Långfredagen

Guds Lamm

Luk. 23:32-46

 

32. Jämväl två andra, två brottslingar, fördes ut för att avlivas tillika med honom.
33. Och när de hade kommit till den plats, som kallades 'Huvudskallen', korsfäste de honom där tillika med brottslingarna, den ene på högra sidan och den andre på vänstra. Jes. 53:12. Matt. 27:33 f. Mark. 15:22 f. Joh. 19:17 f.

Korsfästandet av Jesus tillsammans med dessa brottslingar innebär en markering av att Jesus verkligen bar våra synder. Som ställföreträdare för alla människor var han den störste av alla brottslingar, ja, i själva verket den enda syndaren på jorden - eftersom hans död innebar rättfärdighet åt oss. I hans död är de båda brottslingarnas synder förlåtna, likasom också våra.

34. Men Jesus sade: "Fader, förlåt dem; ty de vet inte, vad de gör."

Här ger Jesus ett prov på den gudomliga kärleken, som inte hyser agg. Det var samma kärlek som tvingade honom att gå i döden för oss. Jesu bön om tillgift för sina plågare blev hörd och besvarad genom hans egen död, då han bar och sonade hela världens syndamängd.
Så länge en människa inte har blivit upplyst av Guds ord, vet hon inte hur illa hon gör. Och situationen förändras inte förrän Ordet kommer till henne genom Anden. Om hon då förkastar det gudomliga Ordet, då måste hon bära följden av sin otro. Allt som människor säger eller gör mot Jesus är dem förlåtet, men otron, avvisandet av Guds Ande i evangeliet, kan aldrig förlåtas. Matt. 12:31. Mark. 3:28.

Och de delade hans kläder mellan sig och kastade lott om dem. - Ps. 22:19. Matt. 5:44. Apg. 3:17, 7:60.

Jesu avklädande av de kroppsliga kläderna är symboliskt för det andliga: Han tog på sig vår synd, för att vi skulle bli klädda i hans rättfärdighet. Eftersom livklädnaden var vävd i ett stycke, delade soldaterna den inte utan kastade lott om den. Joh. 19:23 f.På motsvarande sätt tog Jesus hela vår syndaskuld på sig och gav i stället efter fullbordat lidande en hel och fullkomlig rättfärdighet åt oss. Det finns inga sömmar på den, vilket betyder att den inte består delvis av Jesu förtjänst och delvis av vår, utan den är helt och hållet Jesu verk, en ren nåd.

35. Men folket stod och såg på. Och jämväl rådsherrarna drev gäck med honom och sade: "Andra har han hjälpt; nu må han hjälpa sig själv, om han är Guds Smorde, den Utvalde." Ps. 22:8. Matt. 27:39 f. Mark. 15:29 f.

Rådsherrarna ville mena sig ha fått rätt i och med att de hade fått Jesus korsfäst. Att domen hade fällts på helt falska grunder bekymrade dem inte. Enligt deras mening skulle Messias inte ha låtit sig korsfästas. Rådsherrarna medgav att han hade hjälpt andra, men de anade inte att han också i sitt lidande var i färd med att hjälpa andra, inte bara dem som var närmast honom, utan hela världen, och inte bara till en jordisk och förgänglig hälsa, utan till ett evigt liv. Judarnas ledare hade ingen aning om att det som fick Jesus att gå korsets väg inte var deras eget verk eller krigsmännens våld, utan den stora kärlek, varmed Jesus älskade oss så att han var beredd att offra sitt liv för oss.

36. Också krigsmännen gick fram och hånade honom och räckte honom ättikvin Ps. 69:22.

Det var sed att bjuda ättikvin åt dödsdömda, men för Jesu del var detta förutsagt redan av konung David. Ps. 69:22.

37. och sade: "Är du judarnas konung, så hjälp dig själv."
38. Men över honom hade man också satt upp en överskrift: 'Denne är judarnas konung.'

Överskriften skulle egentligen ha varit något slag av brottsrubricering. Men då Pilatus inte hade funnit Jesus skyldig till något som förtjänade döden men det oaktat hade dömt honom till döden, bestämde han sig för denna överskrift. Jesus hade vid Pilatus' förhör bekänt sig vara en konung, om än i ett andligt rike. Det är troligt att Pilatus med denna överskrift ville ge judarna en knäpp på näsan för att de hade tvingat honom till att döma Jesus till döden. Reaktionen uteblev inte. Det kom strax protester från judarna, men Pilatus ändrade inte det han hade skrivit. Pilatus hade rätt i det han skrev, men Jesus var inte bara judarnas konung utan hela världens och alla herrars Herre.

39. Och en av de ogärningsmän, som var där upphängda, smädade honom och sade: "Du är ju Messias; hjälp då dig själv och oss." Matt. 27:44. Mark. 15:32.

Inte ens något så smärtsamt som avlivningen genom korsfästelse förmådde bringa denne brottsling till ånger och sinnesändring. Här besannas att endast Ordet har denna makt. Har man en gång förkastat detta, kan ingenting hjälpa. Denne brottsling var samma otrons barn som judarnas andliga ledare, och han förenade sig följaktligen med dem i deras smädelser.

