Fjärde söndagen i fastan

Livets bröd

Joh. 6:1-15

 

1. Därefter for Jesus över Galileiska sjön, "Tiberias' sjö".
2. Och mycket folk följde honom, därför att de såg de tecken, som han gjorde med de sjuka.
3. Men Jesus gick upp på berget och satte sig där med sina lärjungar.

 Folket såg vad Jesus gjorde och ville se fortsättningen, dels av nyfikenhet och dels av en viss entusiasm. Men Jesu underverk med de sjuka var avsedda att vara tecken, d v s bevis på att han var Messias, Guds Son. Efter brödundret var folket också på sätt och vis övertygat om detta, men för det himmelrike som Jesus talade om hade de inga tankar till övers.

4. Och påsken, judarnas högtid, var nära.
5. Då nu Jesus lyfte upp sina ögon och såg, att mycket folk kom till honom, sade han till Filippus: "Varifrån ska vi köpa bröd, så att dessa får äta?" 2 Kon. 4:42 f. Matt. 14:15 f. Mark. 6:35 f. Luk. 9:12 f.
6. Men detta sade han för att sätta honom på prov, ty själv visste han, vad han skulle göra.

 Hela händelseförloppet var planerat av Gud till undervisning om hans rike. Tidpunkten var väl vald. Folk började vara i rörelse på grund av den förestående påskhögtiden. För att Guds makt skulle framstå möjligast uppenbar, förlades händelsen till en från bebyggelsen lagom avlägsen plats, därifrån man inte utan möda kunde ta sig tillbaka för att skaffa mat.

 7. Filippus svarade honom: "Bröd för tvåhundra silverpenningar vore inte nog, för att var och en skulle få ett litet stycke."

 Naturligtvis skulle det ha varit som en droppe i havet. Och lärjungarna, nyss återkomna från predikovandringar, hade knappast heller lust att börja med matanskaffningar åt så många.

8. Då sade till honom en annan av hans lärjungar, Andreas, Simon Petrus' broder:
9. "Här är en gosse, som har fem kornbröd och två fiskar; men vad förslår det för så många?"

 Med så små möjligheter att mätta så många människor, var det ingen idé att lärjungarna ens försökte. Det var lika så gott att skicka hem folket.

 10. Jesus sade: "Låt folket lägra sig här." Och på det stället var mycket gräs. Då lägrade sig männen där, och deras antal var vid pass fem tusen.

 Lärjungarna torde ha blivit ganska omtumlade i sina tankar av Jesu uppmaning att se till att folket ordnade sig för intagande av måltid. Vad skulle det bli av denna måltid utan mat? Men de hade ändå så mycket respekt för Jesus, att de åtlydde uppmaningen.

 11. Därefter tog Jesus bröden och tackade Gud

 Jesus bad en bordsbön. Det hade han inte behövt göra, eftersom han var Gud själv, den som äger allt och delar ut av sitt överflöd. Men han var nu också en människa, därtill den människa, som representerade alla människor inför Gud Fader och som skulle återförena människorna med honom. Därför var det på sin plats att han som människa bad en offentlig bordsbön.

 och delade ut åt dem som hade lagt sig ned där, likaledes också av fiskarna, så mycket de ville ha.
12. Och när de var mätta, sade han till sina lärjungar: "Samla tillhopa de överblivna styckena, så att inget förfars."
13. Då samlade de tillhopa och fyllde tolv korgar med stycken, som av de fem kornbröden hade blivit över efter dem som hade ätit.
14. Då nu människorna hade sett det tecken, som han hade gjort, sade de: "Denne är förvisso Profeten, som skulle komma i världen." 5 Mos. 18:15,18. Joh. 1:21. 7:40.
15. När då Jesus märkte, att de tänkte komma och med våld föra honom med sig och göra honom till konung, drog han sig åter undan till berget helt allena. Joh. 18:36.

 Folket hade inte fattat någonting av Jesu tal om andliga och himmelska ting. Den kommande Messias eller Profeten uppfattade de också bara som en jordisk välgörare och befriare från jordiska plågor. Folkets tankar var helt inriktade på det förgängliga jordelivet. Verserna 26 och 27.

  

Sammanfattning

 Till det yttre handlar berättelsen om hur Jesus välsignar det jordiska brödet, men som ofta är det fråga om en förklarande bild av en större verklighet, nämligen i Guds rike.  Det var inte av en händelse som det fanns en gosse tillstädes som hade med sig just fem kornbröd och två fiskar. Nej, varför skulle Gud, som råder över allt och som har ett särskilt finger med när det gäller hans rike, avstå från att också tala genom valet av mat?
Gud har nämligen låtit en 'gosse' vid namn Mose nedteckna sin lag i fem böcker. De är kornbrödskakor, inte det sanna vetet, som kom genom evangeliet om Jesu offerdöd. Denna Guds lag fick Mose ge åt oss också i form av två tavlor, en tavla gällande förhållandet till Gud och en annan angående förhållandet till människor.

 Men det skulle inte ha blivit någon mat av dessa lagens bröd och fiskar, om inte Jesus hade tagit dem i sin hand och gått in under lagens krav och uppfyllt lagen för oss alla. Efter sin uppståndelse från de döda delar han ut den uppfyllda lagen åt oss i form av en rättfärdighet, som berättigar till evigt liv. Hans fem sår är de fem bröd, varav hans församling ska leva. Sårens budskap och andliga innehåll förmedlas åt oss genom de två fiskarna dopet och nattvarden.

 Våra pengar i form av egna andliga förtjänster skulle inte ha räckt någonstans inför Gud. Och våra krafter var redan illa åtgångna av våra ansträngningar. Men när vi stod rådlösa och färdiga att ge upp, då handlade Jesus - på ett sätt som ingen människa hade kunnat tänka. Och så blev ändå Guds lag, som vi inte förmådde använda oss av på grund av vår synd, ändå genom Kristi uppfyllande av densamma till rättfärdighet och evigt liv åt oss. Och likasom alla blev mätta av brödet och fiskarna, så ska heller de som äter av Jesu sanna bröd, honom själv utgiven för våra synder, inte hungra till evig tid.

 De tolv korgarna med överblivna brödstycken har också ett budskap: Talet tolv var under gammaltestamentlig tid förbundsfolkets tal och betecknar nu Kristi församling. När hela hans församling har ätit sig mätt, finns det lika mycket kvar. D v s när han har mättat oss med sitt andliga bröd, får vi till uppgift att ge vidare vad vi själv har fått. Brödet minskar inte när vi delar det med varandra. Det blir alltid över.