Apg. 22:22-30

Paulus hos befälhavaren

Paulus hade nyss kommit till Jerusalem från sin tredje missionsresa och gick in i templet. Men några judar från Asien hetsade upp en folkmassa och de drog ut Paulus ur templet och började misshandla honom och försökte döda honom. Men den romerska garnisonens befälhavare fick rapport om att det var något på gång och han skickade dit soldater och befäl. Dessa satte bojor på Paulus, men han begärde av befälhavaren att få tala till folket, och det fick han. Han talade tills folket avbröt honom.

22 Så långt hade de lyssnat på honom, men nu ropade de högt: "Bort från jorden med den människan! Han borde inte få leva!"
23 De skrek, slet av sig mantlarna och kastade upp damm i luften.
Vid senaste bibelstudium kastade jag fram frågan varför judarna blev så rasande arga.
Det är så med de religiösa, de som har fått undervisning i skriften, men som har tolkat den bekvämt till sitt eget kötts fördel. Guds ord har inte gått dem till hjärtat så att de skulle ha erkänt sig som syndare, utan de har gjort sig en gärningslära. De vet innerst inne eller anar att de är på fel väg, men de vill ändå med händer och tänder hålla fast vid sin egenrättfärdighet.
När då någon hotar att slå hål på deras bubbla och ta fram i ljuset deras villfarelse, då måste de försvara sig med den råa styrkan, eftersom de saknar argument mot sanningen.
Världens barn däremot har inte sådana inbillningar om egen rättfärdighet att försvara. De struntar i tro och religion och tar inte illa upp av att höra sanningen. De antingen hånskrattar eller så tar de emot sanningen i tro. Jesus sa ju också till judarna, att publikaner och skökor kommer in i himmelriket, men inte de. Men världen kan nog vara elak ändå, vanligen av politiska skäl.
Judarnas reaktion går igen alla tider hos den fallna kyrkans folk. Före Luthers tid brände de de rättrogna på bål. Nuförtiden är man finare och bara avhåller rättrogna präster från tjänst, men det kan snabbt förändras till något värre. Det är för övrigt samma system inom alla religioner d v s de egna är värst mot sina egna avvikande.

24 Befälhavaren beordrade då att Paulus skulle föras in i fästningen och förhöras under piskrapp, så att man fick veta varför de skrek så mot honom.
25 När de hade sträckt ut honom för piskan, sade Paulus till officeren som stod där: "Får ni piska en romersk medborgare som inte ens är dömd för något?"
Not: Romerska medborgare var enligt lag skyddade för tortyr, man fick inte ens binda dem, än mindre sätta bojor på dem, vilket denhär officeren redan hade låtit göra. v 29.

26 Så snart officeren hörde det, gick han till befälhavaren och berättade det och sade: "Vad är det du tänker göra? Den här mannen är romersk medborgare!"
27 Då gick befälhavaren dit och frågade honom: "Säg mig, är du verkligen romersk medborgare?" Paulus svarade: "Ja."
28 Befälhavaren sade: "Jag fick betala en stor summa pengar för det medborgarskapet."
Not: Kejsar Claudius behövde pengar till statskassan och sålde medborgarskap för pengar åt rikt folk, som då fick börja använda hans släktnamn Claudius!. (23:26)

Paulus svarade: "Men jag är född med det".
29 De som skulle förhöra honom drog sig genast undan. Även befälhavaren blev förskräckt när han förstod att det var en romersk medborgare som han hade belagt med bojor.
Not: Invånare i Paulus hemstad Tarsus hade särskilda privilegier och en del av stadens judar hade fått romerskt medborgarskap.

Här har vi en ypperlig bild av vad det vill säga att genom dopet, den andliga födelsen, ha blivit medborgare i Guds rike. När djävulen och världen och vårt eget kött vill lägga bojor på vårt samvete och anklaga oss för synd, då får vi säga att vi är medborgare i Kristi förlåtelses rike, där det är förbjudet att fängsla eller misshandla dess medborgare.
Officeren i berättelsen hade köpt sitt romerska medborgerskap för pengar, och många försöker också förtjäna sitt himmelska medborgarskap med egna goda gärningar. Men det lyckas inte. Priset är för högt. Paulus nog inte heller haft råd att köpa sig ens ett romerskt medborgarskap, men han var privilegierad och hade fått ärva det.
Så är det med det himmelska medborgarskapet: Den enda möjligheten att bli himlamedborgare är att bli född till det. Är vi då födda in i himmelriket? De som är döpta i Guds namn är födda av honom genom Anden till hans barn och till medborgare inte bara i riket utan också in bland Guds eget husbolk och Jesu bröder och systrar.

Det finns en intressant detalj i den här berättelsen om kejsar Claudius penninganskaffning genom att sälja medborgarskap: De som köpte det fick också rätt att använda Claudius eget efternamn - en direkt anspelning på vårt nya namn som Gud ger oss i dopet, nämligen Guds barn, en motsvarighet till Andersson, Johansdotter och liknande. Det köpta namnet Claudius säger egntligen ingenting utöver att man har haft råd att köpa det, men vårt nya namn Guds barn betyder en helt ny identitet utöver den gamla jordiska.

30 Nästa dag ville befälhavaren få klart besked om vad judarna anklagade Paulus för. Han lät därför ta av honom bojorna och befallde att översteprästerna och hela Stora rådet skulle samlas. Sedan förde han ner Paulus och ställde honom inför dem.