Reformationsdagen

Trons grund

Joh. 4:46-53

 

46. Så kom han åter till Kana i Galileen, där han hade gjort vattnet till vin. Joh. 2:1 f. I Kapernaum fanns då en man i konungens tjänst, vilkens son låg sjuk.
47. När han nu hörde, att Jesus hade kommit från Judeen till Galileen, begav han sig åstad till honom och bad, att han skulle komma ned och bota hans son; ty denne låg för döden.

Om man gick från Kana till Kapernaum gick man neråt, eftersom Kapernaum låg på en lägre nivå nere på Genesarets strand. Detta kan i denna berättelse ses som en bild av mannens förhållande till Jesus. Han ville att Jesus skulle 'komma ner' till honom genom att förbarma sig över honom och hans bekymmer. Dels var mannen en av ockupationsmaktens tjänare och tillhörde inte de rättrogna israeliterna, och dels var han maktlös inför sin sons sjukdom. Jesus var däremot Guds Helige, höjd över allt skapat och hade makt över allt och alla. Mannen visste detta.

48. Då sade Jesus till honom: "Om ni inte sen tecken och under, så tror ni inte." Joh. 2:18. 1 Kor. 1:22.

Jesus reagerar mot mannens begäran att han skulle komma med honom hela vägen till Kapernaum för att bota hans son. Han kunde ju lika bra bota honom med sitt blotta ord utan att komma dit, men så var människorna inte vana att tänka. Eftersom de inte fattade hur Jesus kunde göra sina underverk, stirrade de på hans sätt att beröra de sjuka och brukade därför begära, att han skulle lägga händerna på dem, så att de blev friska. Matt. 9:18. Jesus var tvungen att ta hänsyn till människornas grad av tro när han botade någon. Han ville nämligen inte bota bara för botandets skull, utan så att människorna skulle få andlig behållning av det genom en stärkt tro på honom som Guds Son.

49. Mannen sade till honom: "Herre, kom ned, förrän mitt barn dör."

Mannens ståndaktiga bön är ett exempel på ett rätt förhållande till Gud. En sann tro på Guds barmhärtighet och nåd ger inte upp innan den blir besvarad och bönhörd, eftersom den vet, att Guds barmhärtighet inte kan svika. Ett annat exempel på en sådan sann tro visar berättelsen om den grekiska kvinnan i Mark. 7:24 f. Likaså berättelsen om officeren i Kapernaum i Luk. 7:2 f. Det har behagat Gud att ge tro åt främlingar, för att hans nåd skulle bli uppenbar, och judarna, som menade sig något vara, skulle komma på skam.

50. Jesus svarade konom: "Gå, din son får leva." Då trodde mannen det ord, som Jesus sade till honom, och gick.

Jesus visste att mannen skulle komma att tro honom utan att kräva svar via synliga medel. Det räckte med några ord. Mannen litade på dem. Guds ord är övertygande. Det har en oemotståndligt övertygande makt över alla dem som Gud i sin vishet behagar ge tron genom evangeliet. Joh. 6:65. Hebr. 4:12.

51. Och medan han ännu var på vägen hem, mötte honom hans tjänare och sade: "Din son kommer att leva."
52. Då frågade han dem, vid vilken timme det hade blivit bättre med honom. De svarade honom: "I går vid sjunde timmen lämnade febern honom."
53. Då märkte fadern, att det hade skett just den timme, då Jesus sade till honom: "Din son får leva." Och han kom till tro med hela sitt hus. Apg. 16:15. 31 f.

Sonens tillfrisknande vid just den tidpunkt, då Jesus hade sagt att han får leva, var bekräftelsen och tecknet på att Jesus både hade makt över sjukdomen och talade sanning. Visserligen trodde mannen Jesu ord redan när han uttalade dem, men det hör till Guds ordning med oss att stadfästa Ordet i våra hjärtan genom något synligt. Mark. 16:20.

 

Sammanfattning

Texten framställer Jesu ord som trons grund i motsats till det som man ser med ögonen. Därmed anknyter texten i viss mån till reformationsdagens innehåll.
Jesus gör ingen skillnad på fromma och utomstående utan 'kommer ner' till vemhelst som anropar honom, eftersom alla människor är syndare och Guds nåd gäller alla.
Mannen fick erfara att Jesu ord har en egen inneboende kraft till att både ge tro och att göra helbrägda. Så är Guds ord också både frälsningens grund och den kraft som gör oss andligen helbrägda och för oss in i frälsningens salighet.
Berättelsen visar att man inte kan älska Gud och samtidigt gå förbi hans ord. Det sanna gudsförhållandet är bundet vid Guds ord och lära. Joh. 14:15.
Med Ordet följer också förr eller senare en bekräftelse. Men Ordet måste komma först, annars är bekräftelsen eller tecknet obegripligt. Det förekommer en mängd villfarelser i den vägen. Bland dessa en ytterst vanlig: Eftersom så enormt många biskopar, präster och lärt folk anser en viss sak, då måste det vara ett tecken på att det är sant. Men Ordets sanning brukar ändå ofta vara den motsatta. En annan liknande villfarelse: Eftersom vissa nådegåvor förekommer i användning någonstans, då måste dessa människor också ha en rätt och saliggörande lära. Men Jesus talar om att förhållandet kan vara det motsatta. Matt. 7:22 f.