så, att han bara är till hjälp eller ger oss handräckning i våra svårigheter under det att vi själva står för den huvudsakliga insatsen. Nej, det är Anden själv som uträttar allt för oss som gäller Guds rike: Han föder oss på nytt till ett nytt liv, undervisar oss i Guds nåd och bevarar oss i tron. Vi behöver bli hjälpta av honom - inte bara i viss mån, utan helt och i allt. Och det är just vad Jesus här nedan säger:

Och när han kommer, skall han låta världen få veta sanningen i fråga om synd och rättfärdighet och dom:

Guds Andes undervisning gäller tre huvudpunkter: för det första vårt andliga tillstånd efter syndafallet, för det andra vår nya situation genom Jesu försoningsverk och för det tredje att djävulen har förlorat sin rätt att anklaga oss via Guds lag.

9. i fråga om synd, ty de tro icke på mig;

Synden behärskar oss alla efter Adams och Evas syndafall så fullständigt, att vi varken kan tro eller förstå andliga ting. Otron är den synd som leder till förtappelsen. All annan synd är människorna förlåten i Kristi död. Att inte alla människor blir kvar i sitt otrostillstånd är uteslutande ett verk av Guds nåd och barmhärtighet. Insikten om egen oförmåga och total oduglighet ifråga om det andliga är en förutsättning för att man ska kunna acceptera Guds nåd.

10. i fråga om rättfärdighet, ty jag går till Fadern, och I sen mig icke mer; Apg. 5.31.

Vi människor förlorade genom syndafallet den rättfärdigheten som krävs för att vi inte ska bli förkastade av Gud för evigt. Men genom sin död för våra synders skull har Jesus ånyo skaffat oss rättfärdighet, så att vi inte behöver förgås. Jesus gick som vår representant till Fadern, och Fadern straffade honom och förkastade honom för vår synd, men därigenom återvann han rättfärdigheten åt oss. Till följd därav upptog Fadern honom åter i sin gemenskap. Eftersom Jesus alltjämt är vår representant inför Fadern, har också vi gemenskap med Fadern genom Jesu vunna rättfärdighet.

11. i fråga om dom, ty denna världens furste är nu dömd. Joh. 12.31.

Djävulen, som också kallas åklagaren, har alltsedan syndafallet i paradiset försökt hävda sin rätt över oss med hänvisning till att vi inte håller Guds lag och därför förtjänar evig förkastelse. Men då vi genom Jesu död för våra synder har blivit gjorda skuldfria och rättfärdiga, kan djävulen inte längre åberopa lagen för att få oss i sitt våld. På det sättet blev han nedkastad från himmelen, så att han inte har någon talan inför Gud i detta stycke. Men han blev kastad ner till jorden, och det betyder att han försöker intala oss människor sina lögner. I paradiset påstod han att Gud inte menade allvar med det som var synd. Nu däremot förehåller han oss våra synder utan att nämna att de är oss förlåtna genom Jesu död.

12. Jag hade ännu mycket att säga eder, men I kunnen icke nu bära det. 1 Kor. 3:1 f.

Det som man inte fattar och förstår är inte lätt att behålla i minne. Lärjungarna var dessutom i ett tillstånd av bedrövelse och oro över det som Jesus hade sagt om att han nu skulle vara borta ifrån dem en tid, och därför orkade de inte tänka på sådant som var dem främmande.

13. Men när han kommer, som är sanningens Ande, då skall han leda eder fram till hela sanningen.

Halva sanningen är att vi är syndare. Hela sanningen är att synden är oss förlåten i Jesu död. Innan Jesus hade utfört sin försoningsgärning genom att gå i döden för oss, hade Guds Ande inte hela sanningen att förkunna, men när Jesus hade fullbordat sitt verk, då kunde evangeliet om den fullbordade frälsningen förkunnas. Anden hade visserligen förkunnat den också tidigare, men bara i form av Guds löfte.

Ty han skall icke tala av sig själv, utan vad han hör, allt det skall han tala;

Guds Ande hör inte på någon annan än Fadern och Sonen. Dem hör han, därför att han är ett med dem i gudomen.

och han skall förkunna för eder, vad komma skall. Joh. 14:26. 15:26.

Det som skulle komma är allt det som Jesus genom sin död skulle åstadkomma: Guds nåd och frid och evigt liv åt människorna, det som han uttrycker med följande ord:

14. Han skall förhärliga mig, ty av mitt skall han taga och skall förkunna det för eder.

Anden förhärligar och upphöjer Jesus för oss när han förkunnar hans verk för oss.

15. Allt vad Fadern har, det är mitt; därför sade jag, att han skall taga av mitt och förkunna det för eder. Joh. 17:10.

Jesus är visserligen den som har utfört försoningsverket, men han var sänd av Fadern att utföra det, och han vill här nämna också det, för att inte ta åt sig själv det som var deras gemensamma ära.