Bibelstudium för 26 febr 2017. [petrusijoppe]

 

Apg. 10:29 f.

Innan vi går in på dagens stycke vill jag kommentera talet tre, som nämndes förra gången, men inte gavs någon förklaring. Petrus fick se en duk med alla slags djur komma ner från himlen. Och så står det i vers 16: Detta hände tre gånger, och sedan togs duken strax upp till himlen. Eftersom detta uttryckligen påpekas i texten, så måste det ha något att säga oss. Gud sände också tre män att kalla Petrus till Joppe. Det finns två orsaker till varför Gud använde tretalet båda gångerna:

1. Regeln att var sak ska avgöras efter två eller tre vittnens berättelse var allmänt använd av judarna. Likaså använder sig Gud själv av den i bibeln. Vi har det t ex i 1 Joh. 5:7. Tre är de som vittna: Anden, vattnet och blodet. Och de tre vittnar ett och detsamma. Vi kunde tillägga: nämligen om vår frälsning. Och tretalet här betyder, att vi inte har någon orsak att tvivla på dessa tres vittnesbörd: Våra synder är oss förlåtna. Petrus bör också ha känt till det här systemet.
2. Tretalet är Guds tal. Han är den Treenige. Gud använder tretalet i bibeln när han vill säga, att någonting är hans gåva eller kommer från honom. Abraham fick tre gäster på besök med ett mycket viktigt budskap. De tre var utsända från Gud. På samma sätt hade Gud nu sänt tre män att hämta Petrus till Cesarea. Det var ett vittnesbörd åt Petrus, att de tre var utsända av Gud. Vi kan gott lägga tretalet på minnet och lägga märke till det när det dyker upp i bibeln.

Dagens textavsnitt från den 29:nde versen och framåt börjar i ett sammanhang, där Petrus hade blivit kallad av hedningar i Joppe att komma dit. Och han hade nu kommit dit. Enligt vers 28 började Petrus genast förklara sig varför han hade vågat trotsa föreskrifterna om att inte besöka hedningar. Han sa till dem: "Ni vet, att det är förbjudet för en judisk man att umgås med eller besöka en hedning. Men Gud har visat mig, att man inte ska kalla någon människa ohelig eller oren. Petrus tänkte sig, att det kanske fanns någon bland de församlade, som undrade hur han kan bryta så radikalt mot föreskrifterna. Och då ville han säga, att det inte var bara han själv som hade tagit sig den friheten, utan att Gud själv stod bakom det.

Vi läste förra gången om hur Gud undervisade Petrus om den nya ordningen, att gamla testamentets föreskrifter om rena och orena människor inte längre gäller. Varför gäller inte de föreskrifterna längre? Vi kan svara kort: Eftersom Kristus har försonat alla människors synder. På grund av Kristi försoningsgärning är det ingen skillnad på judar och hedningar. Men vi ska läsa en gång till vad aposteln Paulus skrev till hedningarna i Efesus om detta:
11 Kom därför ihåg hur det var tidigare: ni var födda som hedningar och kallades oomskurna av dem som kallar sig omskurna, med den omskärelse som görs på kroppen av människohand. 12 På den tiden var ni utan Kristus, utestängda från medborgarskapet i Israel och utan del i förbunden med deras löfte . Ni var utan hopp och utan Gud i världen.  
13 Men nu, genom Kristus Jesus, har ni, som tidigare var långt borta kommit nära genom Kristi blod. 14 Han är vår frid, han som har gjort de två – nämligen judar och hedningar - till ett och rivit skiljemuren, fiendskapen. I sin kropp 15 har han satt lagen ur kraft med dess bud och stadgar, för att i sig själv göra de båda till en enda ny människa och så skapa frid. 16 Så skulle han försona de båda med Gud i en enda kropp genom korset, där han dödade fiendskapen. 17 Han har kommit och förkunnat frid för er som var långt borta och frid för dem som var nära. 18 Genom honom har vi båda i en och samme Ande tillträde till Fadern.  
Och sen fortsatte Petrus där i Joppe med orden:

