Domsöndag

Kristus, Herre över allting

Matt. 25:31-46

 

31. Men när Människosonen kommer i sin härlighet och alla änglar med honom, då skall han sätta sig på sin härlighets tron. Sak. 14:5. Matt. 16:27. 1 Tess. 4:16. 2 Tess. 1:7. Judas v. 14 f. Upp. 20:11 f.

Jesus höll detta tal före sin bortgång via korsdöden. Han talar om tiden efter sin återkomst från de döda. Han skulle då vara förhärligad genom sitt stora frälsningsverk. Han skulle ha domsmakt och auktoritet över alla människor och använda den via förkunnelsen, evangeliet om frälsningen. Hans härlighets tron är evangeliet om Guds nåd, som han har skaffat åt världen. Hans dom faller då vid människornas kontakt med evangeliet: 'Den som inte tror, han är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds enfödde Sons namn.' Joh. 3:18. 'Ängel' betyder Guds sändebud. Alla som förkunnar Jesu evangelium är hans änglar, och de har också den makt som ligger i evangeliet.

32. Och inför honom ska församlas alla folk, och han ska skilja dem ifrån varandra, så som en herde skiljer fåren från getterna. Rom. 14:10. 2 Kor. 5:10.

Evangeliets förkunnelse delar människorna i två grupper: de som tror och de som inte tror. Uttrycket 'alla folk' betyder att det nu är fråga om också andra folk än judarna.

33. Och fåren ska han ställa på sin högra sida och getterna på den vänstra.

De som tror budskapet kommer på den högra sidan. Höger sida betecknar den gillade och gynnade sidan. Dessa får genom evangeliet den rättfärdighet och fullkomliga renhet som Gud kräver. Vänster sida är de icke godkändas sida. Eftersom de förkastar Guds gåva genom evangeliet, rättfärdighet av nåd, är de därmed redan dömda.

34. Därefter ska Konungen säga till dem som står på hans högra sida: 'Kom, ni min Faders välsignade, och ta i besittning det rike, som är tillrett åt er från världens begynnelse.

Orsaken till att dessa har kommit på Konungens högra sida är uteslutande Faderns välsignelse. Fadern hade människorna i åtanke redan före världens begynnelse och beslöt självsvåldigt (efter sitt behag) om deras välfärd - utan hänsyn till någon som helst orsak eller värdighet från deras sida och långt innan de hade gjort vare sig ont eller gott. Det var visserligen genom Sonens offrande 'när tiden var inne' som riket tillreddes åt dem, men i Faderns hjärta skedde detta redan från världens begynnelse.

35. Ty jag var hungrig, och ni gav mig att äta; jag var törstig, och ni gav mig att dricka; jag var hemlös, och ni lät mig bo hos er, Jes. 58:7. Hes. 18:7 f. Jak. 2:13.
36. naken, och ni klädde mig; jag var sjuk och ni besökte mig; jag var i fängelse, och ni kom till mig.'
37. Då ska de rättfärdiga svara honom och säga: 'Herre, när såg vi dig hungrig och gav dig mat eller törstig och gav dig att dricka?
38. Och när såg vi dig hemlös och lät dig bo hos oss eller naken och klädde dig?
39. Och när såg vi dig sjuk eller i fängelse och kom till dig?'
40. Då ska konungen svara och säga till dem: 'Sannerligen säger jag er: Vadhelst ni har gjort mot en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort mot mig.' Ords. 19:17. Matt. 10:40 f. Hebr. 2:11, 6:10.

För ett oinvigt mänskligt förstånd synes dessa Jesu ord kullkasta evangeliets lära, som t.ex. aposteln Paulus uttrycker i Ef. 2:8 med orden 'Av nåd är ni frälsta - det inte av er - Guds gåva är det.
Människorna på Konungens högra sida kallas rättfärdiga. Hur kan de kallas så, när alla människor i sig själv är värda fördömelse, och inte en enda av de rättfärdigas gärningar har varit av sådan renhet, att den skulle ge dem en plats på Konungens högra sida? Svar: De är rättfärdiga i den rättfärdighet som Jesus har förvärvat åt hela världen. Dessa har nämligen tagit emot Jesu gåvorättfärdighet i tro - i motsats till dem som står på Konungens vänstra sida. De rättfärdigas liv på jorden må ha varit hur eländigt som helst, det är sist och slutligen deras tro på Frälsaren som är avgörande till deras fördel. De har i och genom tron på Jesus fått till skänks hela Guds lags uppfyllelse. De har därmed älskat Gud, genom Sonen, över allt annat, och sin nästa som sig själv, och dem tillräknas av nåd allt det som Jesus här räknar upp.

