Apg. 23:1-35

Inför Stora rådet

1 Paulus såg på Stora rådet och sade: "Bröder, jag har levt inför Gud med ett fullkomligt rent samvete intill denna dag."
2 Då befallde översteprästen Ananias dem som stod bredvid honom att slå Paulus över munnen.
Här ser vi ett exempel på det som blev sagt i anslutning till det förra kapitlet. Världen representerad av truppernas befälhavare bryr sig inte om vad Paulus säger, men översteprästen blir genast förargad. Han anser inte att Paulus borde ha rent samvete, eftersom han är kristen. Översteprästen har inga argument, han vill då ta till våld direkt.

3 Men Paulus sade till honom: "Gud ska slå dig,
Detta var också en profetia. Översteprästen Ananias mördades av en knivman år 66.

din vitkalkade vägg! Du sitter här för att döma mig efter lagen, men du bryter mot lagen när du befaller att de ska slå mig."
Också Jesus använde uttrycket vikalkad: 'Ve er, skriftlärda och fariseer, era hycklare! Ni liknar virkalkade gravar. Utanpå ser de fina ut, men inuti är de fula av de dödas ben och all möjlig orenhet. Så är det också med er. Utanpå ser ni rättfärdiga ut inför människor, men inuti är ni fulla av hyckleri och ondska.' Matt. 23:27. Uttrycket går tillbaka på regler om orenhet i GT.

4 De som stod bredvid sade: "Förolämpar du Guds överstepräst?"
5 Paulus svarade: "Jag visste inte, bröder, att han var överstepräst. Det står ju skrivet: En ledare för ditt folk ska du inte förbanna."
6 Paulus visste att en del av dem var saddukeer och de andra fariseer, så han ropade i Rådet: "Bröder! Jag är farisé och son till fariseer. Det är för hoppet om de dödas uppståndelse som jag står här inför rätta."
Det kan se ut som om Paulus bara ville få fariseer och saddukeer att bli osams. Men hoppet om de dödas uppståndelse är inte bara en detalj i den kristna läran som Paulus tog fram för att åstadkomma schism mellan sina motståndare. De dödas uppståndelse är på grund av Jesu uppståndelse från de döda själva grundpelaren i kristendomen. För vi har del i hans uppståndelse. Vi blev rättfärdigförklarade av Gud Fader i hans uppståndelse. Och i dopet har vi fått personlig delaktighet i hans rättfärdighet. Det är det som vårt hopp om evig salighet grundar sig på.

7 När han sade detta blev det strid mellan fariseerna och saddukeerna, och de församlade splittrades i två läger.
8 Saddukeerna lär nämligen att det inte finns någon uppståndelse eller några änglar eller andar, medan fariseerna erkänner allt detta.
9 Det blev ett väldigt ropande, och några av de skriftlärda från fariseernas parti reste sig och protesterade högljutt: "Vi finner inget ont hos den här mannen. Tänk om en ande eller en ängel verkligen har talat till honom?"
10 Striden blev så häftig att befälhavaren var rädd att de skulle slita Paulus i stycken, och han befallde vaktstyrkan att gå ner och rycka bort honom från dem och föra honom till fästningen. 11 På natten stod Herren hos honom och sade: "Var frimodig! Så som du vittnat om mig i Jerusalem, måste du vittna även i Rom."
Hur kunde Paulus ha fått apostlavärdighet och -auktoritet, när han inte hade fått träffa Herren Jesus och blivit välsignad och utsänd på samma sätt som de andra apostlarna före dennes himlafärd? Men Paulus hade ändå kontakt med Herren flera gånger. Här står det utan närmare förklaring att Herren stod hos honom på natten, och om mötet på Damaskusvägen likaså. Andra gånger var det via hänryckning eller i drömmen.
Efter alla motgångar som Paulus hittills (2 Kor. 11:24 f.) hade varit med om behövde han nu Herrens uttryckliga stöd och uppmuntran. Visserligen var Paulus bittert medveten om att han inte förtjänade bättre, eftersom han tidigare hade farit så illa fram med Herrens egna, men han var ändå bara en människa och måste fortsätta ännu en tid i missionsarbetet.