29 Därför tvekade jag inte heller att komma när ni sände bud efter mig. Så nu undrar jag av vilken orsak ni har bett mig komma?"
 Gud hade inte meddelat Petrus varför han egentligen skulle till Cesarea. Han lät i stället Cornelius säga det.
Varför hade Gud inte sagt det åt Petrus? Vi ser det snart av det följande i texten.
När Cornelius fick berätta om sin upplevelse av besöket av Guds sändebud skulle Petrus få ytterligare bekräftat, att det hela var arrangerat ovanifrån. Och det måste ha gett Petrus frimodighet att tala evangelium åt dessa hedningar. För det var något helt nytt för honom och han behövde få allt stöd för den saken.
Vad lär vi av detta? - Det som Gud inte uppenbarar för oss genast, är bättre för oss att inte veta just då. Han har en bättre plan för när vi behöver få något uppenbarat. Vi får lita på honom. I sinom tid d v s vid den bästa tidpunkten får vi veta vad vi behöver. För oss gäller det bara att göra vad han har lagt framför oss.

30 Cornelius svarade: "För fyra dagar sedan just vid den här tiden, den nionde timmen, var jag här hemma och bad. Då stod plötsligt en man i skinande kläder framför mig 
Mannen i skinande kläder kallades av berättaren i vers 3 för en Guds ängel, men Cornelius kallar honom bara för en man. Att mannen var ett sändebud från Gud, fick Cornelius ganska strax klart för sig.
Varför kallar berättaren i vers 3 mannen för en ängel? - Ängel betyder sändebud. Och ordet används rätt ofta i bibeln i just den betydelsen. T ex i uttrycket församlingsängel, som betyder den som Gud har gett uppgiften att vara församlingens predikant eller föreståndare. Änglar behöver inte alls vara bevingade.
Vad var det då som övertygade Cornelius om att mannen var sänd av Gud? - Det var mannens ord:

31 och sade: Cornelius, Gud har hört din bön och kommit ihåg dina gåvor. 
Det finns en parallell i berättelsen om den kananeiska kvinnan, som mötte Jesus. Hon sa först: Herre, jag märker att du är en profet. Sen sa hon också till byborna: Kom och se en man som har sagt mig allt vad jag har gjort! Månne han inte är Messias. Joh. 4:19, 29. Att den främmande mannen kände så väl till Cornelius böner och hans gåvogivande var ett tecken åt Cornelius. Den främmande mannen behövde inte presentera sig närmare som Guds sändebud, för Cornelius visste det med ens. Därför tog han inte heller mannens uppmaning att hämta Petrus som bara mannens egen uppmaning utan som Guds uppmaning.
Vad lär vi av detta? - Om och när Gud ger oss någon särskild uppgift: Du ska gå någonstans och göra det och det - då ger han oss också de tecken som vi behöver, så att vi inte behöver vara villrådiga utan vet säkert vad vi ska göra. Det hänger inte på vår egen förmåga att besluta oss för något, utan Gud ser själv till att vi gör det han befaller. Vi kan tänka på Jona, som inte ville gå, men Gud såg till att han kom iväg.

32 Skicka nu bud till Joppe och be Simon som kallas Petrus att komma hit. Han är gäst i garvaren Simons hus vid havet. 
Cornelius berättelse var ett tecken åt Petrus, så att han skulle bli ännu mer övertygad om att han gjorde rätt i att fara till hedningarna i Cesarea och förkunna evangelium också åt dem.

33 Då skickade jag genast bud efter dig, och det var vänligt av dig att komma. Nu är vi alla här inför Gud för att höra allt som Herren har befallt dig att säga."
Hur kunde Cornelius vara så säker på att Herren hade befallt Petrus vad han skulle säga? - Cornelius hade genom upplevelsen av det som hade hänt hittills blivit övertygad om att Petrus var sänd av Gud. Visserligen hade Cornelius kallat honom till Cesarea, men han insåg att det hade skett på Guds befallning och att Gud hade arrangerat det hela. Och eftersom Petrus var sänd av Gud var det inte heller svårt att räkna ut att Gud redan på förhand hade undervisat Petrus och rentav befallt honom att säga det han skulle säga. På grund av tecknen kunde Cornelius lita på att det som Petrus skulle förmedla var Guds sanna ord.

