Pingstdagen

Den helige Andes utgjutande

Joh. 3:16-21

Situationen är den att rådsherren Nikodemus har kommit till Jesus om natten, synbarligen i avsikt att få till stånd ett samtal på någotsånär jämbördig basis. Han börjar med att nämna att han tror sig veta något om Jesus, men Jesus tar honom genast ur den villfarelsen. Ingen människa kan veta något om Jesus utan att vara född andligen av Gud, av vatten och Anden, och ha lärdomen av Gud själv. Efter denna ovanliga samtalsinledning undervisar Jesus Nikodemus om sin uppgift i världen.

16. Ty så älskade Gud världen, att han utgav sin enfödde Son,

Guds kärlek till oss är av en gudomlig art och i en helt annan klass än all mänsklig kärlek. Med tanke på att världen är vi skapade människor, som genom syndafallet var fientligt inställda till Gud, är det något oerhört, att Gud ändå älskade oss med samma kärlek som sin egen Son. Joh. 17:23. Vid Sonens lidande och död för oss, var han också själv samtidigt i Sonen och led för vår skull.
[B 2000 har 'gav den sin ende son', vilket inte säger detsamma som 'utgav'. Ordet 'utgav' har i detta sammanhang betydelse av utlämnade till att misshandlas, vilket 'gav' inte innehåller någon antydan om. I ordet 'utgav' finns en underton av att utgivandet gäller endast en tid, men ordet 'gav' för däremot tanken till ett definitivt bortgivande, vilket det ingalunda är fråga om.]

för att var och en som tror på honom inte ska örgås, utan ha evigt liv. Rom. 5:8. 1 Joh. 4:9.

Frälsningen blev vunnen och färdig för hela världen i och med Jesu verk, så att det eviga livet och vad därtill hör finns allt till reds för oss - förutsatt att vi inte avsäger oss det genom otro. Tron lägger ingenting till det fullbordade frälsningsverket utan accepterar det som sådant.

17. Ty inte sände Gud sin Son i världen för att döma världen, utan för att världen skulle bli frälst genom honom. Joh. 12:47 f. 1 Joh. 4:14.
18. Den som tror på honom, han blir inte dömd, men den som inte tror, han är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds enfödde Sons namn. Joh. 5:24. Apg. 4:12.

Jesu uppgift var att frälsa hela världen från dess alla synder, och med facit i hand vet vi att han gjorde det, nämligen i den meningen att synden blev utstruken inför Gud, så att den miste sin fördömande kraft. Men just därigenom att Gud av ren barmhärtighet frälste alla människor från syndens skuld, faller en gruvlig dom över alla dem som i otro stöter evangeliet ifrån sig. Att försmå en människas kärlek är illa nog, men att misstro eller förakta den gudomliga kärlekens välgärning har konsekvenser för evigheten. Domen över dessa människor faller redan här i tiden i och med deras avvisande inställning till evangeliet. På den yttersta dagen bekräftas och ett verkställs denna dom.
Uttrycket 'Guds enfödde Sons namn' innebär allt vad Jesus står för och kan sammanfattas med 'Världens Frälsare'.

19. Och detta är domen, att när ljuset hade kommit i världen, människorna dock älskade mörkret mer än ljuset, eftersom deras gärningar var onda. Joh. 1:5, 10 f.

Alla människor går här under samma dom. Domen gäller inte enbart icke troende människor utan också de troendes 'gamla människa' som kämpar emot Guds Ande under hela jordelivet. Rom. 7:23. Alla är till sin fallna natur lika onda och Gudsfrånvända.

20. Ty var och en som gör vad ont är, han hatar ljuset och kommer inte till ljuset, för att hans gärningar inte ska bli blottade. Ef. 5:13.

Jesu död för oss är i sig en anklagelse mot oss att vi är syndare, och en ond människa vill inte tillstå sin synd, varken de icke troende eller de troendes gamla köttsliga natur. Därför hatar de evangeliet om nåden och dem som förkunnar det.

21. Men den som lyder sanningen, han kommer till ljuset, för att det ska bli uppenbart, att hans gärningar är gjorda i Gud."

Det finns dock de som 'lyder sanningen' d.v.s. tror på Guds enfödde Sons namn, världens Frälsare. Joh. 6:29. Dessa har inte, så som Nikodemus kanhända föreställde sig, kommit därhän av sig själva, utan de har blivit födda till ett nytt liv av Gud själv, på hans initiativ, genom evangeliet. Dessa som har blivit funna och fångade av Sanningen, de söker sig ständigt och oavbrutet till Sanningen. Med andra ord: de söker sig ständigt till sin himmelske Fader för att förvissa sig själv och barnsligt påminna honom om sitt himmelska medborgarskap och hurudana de är i Kristus.

 

Sammanfattning

Gud älskade oss så högt, att han utgav sin Son i döden för oss och frälste oss så från våra synders eviga straff. Alla som tar emot detta budskap i tro, äger vad det innehåller. Men de som förkastar det, ådrar sig en gruvlig dom. Det ligger i alla människors natur efter syndafallet att försöka dölja och förneka sitt onda sinnelag och sina onda gärningar. Därför kan ingen ta emot evangeliet utan att vara född till ett nytt liv av Guds Ande. Men de som är födda av Gud och har detta nya liv, de söker sig ständigt till Sanningen om Guds nåd i Kristus för dem personligen.

Handbokens tema för söndagen 'Andens utgjutande' behandlas inte i texten. Andens utgjutande ligger visserligen som en outtalad bakgrund och förutsättning till evangeliets mottagande i tro och kommandet till ljuset som omtalas i vers 21.