Bibelstudium för 23 okt 2016 i Lappfjärd [samarienochsimon]

Apg. 8:14-25

 

Apostlabesök i Samarien

Läs om Filippus v 4-8. Notera samariternas glädje, som också blev till glädje för apostlarna. Med tanke på hur svårt eller omöjligt det hade varit att omvända judarna under den tid som lärjungarna hade vandrat med Jesus på hans predikoresor, så var detta glädjande. Apostlarna förstod nog vid det här laget hur sanna Jesu ord är: För människsor är det omöjligt, men för Gud är allt möjligt. Nämligen att någon börjar tro på evangeliet som för människoförnuft är ”en dårskap”. Det hade redan tidigare varit en sorts väckelse i Samarien genom kvinnan, som Jesus hade talat med vid Sykars brunn. Men nu var det fråga om evangeliet om den fullbordade frälsningen och en början till riktig mission på den basen.

14 När apostlarna i Jerusalem fick höra att Samarien hade tagit emot Guds ord, sände de dit Petrus och Johannes.
Varför just de två? Efter framgångarna genom Petrus’ predikan på pingstdagen med många tusen nyomvända, var det något av hänförelse i luften. Och Petrus var pigg på sånt och fick Johannes med sig. De brukade vara tillsammans t ex på påskmorgonen vid Jesu grav. 3:1, 3-11, 4:13. Och så blev de två utsedda att fara iväg till Samarien.
Varför sändes de? Se v. 15 o 16.

15 Dessa kom ner och bad för dem (samarierna) att de skulle få den helige Ande, (Apg 2:38.)
16 eftersom Anden ännu inte hade fallit över någon av dem. De var bara döpta i Herren Jesu namn.
17 Apostlarna lade då händerna på dem, och de tog emot den helige Ande.
Varför hade diakonen Filippus döpt dem bara i Jesu namn? Enligt Starkes kommentar ser det ut som om det var förbehållet apostlarna att förmedla den Helige Ande. Och Filippus var ju inte apostel utan närmast diakon, fast han också predikade.
Men vad betyder detta med Anden? Hur kunde samariterna komma till tro utan d. h. Ande?
Det kan ingen. Snart sagt hela bibeln säger det. Ingen kan säga att Jesus är Kristus utom genom den Helige Ande. (citat) Födda av Gud Joh. 5:1. Ingen kan tro utom genom den Helige Ande. Anden uppehåller också tron genom att förklara det predikade ordet i våra hjärtan. - Samariterna hade alltså redan fått den Helige ande, nämligen i så måtto att de hade fått tron, en saliggörande tro, tron på Kristus.
Vad var det då för Ande, som samarierna inte hade fått?
Enligt Starkes bibelkommentar var det här fråga om Anden som givare och uppehållare av särskilda andliga gåvor. Se också Joh. 20:22. Jesus andades på sina lärjungar och sa: Ta emot den Helige Ande!’ Ändå hade han sagt t ex till Petrus efter dennes vittnesbörd: ”Salig är du Simon, Jonas’ son, eftersom inte kött och blod har uppenbarat detta för dig utan min Far i himlen.” Så visst hade lärjungarna Anden för sin egen själs frälsning, men Gud tycks också ge mer av sin Ande när han så vill. Vi brukar också tala om ”den Helige Andes delaktighet” d v s att vi får del av eller i Guds Ande.

Det verkar som om också detta har att göra med dels våra personliga förutsättningar att ta emot mer av Guds Ande och dels med vår uppgift i Guds rike. Kanske det är särskilt viktigt i samband med evangelisationen på ursprungligen hedniskt område, att få del av Andens särskilda gåvor? Vi tror förstås, att vi får del av Anden i fullt mått, när vi döps i Guds fullständiga namn och dessutom kombinerat med handpåläggning. Men att inte alla ändå talar i tungor är väl dels fråga om vilka Andens gåvor man har fått och dels om man över huvud taget bryr sig om dem och använder dem.

