Dopet enligt katekesen - en negativ överraskning

 Jag har använt Martin Luthers Lilla katekes många gånger men aldrig granskat närmare vad där egentligen står. Nu upptäckte jag till min förvåning märkliga oklarheter i stycket om dopet.

Fråga 2 lyder enligt SKB Meppel 1969, omtryck av 1957 års upplaga s. 369-370
Vilken nytta medför dopet?
Svar: Dopet verkar syndernas förlåtelse, frälsar från döden och djävulen och giver evig salighet åt alla dem, vilka tro det, som Guds ord och löften innehålla.

Fråga 3 lyder:
Huru kan vatten åstadkomma en så kraftig verkan?
Svar: Vattnet verkar det visserligen icke, utan Guds ord, som är med och i vattnet, och tron, vilken tror detta Guds med vatten förenade ord; ty utan Guds ord är vattnet blott vatten och intet dop, men förenat med Guds ord är det ett dop, det är ett nåderikt livets vatten och ett den nya födelsens bad i den Helige Ande.

 Vad står det här egentligen om tron? Tron kan ju inte verka syndernas förlåtelse, och egentligen ingenting i dopet som är Guds verk helt och hållet. Tron bara omfattar det som ges oss i dopet. Inte kan vår tro samverka med Gud i dopet. Hur skulle vi kunna vara säkra på att vår tro, om den medverkade där, var rätt och äkta, så att dopet inte senare måste tas om allteftersom vi korrigerar vår tro?
Genom denna formulering med vår tro inblandad i själva dopet gör vi Guds eget verk om intet genom att vi låter dopets innehåll vara beroende av vår bristfälliga tro. Detta är ju precis omdöparnas lära. Luther motiverar Guds ords nödvändighet tillsammans med vattnet, för att dopet ska gälla som ett rätt dop, men han säger inte varför han har tagit tron med i dopet.

 Denna formulering ger stöd åt både omdöparna, som talar om troendedop, och åt andra, som på frågan om spädbarn kan tro, hänvisar till tron hos dem som bär fram barnet till dopet. Vi kan jämföra med berättelsen om den lame mannen, som Jesus botade: De som bar den lame till Jesus hade visserligen tro till att bära den lame till Jesus, men det var bara Jesu ord som botade den lame, inte bärarnas tro. Detsamma gäller dopet. Människans tro kan inte vara Gud behjälplig att föda dopkandidaten på nytt till andligt liv, allra minst tron hos en som inte ännu ens är andligen född.

 Fråga 4 lyder:
Vad betyder denna döpelse i vatten?
Svar: Den betyder att den gamla människan i oss skall genom daglig ånger och bättring förkvävas och dödas med alla synder och onda luster, samt en ny människa i stället dagligen framkomma och uppstå, vilken skall leva evinnerligen för Gud i rättfärdighet och helighet.

 Många döpta har försökt ångra och bättra sig och på det sättet döda synder och onda lustar, men de har blivit gruvligt besvikna. Det har fört dem nästan till förtvivlans brant, t ex Luther själv. Något väsentligt fattas i den här texten, nämligen evangelium om syndernas förlåtelse, som gavs oss just i dopet. Vilken ånger och bättring kan döda synder och lustar? Ja, ifall man med bättring avser inte bara omvändelse från synder och lustar, utan också till tro på dopets innehåll, evangeliet om syndernas förlåtelse. I så fall börjar stycket vara begripligt. Men som det nu är formulerat är det rena pietismen och gärningsläran. Synder och lustar och framför allt egna försök till fromhet (= döda gärningar, som allenast Kristi blod renar oss ifrån. Hebr. 9:14) kan inte dödas med något annat än med evangeliet, vilket dopets budskap de facto är. Man brukar tala om att leva i sitt dop, vilket betyder att leva i tron på det man har fått i dopet, nämligen syndernas förlåtelse och barnaskapet hos Gud. Det är också den sanna bättringen.

 

Nej, dopet kräver ingenting av oss. Dopet är helt och hållet en gåva av Gud. Och den som tror på den gåvan är salig.

 

Om man vill ge ett riktigt svar på fråga 4, bör ju svaret bli ungefär detsamma som svaret på fråga 2.