Utkast till studium över Apg. 17:22-34

Paulus tal på Areopagen

22 Paulus ställde sig då mitt på Areopagen och sade: "Atenare! Jag ser att ni på alla sätt är mycket religiösa.
Grekerna tog måhända detta med religiositet som en komplimang. Men i själva verket är den sortens religiositet något helt missriktat. De som är religiösa dyrkar sina gudar för att bli godkända av dem. De religiösa är själv i centrum i sitt gudsförhållande. De kristna däremot är inte religiösa på det sättet. De dyrkar inte sin Gud för att bli godkända av honom. Man kan säga att de egentligen inte alls är religiösa. De utövar inte en religion, utan Gud styr dem och verkar genom dem. De är drivna av Guds kärlek i Jesus Kristus. Visserligen tillber och dyrkar de sin Gud, men de gör det inte på eget initiativ utan på Guds Andes initiativ styrda av Anden.

23 När jag gick omkring och studerade era gudabilder fann jag nämligen också ett altare med inskriften: Åt en okänd gud. Det ni tillber utan att känna, det förkunnar jag nu för er.
24 Gud är den som har skapat världen och allt som finns i den. Han, som är Herre över himmel och jord, bor inte i tempel gjorda av människohand.
25 Han låter sig inte heller betjänas av människohänder som om han behövde något, han som åt alla ger liv och anda och allt.

Grekerna byggde tempel åt sina gudar. Det gjorde man naturligtvis inte bara för att skydda gudabilderna för väder och vind, utan för att betjäna gudarna så att de skulle bli välvilligt inställda. Men den sanne Guden som Paulus talar om, blir inte alls mera välvilligt inställd på grund av mänsklig dyrkan och omtanke. Han är välvillig för sin egen godhets skull t o m så att han sände sin Son att dö i vårt ställe.

26 Av en enda människa har han skapat alla människor och folk till att bo över hela jorden, och han har fastställt bestämda tider och gränser inom vilka de ska bo.
27 Det gjorde han för att de ska söka Gud och kanske kunna treva sig fram och finna honom, fast han inte är långt borta från någon enda av oss.

28 För i honom är det vi lever och rör oss och är till,
Här ska vi stanna till ett tag och begrunda vad det betyder. Det är en otroligt stor skillnad på grekernas små inbillade gudar och den sanne Guden, som inte är en inbullning utan en verklighet. Och detta med Guds storhet övergår vårt förstånd. Gud omfattar allt och uppehåller allt inom sig själv. Ingenting fungerar eller ens finns till utanför honom. Det här är en fast grund för tron och förtröstan på hans makt och möjligheter att verka för vårt bästa.
Gud befinner sig alltid i sin skapelse, aldrig borta från den. Därför har han hela tid hela skapelsen under sin kontroll i minsta detalj, t o m så att ’inte ens en sparv faller till jorden utan hans vilja’, då bör vi också förstå, att Herren inte bara kommer nån gång och ’griper in’, när vi anropar honom, utan han är hela tiden i sin skapelse, uppehåller den och leder den och styr allt. Att vårt förstånd inte räcker för att förstå Guds styrning är en annan sak.

Aposteln Paulus säger här i sitt tal i Aten, att det är i Gud som vi alla lever och rör oss och är till. Apg. 17:28. Det betyder, att när vi rör ett finger, så känner Gud av det. Kung David kände väl till den saken för sin egen del och skrev om det i psalm 139: 'Herre, du utrannsakar mig och känner mig. Om jag sitter eller står, vet du det, du förstår mina tankar fjärran ifrån. Om jag går eller ligger utforskar du det, med alla mina vägar är jag förtrogen. Innan ett ord är på min tunga, vet du, Herre, allt om det. Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand.'

Eftersom Herren håller oss i sin hand, så måste vi förstå, att han också styr och leder oss. Och eftersom han är god och inte ond, så styr han allt för oss till vårt bästa. Kung David kände sig själv och visste med sig hur lätt han for vilse. Därför blev han glad, när han tänkte på hur omöjligt det var för honom att fly ifrån Guds goda ledning - eftersom Gud finns överallt i hela sin skapelse. David var viss om att Guds högra hand, som är den goda handen, skulle leda honom rätt - var han än befann sig.

Vi människor halkar så lätt bort från sanningen. Vi får för oss, att det är vi som väljer vår väg här i livet. Men i Ords. 16:9 står det: Människans hjärta tänker ut sin väg, men Herren är den som styr hennes steg. Likaså står det i 20:24: Av Herren beror en mans steg. Vad vet en människa om sin väg? Likaså säger profeten Jeremia: Jag vet det Herre: Människans väg beror inte på henne själv, det står inte i vandrarens makt att styra sina steg. Jer. 10:23.