40. Då tillrättavisade honom den andre och svarade och sade: "Fruktar inte heller du Gud. du som är under samma dom?

Att rådsherrarna och andra som fick gå fria hade frimodighet att smäda Gud, kan man väl tänka sig, men att någon kan smäda under dödsdom på gravens rand är förvånande och vittnar om en oerhörd förstockelse och andlig blindhet.

41. Oss händer detta med all rätt, ty vi lider, vad våra gärningar är värda, men denne man har inget ont gjort."
42. Sedan sade han: "Jesus, tänk på mig, när du kommer i ditt rike."

Denne brottsling hade i motsats till den andre inte gett upp hoppet och kastat allt överbord. Han hade nämligen tagit vara på det han hört, nämligen att Jesus var Messias, Guds Son och konung i sitt himmelska rike. Denna kunskap gav honom ett fast hopp inför döden. Därigenom hade han tro till att vända sig till Jesus i bön om förbarmande. Och han fick strax bekräftelse av Jesus på det som han i sitt hjärta redan trodde.

43. Han svarade honom: "Sannerligen säger jag dig: I dag ska du vara med mig i paradiset."

Jesus behövde inte svara att han visst skulle komma ihåg honom eller att han förlät honom hans missgärningar. Brottslingens fråga visade att saken redan var klar för honom. Han kände redan Jesus och visste, att han förvisso skulle tänka på honom och ordna för honom i sitt rike. Ingen kan vända sig i tro och hopp till Gud i bön om förlåtelse utan att Guds Ande har verkat det genom Ordet. Likasom lidandet inte förmådde föra den andre brottslingen till omvändelse från sin otro, så kunde inte lidandet heller ta bort tron från denne.

Det var inte fråga om en plötslig och oväntad omvändelse för denne brottsling, som brukar kallas 'den botfärdige rövaren'. Ingen blir botfärdig utan Guds ords undervisning, och alla som överbevisas av Ordet förblir botfärdiga så länge de förblir i Ordet. Guds Ande hade således redan varit hos denne och gett honom tro genom evangeliet. Jesus kunde också ha sagt så som han tidigare hade sagt åt dem som han hjälpte i jordiska bekymmer: 'Din tro har frälst dig. Gå i frid.' Den botfärdige rövaren hade uppfattat något om att Jesus därefter skulle upprätta ett rike. Men att detta rike redan var verksamt, anade han inte. Jesus kunde nu glädja honom med att himmelriket inte väntande i fjärran utan var honom helt nära genom Jesu person - mitt under det jordiska lidandet - och att han skulle få uppleva det i sin fullhet, när det jordiska var tillända.

44. Det var nu omkring sjätte timmen; då kom över hela landet ett mörker, som varade ända till nionde timmen, Matt. 27:45. Mark. 15:33.
45. genom att solen miste sitt sken.

Mörkret föll när det var som ljusast på dagen, klockan tolv, och varade till klockan tre. Så hade också syndafallets andliga mörker kommit över hela världen och varade ända till dess att Gud sände sin Son att frälsa världen från dess synd.

Och förhänget i templet brast mitt itu. 2 Mos. 26:31 f.

Efter Jesu död för världens synder fanns inte längre någon orsak att förrätta den symboliska syndaborttagning som översteprästen dittills hade förrättat årligen i templet som ett synligt löfte och tecken på att en verklig syndaborttagning en gång skulle komma att verkställas, nämligen av Jesus. Genom sin död öppnade Jesus vägen för oss in i det allra heligaste, inte bara in i det judiska templets innersta rum utan till Gud Faders hjärta och till gemenskapen med honom. Gud ser oss för Jesu döds skull som rättfärdiga och heliga.

46. Och Jesus ropade med hög röst och sade: "Fader, i dina händer befaller jag min ande." Och när han hade sagt detta, gav han upp andan. Ps. 31:6. Joh. 19:30. Apg. 7:59.

Ingen skulle ha haft makt att ta livet av Jesus, lika lite som spikarna hade makt att hålla honom vid korset. Men hans egen kärlek till oss och hans trohet mot Fadern höll honom kvar på korset, och sitt liv gav han likaså av fri vilja. Han hade själv makt att både ge sitt liv och att ta det tillbaka. Joh. 10:18.

 

Sammanfattning

Texten ger en sammanfattning av Jesu frälsningsverk, dels själva operationen och dels dess resultat exemplifierat genom den botfärdige rövaren. Den beskriver dels hur Jesus upprättade sitt nåderike på jorden och dels detta rike i funktion.

Verserna 32-34 beskriver uppfyllelsen av profetian i Jes. 53:12. Han utgav sitt liv i döden och blev räknad bland förbrytare, han som bar de mångas synd och trädde in i överträdarnas ställe.
Verserna 35-39 beskriver uppfyllelsen av profetian i Ps. 22:7-9. Men jag är en mask och inte en människa, hånad av människor, föraktad av folket. Alla som ser mig hånar mig, de spärrar upp munnen, de skakar på huvudet: "Anförtro dig åt HERREN! Han skall befria och rädda honom, han har ju honom kär."
Verserna 40-43 beskriver himmelrikets funktion i världen, det rike som Jesus upprättade genom sin död. Evangeliet om detta rike blir dels till dom och dels till upprättelse.
Verserna 44-45 beskriver i stort hur Jesus med en gång helar den genom syndafallet brutna relationen mellan Gud och världen.
Vers 46 är det definitiva vittnesbördet om frälsningsverkets mäktiga fullbordan.