Varför kompromissar inte de konservativa?

 

Liberalteologins anhängare förstår inte vad bundenhet vid Guds Ord vill säga. De har aldrig erfarit Ordet som en oemotståndlig kraft, som man inte kan säga emot. De har inte upplevt Andens övertygelse om vad som menas med det ena och det andra i bibeln. De menar att det alltid är fråga om hur vi tolkar bibelordet. Därför uppfattar de det motsatta lägrets orubblighet som högmod, när dessa menar, att de har rätt och de andra har fel. De 'liberala' förstår inte att de 'konservativa' har fått denna insikt av Gud och har en visshet och övertygelse som inte är av denna världen. Den som är bunden vid sin uppfattning av Ordet genom Guds Ande har ingen möjlighet att jämka till förmån för en yttre enhet. Enheten måste finnas i samma övertygelse. De liberala har däremot svängrum att jämka sin ståndpunkt, om de ser något meningsfullt i det. De har råd att vrida lite på sin tolkning och sitt agerande.

Man talar om samvetsfråga, men det uttrycket säger inte allt. För den som har Andens övertygelse i sin uppfattning av bibelordet är det inte bara fråga om samvetet, då det krävs att man ger efter i sin ståndpunkt. Det är en fråga om liv och död: Det är då inte den egna äran som står på spel, utan vänskapen med den Gud, av vilken man har fått övertygelsen.

Samvetet är i sig ett svagt instrument, som kan styras. De 'liberala' låter samvetet vara beroende av de tolkningar av bibeln som de för tillfället har kommit till som de mest sannolika. De bibeltrognas samveten är däremot bundna vid den övertygelse av bibelordets innebörd som de har fått av Gud. Att någon skulle kunna ha fått något av Gud mer än en annan är förstås helt oacceptabelt för de 'liberala', trots att det är Skriftens lära. Deras teologi skulle krascha, om det erkände något sådant.

Brist på förståelse för de bibeltrognas bundenhet vid den övertygelse de har fått av Gud är orsaken till de liberalas angrepp på dem. Det är samma oförstående inställning som alltid har varit grunden för utdömande av straff åt dem som vägrat handla i strid med Guds ord och bud.

Men man kan inte anklaga dem som inte har fått upplevelsen och insikten. Ingen kan ta något, om det inte blir honom givet ovanifrån. Det som vi kunde göra är att i någon mån försöka följa Jesu råd om att inte kasta pärlor åt dem som ändå bara kan trampa ner dem och riva oss. När ska vi lära oss det? Och gå till tillsammans till källan, bibelordet! Om uppfattningarna ifråga om bibelordets innebörd divergerar, finns det heller ingen möjlighet att komma överens om yttre ting, som är beroende av bibelordets innebörd. De som har den yttre makten driver igenom sin vilja också i perifera ting - om inte Herren Gud av någon anledning håller dem tillbaka.