Men det finns också en nyckel i själva texten: 'Dessa mina minsta bröder', eller de som tror på Jesus (Matt. 18:6). Jesus kallade dem som trodde på honom för sina närmaste anförvanter (Matt. 12:49,50) och lärjungarna för sina bröder. Joh. 20:17. Jesu minsta är små i världen men stora i Guds rike. Joh. 9:48. Den tjänst som någon gör mot en Jesu lärjunge - därför att denne är en Jesu lärjunge - noteras i himmelen som en genom evangeliets verkan framsprungen gärning, en Guds gärning. Den har sitt ursprung i Kristi kärlek till oss och är ett svar på denna. Den är inte en förtjänst för människan, men den vittnar om tro på evangeliet. Följden blir då enligt Jesu ord: Den som ger en av dessa små en bägare friskt vatten att dricka, därför att det är en lärjunge - amen säger jag er: Han ska inte gå miste om sin lön." Matt. 10:42.

Den botfärdige rövaren på sitt kors hann inte utföra någon gärning, men han var redo att ta emot Jesu nåd, och därmed tillräknades honom alla Jesu gärningar och hans rättfärdighet. Han visade också kärlek till Jesus genom att tillrättavisa den som skymfade Jesus. Om tillfälle hade getts honom, skulle han också ha betjänat Jesus genom hans lärjungar.
De som står på Jesu högra sida säger alldeles rätt. De hade inga egna goda gärningar att visa fram. Inte heller det goda som de hade gjort mot de på Jesus troende var något som de kunde räkna som sina egna gärningar - men dessa gärningar bar vittnesbörd om att de hade tagit emot Jesu nådeserbjudande genom hans evangelium. De hade trott hans ord. Detta är avgörande. M a o säger Jesus i texten: Genom det att ni inte har ringaktat de mina i världen, utan hållit dem i ära, därför att de är mina lärjungar - därav har jag sett att ni har tagit emot mitt ord. Den aktning som ni har gett åt dem, den är riktad åt mig. Allt gott som de rättfärdiga har gjort mot vem det vara må - av det skälet att det är en av Jesus återlöst och älskad människa - det visar att de har satt tro till evangeliet.

Paulus beskriver målande den motsatta sidan, då man gör mycket gott, men inte gör det för Kristi skull: Om jag talade både människors och änglars språk men inte hade kärlek, vore jag endast en ljudande malm eller en skrällande cymbal. Och om jag delade ut allt vad jag ägde och om jag offrade min kropp till att brännas, men inte hade kärlek, så skulle jag ingenting vinna. 1 Kor. 13:1 f. Vilken kärlek talar han om? Jo, Kristi kärlek. D.v.s. om jag inte hade hans kärlek - vilken också driver mig o s v.
De uppräknade gärningarna kan väl ha varit yttre, synliga handlingar, som evangeliet har gett upphov till, men eftersom 'människan inte lever allenast av bröd, utan av vart Ord som utgår från Guds mun', och detta i synnerhet gäller de nådehungrande Gudsbarnen, därför är det nödvändigt att i första hand se de uppräknade handlingarna som en beskrivning av den andliga verkligheten: Maten, drycken, härbärget, kläderna och besöken i fängelset är alla uttryck för evangeliet som föder, kläder, härbärgerar och tar hand om dem som känner sin andliga fattigdom, nakenhet och fullständiga oförmåga att klara sig själv. Att ge sådana gåvor förstår bara de som har Kristi Ande.

41. Därefter ska han också säga till dem som står på hans vänstra sida: 'Gå bort ifrån mig, ni förbannade, till den eviga elden, som är tillredd åt djävulen och hans änglar. Matt. 7:23. Luk. 13:27. Upp. 20:10, 15.

Det fanns inga undantag för icke troende i Guds plan för världens frälsning. Han planerade frälsningen för alla. Därför finns det inget annat ställe för dem som förkastar evangeliet än bland de onda andarna. Och det är ju också dem som dessa människor har följt, lytt och tjänar under sitt jordeliv.

