Apostladagen

I Herrens tjänst

Luk. 5:1-11

  

1. Då nu en gång folket för att höra Guds ord trängde sig inpå honom, där han stod vid Genesarets sjö,
2. fick han se två båtar ligga vid sjöstranden; men de som fiskade hade gått i land och höll på att skölja sina nät. Matt. 4:18 f. Mark. 1:16 f.

3. Då steg han i en av båtarna, den som tillhörde Simon, och bad honom lägga ut något litet från land. Sedan satte han sig ned och undervisade folket ifrån båten.
4. Och när han hade slutat att tala, sade han till Simon: "Lägg ut på djupet; och kasta där ut era nät till fångst." Joh. 21:6.

 Efter att ha avslutat sin predikan ville nu Jesus bekräfta sina ord genom ett synligt under. Detta är den ordning som Gud har bestämt: Först Ordet, som tänder tron, sedan undren till att stadfästa Ordet. Mark. 16:20.
 Jesus ger först den andliga födan och sedan den lekamliga. Han visar därmed att det som har med Guds rike att göra är viktigast, men också att båda är Guds gåvor. Mark. 2:5 f.

 5. Då svarade Simon och sade: "Mästare, vi har arbetat hela natten och inte fått något; men på ditt ord vill jag kasta ut näten."

 Simon och hans medhjälpare var yrkeskunniga fiskare, som visste när och var och hur man bäst skulle få fångst. Jesus hade däremot växt upp i en timmermans familj och borde mänskligt sett inte vara lika inkommen i fiskandets konst.  Den gynnsammaste fisketiden på dygnet var redan förbi. Och fastän dessa fiskare hade arbetat hela natten, hade de inte fått någon fångst alls. Man kunde då inte heller vänta sig, att det skulle komma något mitt på ljusa dagen.  Simon ville säga något om detta innan han verkställde Jesu uppmaning. Efter att ha vakat och arbetat hela natten var fiskarna trötta och hade ingen lust att strax igen lägga ut näten, som de redan hade rengjort och ordnat. Och att dessutom göra det på uppmaning av någon som inte hade erfarenhet av fiske, var mycket fordrat. Med uttrycket 'på ditt ord' menar Simon: 'Som fiskare vill vi inte göra oss till åtlöje offentligt med sådana påhitt. Men eftersom du vill att vi ska lägga ut näten nu, så gör vi det. Vi får ju hänvisa till din order, om vi kommer tillbaka utan fångst.'

 6. Och när han hade gjort så, fick de en stor hop fiskar i sina nät; och näten gick sönder.

 Eftersom de sedan ändå fick upp fiskarna i båtarna (vers 7), måste näten ändå ha hållit ihop tillräckligt mycket för att fisken inte skulle kunna rymma till sjöss igen. Men upp i båten gick det inte att lyfta upp näten med alla fiskarna i.

7. Då vinkade de åt sina kamrater i den andra båten, att dessa skulle komma och hjälpa dem. Och de kom och fyllde upp båda båtarna, så att de begynte sjunka.
8. När Simon Petrus såg detta, föll han ned för Jesu knän och sade: "Gå bort ifrån mig, Herre; jag är en syndig människa."

 Simon ångrade djupt att han hade sagt något om sitt resultatlösa nattarbete. Han hade brustit i sin tillit till Jesus och trott mera på sitt eget kunnande. Han borde ha vetat bättre. Nu hade han kommit gruvligen på skam och hade inget försvar för sin klentro.  Hans ord till Jesus kommer sig av samma erfarenhet som psalmistens: 'Av fruktan för dig ryser mitt kött, och jag rädes för dina domar.' Ps. 119:120. Likaså: 'Vänd bort ditt ansikte från mina synder.' Ps. 51:11. Simon försöker inte dölja sin synd och slingrar sig inte undan utan erkänner den. Detta är kännetecknande för dem som tar vara på Herrens undervisning och som därigenom kan bli redskap i evangeliets tjänst.

 9. Ty för detta fiskafänges skull hade han och alla som var med honom betagits av häpnad,
10. jämväl Jakob och Johannes, Sebedeus' söner, som deltog med Simon i fisket. Men Jesus sade till Simon: "Frukta inte; härefter ska du fånga människor." Matt. 13:47 f.

 Jesus tar sig an de förkrossade och ger dem höga uppgifter i sin tjänst. De som erkänner sin synd, får dem förlåtna. De får därigenom erfarenhet av Jesu nåd, vilket är en förutsättning för att vara i stånd att förkunna nåden vidare åt andra. Fiskandet med not använde Jesus som liknelse beträffande evangeliets förkunnande i världen, och han hade utvalt Simon till att vara med i den sortens fiskande.

 11. Och de förde båtarna i land och lämnade alltsammans och följde honom. Matt. 19:27.

När arbetet är färdigt får vi lämna våra båtar på stranden och vara med Jesus för evigt.

  

Sammanfattning

 Det finns flera direkta lärdomar i denna berättelse, men den har också ett djupt symboliskt innehåll beträffande evangeliets förkunnande i världen. Texten beskriver Jesu gudomliga och suveräna handlande, dels hur han bekräftar sina ord med ett under och dels hur han på samma gång undervisar Simon, som han har utvalt till sin blivande apostel.
 Jesus ger ett exempel på hur underverk ska användas i den kristna församlingen, nämligen i samband med Guds Ords predikan och efter denna. Guds rike och det eviga är det viktiga, därefter kommer det som är nödvändigt för det jordiska livet, men båda är Guds gåvor.
 Simon var en typisk representant för alla dem som Guds Ande undervisar. Han såg och erkände sin syndfullhet, och han fick Jesu förlåtelse utan att han behövde direkt be om den. Jesus tar sig an de förkrossade och ödmjuka och upphöjer dem. Matt. 23:12.

Textens direkta budskap går således inte in på handbokens tema för dagen utan stannar vid kallelsen till tjänst. Men symboliskt finns det liknande innehåll i denna berättelse som i liknelsen i Matt. 13:47 f. Dessutom finns det några detaljer som kan ses som bilder av det andliga fiskafängets lycka och mödor.  Det är alltid ett stort under, när Guds Ord verkar. Och det sker alltid som en överraskning för vår mänskliga fattningsförmåga. Ordet har framgång där det mänskligt sett inte finns hopp.  Men det andliga arbetet består inte bara i att se på, utan vi får både anstränga oss och erfara motgångar. Förkunnelsens nät ser ut att brista i sina maskor här och där, och vi behöver hjälpa varandra. Och när skörden tycks alltför stor, tyngs våra båtar ner. Men slutresultatet är ändå alltid gott i Guds rike.