Vore det då inte mycket bättre för oss, att räkna med Herren Gud, han som ändå är den som håller oss vid liv. Då skulle vi inte behöva vara rädda för allt möjligt ovisst, som vi menar kan komma - liksom av sig själv. Nej, ingenting kommer av sig själv. Det är himlafadern själv som har bestämt och planerat allt vad vi ska möta under våra jordedagar. Allt som vi möter är vägt på hans våg. En mera noggrann våg än den finns inte. Aposteln Paulus skriver: Vi vet, att för dem som älskar Gud, d v s tror på honom, samverkar allt till det bästa. Rom. 8:28. Och det står mycket om den saken i hebreerbrevet.

Ifall det skulle ha varit så, att något skedde utan Guds vilja och vetskap, då skulle det betyda, att det fanns mer än en Gud. Men nu är det hela Skriftens samfällda lära att Gud är en enda och att allt är lagt under honom. Det är inte slumpen eller djävulen eller ödet som bestämmer vad som ska hända oss. När vi blir angripna av något, som vi anser vara ont, så sker också det på Guds uppdrag.

Åter till texten:
så som även några av era egna skalder har sagt: Vi är av hans släkt.
29 Är vi nu av Guds släkt bör vi inte tänka oss att det gudomliga liknar något av guld, silver eller sten, en bild som kommit till av mänsklig konst och fantasi.
30 Gud har länge haft överseende med okunnighetens tider, men nu befaller han alla människor överallt att omvända sig.
31 Han har nämligen bestämt en dag då han ska döma världen med rättfärdighet genom en man som han har utsett, och han har erbjudit tron åt alla genom att uppväcka honom från de döda."
Jesu uppståndelse är grunden till att vi överhuvudtaget har något att tro på. För när han uppstod tog han oss alla med i sin uppståndelse från de döda - ifrån syndaskulden och in i rättfärdigheten. Och det innebär Gud Faders ynnest och nåd. Allt detta blev lagt som på ett fat framför oss med ovanskriften: Tag och ät, tro det, så är du salig!
Vi har skäl att stanna oftare, varje dag och stund, inför betydelsen av Jesu uppståndelse, i synnerhet för oss själva personligen. Vi behöver det för tron.

Om vi vill studera grunden för vår delaktighet i Jesu uppståndelse, så ska vi gå till hans dop vid jordanfloden. Genom att låta sig döpas med ett dop, som var avsett för syndare, erkände han sig frivilligt som syndare, nämligen som bärare, inte av egna synder, som han inte hade, utan av världens hela syndaskuld. Denna syndabekännelse av Jesus var helt nödvändig, för att vi skulle få del i hans uppståndelse och seger över synd och död. Jesus lät alltså döpa sig till gemenskap med oss syndare. Och eftersom han nu hade blivit ett med oss och representerade oss, var också vi, enligt Guds juridik, med i hans person när han led syndens straff intill döden och sedan uppstod igen.

Profeten Hosea tänker på detta och profeterar om det i början av sitt sjätte kapitel såhär: "Kom, låt oss vända om till Herren. Ty han har rivit oss, han ska också hela oss. Han har slagit oss, han ska också förbinda oss. Han ska om två dagar på nytt göra oss levande, ja, på tredje dagen ska han låta oss stå upp, så att vi får leva inför hans ansikte." Hosea menar, att vi alla i Jesu person tog gisselslagen och pinan intill döden. Likaså uppstod vi på tredje dagen rättfärdiga i Jesu person. Hosea kunde profetera så, eftersom Jesus lät döpa sig till ett med oss och gick in under vårt syndaelände.

Att Gud på den första veckodagens morgon uppväckte Jesus från de döda, var det en bekräftelse på att verket var godkänt, Jesus befanns vara rättfärdig, fri från vår syndaskuld, som han hade burit och betalt med sitt blod. Och med honom var då också vi gjorda rättfärdiga. Detta sägs av aposteln Paulus i Rom. 4:25 med orden: "Han utlämnades för våra synders skull och uppväcktes för vår rättfärdiggörelses skull."

Alltså har vi alla del i Jesu uppståndelse, eftersom han alltjämt och ännu vid sin uppståndelse var ett med oss. Han har aldrig heller avsagt sig den gemenskapen. Detta gäller alla människor. Vi är alla saliga och heliga i Jesu uppståndelse. Från Guds sida är detta ett faktum, som inte kan ändras eller göras om intet. Den som tror budskapet äger vad det innehåller och lovar. Det här just vad Paulus sade: Gud har erbjudit tron åt alla genom att uppväcka Jesus från de döda."

32 När de hörde Paulus tala om uppståndelse från de döda började några håna honom, men andra sade: "Vi vill höra dig tala om detta igen."
33 Med detta lämnade Paulus dem.
34 Men några anslöt sig till honom och kom till tro. Bland dem var Dionysius, som var medlem av Areopagen, och en kvinna som hette Damaris och några till.