42. Ty jag var hungrig, och ni gav mig inte att äta; jag var törstig, och ni gav mig inte att dricka;
43. jag var hemlösl, och ni lät mig inte bo hos er, naken, och ni klädde mig inte, sjuk och i fängelse, och ni besökte mig inte.'
44. Då ska också de svara och säga: 'Herre, när såg vi dig hungrig eller törstig eller hemlös eller naken eller sjuk eller i fängelse och tjänade dig inte?'
45. Då ska han svara dem och säga: 'Sannerligen säger jag er: Vadhelst ni inte har gjort mot en av dessa minsta, det har ni ej heller gjort mot mig.'

Goda gärningar i största allmänhet väger lätt inför Gud. Många människor kan ha utfört storverk för mänskligheten och samhällets svaga. De kan ha uppoffrat sig själva i det allmänna godas tjänst t.o.m. långt mer än de som står på Konungens högra sida. Men om deras gärningar inte är gjorda i kärlek till evangeliet och mot 'Jesu minsta', räknas de inte. Dessa som står på Jesu vänstra sida är skyldiga till att ha försummat både budet att älska Gud över allting och att älska sin nästa som sig själv. De har velat hålla sig till sina egna otillräckliga laggärningar och föraktat den fullkomliga laguppfyllelse som räcktes dem av nåd i evangeliet. Genom deras avböjande inställning till evangeliet blir evangeliet den nyckel som slutgiltigt låser dörren för dem till Kristi och de rättfärdigas gemenskap. Eftersom de har förkastat evangeliet, har de inte kunnat räcka det till dem 'som hungrar och törstar efter rättfärdighet'. De har inte kunnat kläda de nakna med Kristi rättfärdighet och har inte kunnat ge de andligen hemlösa härbärge i Guds rike.

46. Och dessa ska då gå bort till evigt straff, men de rättfärdiga till evigt liv." Dan. 12:2. Joh. 5:29.

Alla människor är sedan syndafallet i avsaknad av sådana egna rättfärdiga gärningar, som de skulle kunna hänvisa till på domens dag. Därför blir slutet för dem som hoppas på sin egen rättfärdighet förbannelse och evigt straff. Men de som erkänner sin totala brist på goda gärningar, och som därför har tagit emot Kristi nåd, de kallas rättfärdiga p g a nåd.

 

Sammanfattning

Texten beskriver hur Kristi herradöme har blivit befäst i förhållande till världen genom det evangelium som han låter predikas. Människornas eviga tillvaro bestäms utgående från huruvida de tar emot evangeliet eller inte. Ingen människa kan bestå inför Guds rättfärdighetskrav med hjälp av egna gärningar. De som hoppas på det och avvisar Kristi nådeerbjudande går ohjälpligt förlorade. Men de som tillstår sin egen oförmåga, de tar emot evangeliets nåd och tillräknas därmed Kristi gärningar och hans rättfärdighet. Det finns ingen rättfärdighet, inga gärningar som duger inför Gud, utom den rättfärdighet som Jesus förvärvade åt oss alla.

De människor som står på Jesu högra sida är medvetna om sin egen stora brist ifråga om goda gärningar och rättfärdighet och blir därför förvånade över de ord som Jesus riktar till dem. Men de har under jordelivet tagit emot Jesu rättfärdighet genom evangeliet och är därför rättfärdiga. De gärningar som Jesus nämner är i grunden hans eget verk genom evangeliet. Evangeliet har gett människor ett nytt sinne och det verkar genom dem. Det är fråga om kärlek till 'Jesu minsta', till dem som behöver Jesus och hans nåd till andlig föda och kläder. Men dessa gärningar är bara yttringar av det väsentliga: att Jesu evangelium har blivit mottaget.

Att hamna på Jesu högra sida är helt och hållet ett resultat av Faderns välsignelse, som har blivit verkställd genom Sonen och Anden, till ingen del av människans egen förmåga. 'Dessa minsta' är ett nyckeluttryck och betyder 'de på Jesus troende, hans egna'. Jesus känns vid dessa i så hög grad att han räknar vårt förhållande till dem som lika med vårt förhållande till honom själv. Aktar och ärar vi dem, då aktar och ärar vi därmed Jesus själv. Visserligen är detta inte vår egen gärning och kan därför inte duga som förtjänst inför Gud, men det är ett tecken på att vi har trott Jesu ord om nåd för syndare. De förbannade, som står på Jesu vänstra sida, har förkastat evangeliet om Jesu gåvorättfärdighet. De har räknat med fel gärningar, nämligen sina egna gärningar, som aldrig kunde medföra rättfärdighet.