Sammansvärjningen mot Paulus

12 När det blev dag gjorde judarna upp en hemlig plan och svor en ed på att varken äta eller dricka förrän de hade dödat Paulus.
13 Det var mer än fyrtio man som var med i den sammansvärjningen.
14 De gick till översteprästerna och de äldste och sade: "Vi har svurit en ed att inte smaka något förrän vi har dödat Paulus.
15 Nu kan ni tillsammans med Rådet meddela befälhavaren att han ska skicka ner honom till er. Låt honom tro att ni vill undersöka hans sak närmare. Vi står redo att döda honom innan han kommer fram."
16 Men Paulus systerson fick höra talas om bakhållet, och han kom till fästningen och gick in och berättade det för Paulus. 17 Då kallade Paulus till sig en av officerarna och sade: "Ta den här unge mannen till befälhavaren. Han har något att berätta för honom." 18 Officeren tog med honom till befälhavaren och sade: "Fången Paulus kallade på mig och bad mig ta den här unge mannen till dig. Han har visst något att berätta för dig."
19 Befälhavaren tog hans hand, gick avsides med honom och frågade: "Vad är det du har att meddela mig?"
20 Han svarade: "Judarna har kommit överens om att be dig skicka ner Paulus till Rådet i morgon och låta dig tro att de ska utreda hans sak närmare.
21 Men låt dem inte övertala dig, för mer än fyrtio av dem ligger i bakhåll för honom. De har svurit en ed att varken äta eller dricka förrän de dödat honom, och nu står de och väntar på att du ska säga ja till deras begäran."
22 Befälhavaren skickade i väg den unge mannen med uppmaningen: "Tala inte om för någon att du har avslöjat det här för mig."

Paulus förs till Caesarea

23 Därefter kallade han till sig två av sina officerare och befallde dem: "Gör tvåhundra soldater redo att gå till Caesarea i kväll vid niotiden, dessutom sjuttio ryttare och tvåhundra spjutbärare?.
24 Skaffa riddjur också, och låt Paulus sitta upp så att han kommer oskadd till ståthållaren Felix?."
Här har vi ett allegoriskt avsnitt mitt i apostlagärningarna. I det 27:de kapitlet finns ett annat och längre sådant. Där berättas om en strapatsrik sjöresa till Rom. Den berättelsen fungerar som en motsvarighet till vår andliga resa till den himmelska staden. Vi kommer småningom till det kapitlet.
Här i det 23:dje kapitlet verserna 23 och 24 har Herren med hjälp av symboliska tal lagt in en framställning om grunden för vår frälsning. Vi går igenom dem.
- Befälhavaren gav sin befallning till "två" officerare samtidigt. Det verkar således som att också den världsliga makten hade som kutym att ta i beaktande den bibliska regeln "vad två vittnar, det räknas för sant." Det som Herren nu med symboliska tal vill ha sagt är alltså trovärdigt och viktigt.
- Talet 200 är en förstärkning intill det absoluta. "Tvåhundra soldater" betyder då ett verkligt och osvikligt skydd.
- Sjutalet betyder andlig och syftar dessutom på fridsförbundet i Kristus eller frälsningen genom honom.
70 är en förstärkning av sjutalet. Vi har det i 2 Mos. 15:27. "Sedan kom israeliterna till Elim, där det fanns 12 vattenkällor och 70 palmträd. Och de slog läger där vid vattnet. Vi hör av orden liksom en klang av herdepsalmens "Han för mig till vatten, där jag finner ro". De 70 palmträden är frälsningen i Kristus, där vi får vila vår ande. Och så har vi hos profeten Daniel de 70 årsveckorna, som pekar mot Jesu födelse.
Här står det nu 70 ryttare, vilket förstås betyder också 70 hästar. Och hästar betyder i biblisk symbolik det som man stöder sig själv och sin tro på. Med andra ord: det som ska bära oss är tron på Kristi försoningsoffer. -"200 spjutbärare" har också sin betydelse från GT. I 4 Mos. 25:7 f. berättas om prästen Arons sonson Pinehas, som avvände Guds vrede från Israel genom att med sitt spjut döda två av dem som hade förorsakat Guds vrede. Jag läser från och med vers 10: Herren talade till Mose. Han sade: "Pinehas har vänt bort min vrede från Israels barn genom att han brann av min lidelse bland dem. Därför har jag inte i min lidelse utrotat Israels barn. Säg därför: Se, jag sluter med honom ett fridsförbund. För honom och för hans avkomlingar efter honom ska detta vara ett förbundtill ett evigt prästämbete, eftersom han brann för sin Gud och bringade försoning för Israels barn." Detta är ju en tydlig profetia om Herren Jesus. Han brann för sin Gud och var en aktiv spjutbärare, som avvände Guds vrede. De 200 spjutbärarna säger oss, att Herren Jesus har avvänt Guds vrede fullständigt.
- Sammantaget betyder det dolda budskapet, att vi har en fullständigt säker grund för vår salighet i det fridsförbund som Gud har upprättat med oss i Kristus därigenom att han har avvänt Guds vrede fullständigt genom sin nitälskan för Gud.
- Det finns två saker till som vi kan notera: Avtågandet till Cecarea skulle, enligt 1917 års bibel, ske i natt vid tredje timmen, men folkbibeln har förstört budskapet genom att översätta det till niotiden på kvällen. Meningen är den, att Jesu verk skedde när det var natt i världen, så som det sägs i profetian, och det skedde vid tredje timmen som betyder Guds tid d v s när tiden var inne.
- Den andra saken är befallningen att Paulus skulle, för att komma fram välbehållen, sätta sig upp på en häst och rida, inte gå som en slav eller knekt. Översatt till den andliga sidan skulle han - liksom också vi som har fått budskapet - förtrösta på Kristi försoningsoffer för att bli bevarad för evigheten.