Vilka tecken har vi att stöda oss på för att veta om någon talar Guds ord till oss? - Det är stor skillnad på vår situation och hedningarnas i Cesarea. De visste inte vad evangeliet var för något, om det var Guds ord eller inte. Därför behövde de få särskilda tecken av Gud, för att kunna veta, att det vara hans sanna lära. Vi däremot har redan fått evangeliet bevisat genom många tecken i alla Nya testamentets skrifter. Därför behöver vi inga särskilda nya tecken för att förstå vilken lära som är från Gud. Vi får jämföra alla predikanters tal med Guds eget nedtecknade ord. Om de båda stämmer överens, så är det Guds sanning.

 Petrus tal

 34 Då började Petrus tala: "Nu förstår jag verkligen att Gud inte gör skillnad på människor, 
Vilka olikheter mellan människor är det som Gud inte bryr sig om, när det gäller evangelium? - Alla olikheter, både folk- och grupptillhörigheter och både andliga och materiella.
Vad är det då som förenar och gör oss lika inför Gud? - Dels att alla genom synden är lika fördömelsevärda och beroende av Guds nåd och dels att alla är återlösta i Kristus från synden och därför lika älskade av Gud.

35 utan tar emot den som fruktar honom och gör det som är rätt, vilket folk han än tillhör. 
Är det så att Gud tar emot bara dem som gör rätta och goda gärningar – eller vad betyder uttrycket här? - Att göra det som är rätt betyder här inte att göra goda gärningar utan det betyder det som Jesus sa åt judarna, när de frågade : Vad ska vi göra för att utföra Guds gärningar? Han sa: Detta är Guds gärning, att ni tror på den han har sänt. Joh. 6:29. Under gamla testamentets tid skulle hedningarna anses vara Guds fiender. Men nu säger Petrus, att Gud tar emot alla som fruktar honom d v s tror på honom och den han har sänt, Jesus – oavsett vilket folk man tillhör.

36 Detta är det ord som Gud sände till Israels folk när han förkunnade frid genom Jesus Kristus: Han är allas Herre, 
'Detta ord' syftar tillbaka på v. 34 och 35 och sammanfattas i orden 'Han är allas Herre'. Denna evangeliska lära om lika värde inför Gud kom naturligtvis först till Israels folk, eftersom Jesus utförde sitt frälsningsverk där. Och den läran sammanhänger med förkunnelsen om friden och försoningen genom Jesus Kristus och är en oskiljaktig del av den förkunnelsen.

37 Och ni känner till det som har hänt i hela Judeen, med början i Galileen efter dopet som Johannes förkunnade: 
Vad förkunnade Johannes och vad hände då? - Johannes predikade i Judeens öken och sa: „Omvänd er, ty himmelriket är nära“. Matt. 3:1-2. Det som hände var att Jerusalem och hela Judeen och hela landet kring Jordan kom ut till honom, och de bekände sina synder och döptes av honom i floden Jordan. Matt. 3:5-6. Det uppstod alltså en sorts väckelse genom Johannes verksamhet. Den väckelsen beredde jordmånen för Jesu kommande verksamhet. Johannes hänvisade nämligen folket till Jesus och uppmanade dem att tro på honom. Johannes kunde inte själv ge folket syndernas förlåtelse, utan han utpekade Jesus som den som „tar bort världens synder“. Som resultat av väckelsen genom Johannes verksamhet fanns det folk som gärna lyssnade på Jesu predikan om evangelium och Guds nåderike.