18 Men när Simon såg att Anden gavs genom apostlarnas handpåläggning, kom han till dem med pengar
19 och sade: "Ge den kraften till mig också, så att den jag lägger händerna på får den helige Ande." Se vers 13: Till och med Simon kom till tro. Han blev döpt och höll sig sedan ständigt till Filippus, och han blev utom sig av häpnad när han såg de stora tecken och kraftgärningar som skedde.

Jämför judarnas reaktion på Jesu underverk. - De förstod inte heller någonting.

20 Petrus sade till honom: "Till fördärvet med dig och dina pengar, om du tror att Guds gåva kan köpas för pengar! (Matt 20:8.)

21 Du har ingen del eller lott i den här saken, för ditt hjärta är inte uppriktigt inför Gud. (Ef 5:5.)
Vad betyder ’inte uppriktigt’? - skrymteri, egen vinning. Det som Simon ville ha den Helige Andes gåva till: för att förtjäna ännu mer pengar.
Gör vi sånt? Har vi några baktankar med vårt gudstjänstliv? - Naturligtvis. Men det är vårt kött som sysslar med sådant. Det viktiga är att vår ande har en gudsrelation. Det hade inte Simon. Ordets predikan hade inte verkat något nytt sinnelag hos Simon. Han var fortfarande bara en köttslig människa, som agerade under sitt köttsliga sinnelag.

22 Omvänd dig därför från din ondska och be till Herren så att han, om möjligt, förlåter dig vad du tänker i ditt hjärta.
Är inte alla synder redan borttagna av Jesus? Se Guds Lamm som tar bort.... . Från Guds sida är de också förlåtna. Men om vi inte erkänner dem, så är de kvar i vårt hjärta. Förlåtelsen tar bort dem därifrån.
Det är fråga om samma uttryckssätt som använd om Gud i t ex 2 Mos 32:14, Am. 7:3,6, Jona 4:7. Gud är egentligen oföränderlig och skiftar inte med känslorna som vi. Han är hela tiden kärleken själv mot oss och samtidigt strängheten själv. Han styr allt och har hela facit i sin hand. Men när han talar till oss, så måste han använda de uttryckssätt som vi förstår: När vi gör illa så vredgas han, och när vi vänder om, så förlåter han. Vi måste själv vara med i prosessen. Simon var inte med. Han erkände inte sin synd, och fick därför inte synderna utstrukna från sitt samvete - trots att allt redan var förlåtet hos Gud på grund av löftet om syndaborttagaren Kristus.

23 Jag ser att du är full av bitter galla och fast i orättfärdighetens band."
Hur såg Petrus det? - Simon stod där med sina pengar och visade inga tecken på att falla till föga och ångra sitt tilltag. Läs 5 Mos 29:18, Hebr 12:15) Jmf. Judas

24 Simon svarade: "Be ni för mig till Herren, så att inget av det ni sagt drabbar mig."
Vad innehåller Simons begäran egentligen? Följde Simon det råd som Petrus gav honom, nämligen att be Gud om förlåtelse? - Nej, han undvek att själv vända sig till Gud. Han ville fortsättningsvis ha sitt för sig själv, inte en personlig Gudsrelation. Andra fick be för honom. Han var alltså fast i sitt köttsliga sinnelag eller i ’orättfärdighetens band, som Petrus sa.
Det här är ju ett ex på att det är omöjligt för oss att omvända oss själv. Som en död är vi fångna i döden - om inte någon utifrån väcker oss d v s Gud själv.

25 Sedan de vittnat och predikat Herrens ord vände de tillbaka till Jerusalem. På vägen förkunnade de evangeliet i många byar i Samarien.
Vad är ’vittna’, och vad är ’predika’? - Vittna om vad som har hänt. Joh. 15:26,27. Evangelierna är i stort sett vittnesbörd. Predika = tillämpa vittnesbördet på åhörarna. Stefanus predikade. Han sa inte bara att judarnas fäder hade burit sig illa åt historiskt sett, utan han anklagade åhörarna för att göra detsamma. Petrus vittnade om Jesus och hans verk, men tillämpade det dessutom på åhörarna. Apostlarnas brev är predikningar och utläggningar av evangeliernas vittnesbörd.