Andra söndagen efter pingst

Förgängliga och oförgängliga skatter

Matt 13:44-46 alternativ text

 

44. Himmelriket är likt en skatt, som har blivit gömd i en åker. Och en man finner den men håller det hemligt, och i sin glädje går han bort och säljer allt vad han äger och köper den åkern.

Himmelriket är Guds herradöme, grundat på rätt och rättfärdighet. Dess kännetecken är en evig frid mellan dess innebyggare. Jes. 9:7. Detta fridens rike gick förlorat eller blev fördolt för människorna genom deras syndafall. Åkern, människornas samveten, var därefter djävulens dispositionsområde, där han hade rätt att verka som åklagare inför Gud - mot människorna.

Mannen som återfinner himmelriket är Gud. Han har redan av evighet gjort upp en frälsningsplan, och han går med glädje in för att förvärva skatten. Han säljer allt, sin egen ende Son, för att få den i sin ägo. Trots att detta innebar stor smärta för både Fadern och Sonen, var det ändå en glädje för dem båda att återvinna skatten.

Men Gud uppenbarar ingenting för djävulen, på vars domäner skatten finns. Han t.o.m. kamoflerar köpet av åkern: Han låter Sonens utgivande i döden se ut som ett nederlag. Men genom Sonen vann Fadern rättfärdigheten, friden och därmed hela himmelriket åter åt sin skapelse. Djävulen blev genom Kristi verk fråntagen sin dispositionsrätt över våra samveten. Han kan inte längre anklaga oss för synd, eftersom Kristus har burit och borttagit den och med sitt blod köpt oss fria ifrån den.

45. Ytterligare är det med himmelriket som när en köpman söker efter goda pärlor;
46. och då han har funnit en dyrbar pärla, går han bort och säljer allt vad han äger och köper den.

Eftersom Gud, i Jesus, personligen representerar både rättfärdigheten och friden i himmelriket, är himmelriket också detsamma som han själv med allt som han står för. Ordalydelsen i SF1998 är i enlighet med detta: 'Himmelriket är också likt en köpman. . .'
Den dyrbara pärlan, människosläktet, har inget värde i sig själv. Det är Guds kärlek och hans åsikt om pärlan som ger den dess värde. Genom det pris som han betalade för den, sin Sons liv och blod, har pärlan ett oändligt värde. Gud fann sin pärla redan av evighet i sitt rådslut om människan, och köpet blev planerat redan då. Vi är nu Guds egendom i dubbel mening efter Jesu död för världen.

Liknelsen kan inte så gärna användas med människan som köpare, eftersom den i synd fallna och oomvända människan inte söker Gud förrän hon själv är funnen av honom. Rom. 3:11. Efter det söker visserligen den troende ständigt sin Gud, och det sker dagligen ett bytande: människans synd mot Kristi nåd. Först i den situationen kan de troende - och endast de - sjunga om pärlan Kristus som de har funnit. Det primära är ändå alltid Gud, hans sökande, finnande och köpande, varav det övriga härledes.