Fastlagssöndagen

Guds kärleks offerväg

Joh. 12:25-33

 

Textens sammanhang är följande: Jesus har blivit smord (för sin död) av Maria och har ridit in i Jerusalem, där han ska bli dömd till att korsfästas. Jesus är medveten om varje detalj i detta händelseförlopp och han är i färd med att tala nu om innebörden av sin död. I detta avsnitt framställer han sin egen död som en modell för en allmän princip i andligt avseende.

25. Den som älskar sitt liv, han mister det, men den som hatar sitt liv i denna världen, han ska behålla det och ska ha evigt liv. Matt. 10:39, 16:25. Mark. 8:35. Luk. 9:24, 17:33. 1 Petr. 2:21. Upp. 12:11

Jesus avstod gärna sitt liv i denna världen för att vinna det bestående och eviga livet - dock inte med tanke på sig själv, utan så att det liv han skulle vinna skulle komma människorna till godo.
Textorden har en allmän tillämpning: De människor som älskar sitt medfödda levnadssätt med världslig vinning som riktmärke, de kommer att dö utan Gud och hopp för evigheten. Det är inte fråga om att hata vårt jordiska liv som är oss givet av Gud att genomleva. Det är fråga om huruvida vi älskar att leva på världens sätt efter köttets önskningar och med målet att bygga sig en fasad av egenrättfärdighet inför Gud. Ett sådant levnadssätt slutar i andlig och evig död. De däremot som genom Guds ord och Ande har fått se och erfara Jesu kärlek och därför finner sin världstillvända natur som en svår belastning, dessa skall inte komma på skam, utan få behålla sitt nya andliga liv med Herren Kristus till evig tid.

Dessa två levnadssätt strider mot varandra och går inte att förena. Antingen älskar man det ena och hatar det ena eller så tvärtom. Luk. 16:13. Många menar sig vara andliga och gudaktiga fastän de fortfar att älska att leva för sitt liv i denna världen. De menar sig ha en positiv inställning till Jesus fastän de inte lever för eller med honom. Jesus säger att de misstar sig. 'Den som inte är med mig, han är emot mig.' Matt. 12:30. I det sammanhanget talar Jesus om synd mot den helige Ande.

26. Om någon vill tjäna mig, så må han följa mig;

Detsamma som för Jesus själv gäller också för den som vill vara hans tjänare. Så som han försakade livet i denna världen för att kunna frälsa oss till sitt himmelrike, så ska var och en som vill vara honom trogen följa honom. I denna text sägs inte hur det ska ske, men det sker inte genom att vi bygger upp vår egenrättfärdighet genom att försöka efterlikna honom, utan det sker genom att tro på honom. Ty genom tron på hans verk för oss får vi som gåva ett sinne som hatar vårt självupptagna liv i världen och i stället älskar honom och hans rike.

och där jag är, där ska också min tjänare få vara.

Så som Jesu tjänare har följt honom genom tron under jordelivet, så ska de också få fortsätta att vara med honom i den slutliga himmelska tillvaron.

Om någon tjänar mig, så ska min Fader ära honom. -Joh. 14:3, 17:24. Fil. 2:5. 1 Tess. 4:17. 1 Petr. 5:4

Dessa, som tror på Jesus och lever för honom och det himmelska, har Faderns ynnest.

27. Nu är min själ i ångest; vad skall jag väl säga: Fader, fräls mig undan denna stund? Nej, just därför har jag kommit till denna stund. Psalt. 6:4. Matt. 26:38. Hebr. 5:7

Här är det Jesus som människa, som känner ångest inför den stora uppgiften, som kom honom allt närmare i tiden. Han gör så som en människa gör i en beträngd situation: han analyserar situationen, och han kommer till att ingenting är att göra åt den. Det är ju fråga om hans uppgift, som han ingalunda vill dra sig undan.

28. Fader, förhärliga ditt namn.

En sådan död som Jesus stod inför skulle i människors ögon inte komma att framstå som något annat än ett nederlag, trots att det skulle bli den största seger som någonsin har vunnits. Under de nedslående yttre omständigheterna vill Jesus ta fasta på nyttan av hans lidande. Faderns namns förhärligande var det yttersta motivet till att Jesus ville fullgöra den uppgift som Fadern hade gett åt honom. Hans ord innehåller alltså en önskan att uppgiften måtte bli utförd till ett vittnesbörd om Faderns storhet ifråga om vishet, makt och barmhärtighet.

Då kom en röst från himlen: "Jag har redan förhärligat det, och jag ska ytterligare förhärliga det. "Matt. 3:17, 17:5

Fadern hade redan på många sätt alltifrån skapelsen uppenbarat sin storhet, men han lovar nu att låta uppenbarelsen fortgå, närmare bestämt genom Sonens återlösningsverk.

29. Folket, som stod där och hörde detta, sade då: "Det var åskan." Andra sade: "Det var en ängel, som talade med honom." Luk. 22:43. Apg. 9:7

Folket förstod inte ordens innebörd, men röstfenomenet fångade deras uppmärksamhet.

30. Då svarade Jesus och sade: "Denna röst kom inte för min skull, utan för er skull. Joh. 11:42

Rösten var ett tecken för folket, för att understryka ordens sanning och allvar. Folket hade inte en aning om hur stora saker som var i görningen.

31. Nu går en dom över denna världen, nu skall denna världens furste utkastas. 1 Mos. 3:15. Job. 1:6,7. Luk. 10:18. Joh. 16:11. Ef. 2:2, 6:12. Hebr. 2:14. Upp. 12:10

Domen gick över den onda världen i och med att Jesus tog på sig och bar världens syndastraff. Genom att världens skuld så blev sonad, förlorade dess furste djävulen sin makt över världen. Han blev avsatt från sin position inför Gud som åklagare. Han blev utkastad från himmelen, d.v.s. från det område som efter Jesu död behärskas av evangeliet. Han blev nedkastad till jorden, nämligen bland dem som har denna världens goda som sitt livs riktmärke. Där har han alltjämt makt i alla dem som vägrar godta evangeliet om syndernas förlåtelse i Jesu offerdöd. Upp. 12:9f.

32. Och när jag har blivit upphöjd från jorden, ska jag dra alla till mig. "Joh. 3:14, 8:28.

Jesus syftar på förkunnelsen av hans seger över synden, döden och djävulen, vilken skulle medföra rättfärdighet och nåd åt hela världen.

33. Med dessa ord gav han till känna på vilket sätt han skulle dö.

'Att bli upphöjd från jorden' var ett uttryck för korsdöden.