Andra söndagen efter pingst

Förgängliga och oförgängliga skatter

Matt. 16:24-27

 

24. Därefter sade Jesus till sina lärjungar: "Om någon vill följa mig, så måste han försaka sig själv och ta sitt kors på sig och följa mig. Matt. 10:38 f. Mark. 8:34 f. Luk. 9:23 f.

Orden är kategoriska. Däeför har jag satt in 'måste' i stället för det mångtydiga 'ska'. Om man inte följer Jesus på det sättet att man försakar sig själv och tar sitt kors på sig, då slutar efterföljandet inte väl, utan det blir så som Jesus säger i följande vers. Många människor i kristenheten misstar sig i fråga om att följa Jesus. De menar sig följa Jesus och försöker efter bästa förmåga, men just däri ligger själva grundfelet. Ett sant efterföljande utesluter nämligen våra mänskliga och egoistiska strävanden att bli bättre människor. Den vägen är stängd på grund av att vi syndiga människor aldrig kan göra oss lika Jesus.
I verkligheten vill ingen människa av naturen följa Jesus varken i hans lära eller genom att försaka sig själv. Det ligger i vår medfödda syndiga och själviska natur att sträva efter egen berömmelse både inför Gud och människor. Därför vill vi inte heller följa Jesus i hans lära, eftersom den går ut på att ta emot rättfärdighet och Guds godkännande av ren nåd som gåva helt utan vår egen förtjänst.
Det krävs ett helt nytt sinnelag för att följa Jesus. Ett sådant sinnelag kan man inte ta sig. Men man får det ovanifrån genom Guds Ande och dopet och tron. Andens nya sinnelag försakar gärna och villigt det gamla köttsliga sinnets begärelser och följer Herdens röst i evangeliet.

Visserligen innebär konfrontationen med vårt gamla, envisa och syndiga sinnelag jämte världen och djävulen ett kors för Jesu egna. Men det är sist och slutligen ingenting att tala om i jämförelse med den härlighet och salighet som de äger genom honom och får uppleva helt och fullt efter jordelivet.

25. Ty den som vill bevara sitt liv, han ska mista det;

Detta är inte sagt bara om de människor som inte tror, utan också om de troendes 'gamla människa' och köttsliga sinnelag som följer dem till graven. Detta köttsliga, jordiska eller världsliga sinne vill alltid bevara sig själv, söka sin egen ära, försöka framställa sig själv oskyldig inför Gud och Människor, trots att det är fullt av egoistiska och syndiga begär. Denna jordiska vilja kommer dock inte längre än till graven, medan det av Gud genom Ordet och Anden födda nya livet lever evigt.

Av någon anledning har SF 1998 och SF 2015 lämnat bort ordet 'ty' i versens början. Därigenom fördunklas sambandet mellan verserna 24 och 25. Meningen är den, att om man inte följer Jesus på det sättet som sägs i vers 24, så är följden det som sägs i vers 25.

men den som mister sitt liv för min skull, han ska finna det. Joh. 12:25.

Lägg märke till formuleringen! Jesus säger inte 'ger sitt liv', utan 'mister'. Det står nämligen inte i någon människas förmåga att skaffa sig en vilja till att ge sitt liv för Jesu skull. Gud är den som verkar både vilja och gärning. Fil. 2:13.

Dessa Jesu ord gäller dem i vilka evangeliet om Jesu offergärning har skapat ett nytt liv som står i strid med människans eget gamla syndiga väsen. Dessa har inte avstått sitt gamla syndaliv av egen vilja utan på grund av evangeliet. De har mist sitt liv för Jesu skull. Men de har funnit ett bättre liv genom och i honom. Mistandet och finnandet är samtidiga och fortgående under jordelivet.

26. Och vad hjälper det en människa, om hon vinner hela världen, men förlorar sin själ? Eller vad kan en människa ge till lösen för sin själ?

Frågan är retorisk, svaret uppenbart självklart. Det köttsliga sinnet kämpar för en hopplös och meningslös sak. Det står inte i vår makt att bevara vårt liv. Jesu ställföreträdande offergärning och evangeliet om hans gärning är det enda som ger oss ett bestående liv.

27. Människosonen skall komma i sin Faders härlighet med sina änglar, och då skall han vedergälla var och en efter hans gärningar. Ps. 62:13. Ords. 24:12. Matt. 25:31 f. , 26:64. Rom. 2:6. Judas v. 14 f. Upp. 2:23.

Människosonen kom i sin Faders härlighet redan efter sin uppståndelse från de döda, och han kommer till oss i den härligheten tillsammans med sina predikande sändebud - inte synligt utan i Ordets, evangeliets gestalt. Domen faller vid evangeliets hörande. Den som tror blir inte dömd, men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds enfödde Sons namn. Joh. 3:18. Denna Ordets dom besannas på den yttersta dagen.

Med världens ögon ser det ut som om otron och det ogudaktiga sinnet skulle kunna klara sig inför Gud. Men inför Gud har de köttsliga bara syndiga gärningar att visa fram. De som är födda av Gud genom Ordet och Anden och tror Guds nåd i Kristus har i stället Kristi ställföreträdande gärning som är fullkomlig.
Den som sår i sitt kötts åker, han ska av köttet skörda förgängelse, men den som sår i Andens åker, han ska av Anden skörda evigt liv. Gal. 6:8.

 

Sammanfattning

Texten ryms väl under söndagens tema: Den som har sitt hjärtas skatt i att sträva efter egen ära på jorden och som hyser en förhoppning om en egen rättfärdighet inför Gud, kommer att förlora allt. Men den, vars dyrbaraste skatt är syndaförlåtelsen i Kristus och Guds nåd, har evigt liv.
Texten tar fram vår hjälplöshet under vårt jordbundna sinnelag, det oomvända och köttsliga sinne som försöker bevara sig eget liv i denna världen och till sist ändå nås av evigt straff. Vi kan få ett nytt sinnelag endast genom Guds ingripande, vilket sker genom evangeliets förkunnelse. Evangeliet föder i oss en ny vilja, så att vi för tron på Jesus 'mister' vårt köttsliga liv i världen och i stället gärna försakar oss själva. Vår syndiga natur blir därigenom ett kors, en livslång plåga. Men detta kors har vi inte tagit på oss själva, utan det har lagts på oss genom evangeliet. Detta kors är av ringa tyngd i jämförelse med det kors som Jesus bar för oss och även i jämförelse med allt det goda som kommer oss till del genom hans ställföreträdande gång till Fadern.