Varför hade Herren ordnat med att Paulus' systerson fick reda på sammansvärjningen och ordnat med att saken kom fram till befälhavaren? Var det på grund av omsorg om Paulus? - Det var för att Herren hade planerat att Paulus skulle misssionera också i Rom. Herren genomför med mäktig hand allt vad han har planerat aangående sitt rike.

25 Och befälhavaren skrev ett brev med följande innehåll:
26 Claudius Lysias hälsar den högt ärade ståthållaren Felix.
Här ser vi att Lysias använder kejsarens efternamn som sitt eget, en rättighet på grund av det köpta romerska medborgarskapet. Man skrev efternamnet först. (Martikainen Juhani)

27 Den här mannen hade gripits av judarna, och de skulle just ta livet av honom när jag kom med min trupp och befriade honom. Jag hade fått reda på att han var romersk medborgare.
28 Eftersom jag ville veta vad de anklagade honom för, förde jag ner honom till deras Stora råd.
29 Då fann jag att anklagelserna gällde tvistefrågor i deras lag och att han inte var anklagad för något som ger dödsstraff eller fängelse.
30 När jag sedan blev underrättad om en sammansvärjning mot mannen, sände jag honom genast till dig. Jag har också uppmanat hans anklagare att föra sin talan mot honom inför dig.
31 Soldaterna tog då med sig Paulus enligt ordern de fått och förde honom under natten till Antipatris?.
32 Nästa dag lät de ryttarna fortsätta med honom och återvände själva till fästningen.
33 Ryttarna kom till Caesarea, lämnade fram brevet till ståthållaren och överlämnade Paulus till honom.
34 Felix läste det och frågade från vilken provins han var. När han fick veta att han var från Kilikien,
35 sade han: "Jag ska höra dig när dina anklagare också har kommit." Sedan befallde han att Paulus skulle stå under bevakning i Herodes palats.
Observera skyddet här och överför det till det andliga planet!