38 hur Gud smorde Jesus från Nasaret med den helige Ande och kraft.
Var, när och hur gick det till? - Läs Matt. 3:13-17. Jesus började sin egentliga verksamhet så snart han hade blivit utrustad med kraft för uppgiften.

Han gick omkring och gjorde gott och botade alla som var i djävulens våld, för Gud var med honom. 
39 Vi är vittnen till allt som han gjorde både i judarnas land och i Jerusalem. De hängde upp honom på trä och dödade honom, 
40 men Gud uppväckte honom på tredje dagen och lät honom visa sig – 
41 inte för hela folket utan för de vittnen som Gud i förväg hade utvalt, för oss som åt och drack med honom efter att han uppstått från de döda. 
Varför visade Jesus sig som uppstånden bara för vissa utvalda? - Rent praktiskt kunde han ju inte äta och dricka inför alla människor, så att alla skulle se att han levde och inte var ett spöke. Det räckte bra med ett antal vittnen. För det andra var det ingen ide med att visa sig uppstånden för dem som inte trodde på honom. T o m hans egna hade svårt i början att tro att det verkligen var han. För det tredje är det en gåva från Gud att få vara Jesu vittne. Den ges inte åt alla, liksom inte heller tron.

42 Och han befallde oss att predika för folket och vittna om att han är den som Gud har utvalt till domare över levande och döda. 
När fungerar Jesus som domare? - Vi brukar tänka oss Jesus som domare först nån gång i framtiden på den yttersta dagen. Men enligt följande vers i texten fungerar han redan nu som domare via sitt budskap, det som alla hans vittnen framför.

43 Om honom vittnar alla profeterna att var och en som tror på honom får syndernas förlåtelse genom hans namn."
Jesu domarämbete fungerar så, att alla som tror på honom får syndernas förlåtelse genom hans namn. De blir m a o frikända från sina synder. Dessa som tror på honom är 'de verkligt levande'. Men de som inte tror är de verkligt döda. Jesus säger om dem, att de redan är dömda i och med att de inte tror. Joh. 3:18.

 
Hedningarna får Guds Ande  

(Rubriken i Folkbibeln bör inte vara:'tar emot Guds Ande'. Felformuleringen baserar sig på en modern teologi, enligt vilken vi kan avgöra oss för om vi vill ta emot Anden eller inte. Den framkommer också i en bön i mässformuläret: Hjälp oss att ta emot den helige Ande! Vers 44 förutsätter att Gud ger Anden suveränt efter sin egen vilja till vem han vill och när han vill – utan att vi hinner göra något till eller ifrån. Visst bör vi be om Anden, men att kunna eller ens vilja göra det, förutsätter att Gud redan har gett oss del av den.)

 44 Medan Petrus ännu talade föll den helige Ande över alla som hörde ordet. 
45 De troende judarna som hade följt med Petrus häpnade över att den helige Andes gåva blev utgjuten också över hedningarna, 
46 eftersom de hörde hur de talade i tungor och prisade Gud.
47 Då sade Petrus: "Ingen kan väl hindra att de döps med vatten, när de har fått den helige Ande precis som vi?" 
Varför ställer Petrus denna retoriska fråga? (På en retorisk fråga är svaret en självklarhet). - Petrus var visserligen övertygad om att Gud inte gör skillnad på människor, men nu var det igen en ny situation: Skulle man få döpa dessa hedningar eller inte? Svaret blev klart för Petrus, när han märkte, att Gud redan hade gett dem Anden. Gud hade gett bevis för att han godkände också hedningar till dopet.

48 Och han befallde att de skulle döpas i Jesu Kristi namn. Sedan bad de honom stanna några dagar.
Varför skulle de döpas bara i Jesu namn – inte i den Treeniges namn? - Vanligtvis ger Gud oss Anden i samband med dopet, Apg. 2:38, när vi döper i Faderns, Sonens och den Helige Andes namn. Men då dessa hedningar nu redan hade fått Anden, var det överflödigt att döpa dem i Andens namn. Fadern nämns inte här, eftersom Jesus och Fadern är ett. Joh. 10:30.